Inreseförbud för Judar

[varjag]

Vad är detta? Läser i en bok om Svenska Ostindiska Kompaniet att sagda companie klagade om att inreseförbudet för judar 'månde häfvas'. Judiska köpmän behövdes för att 'krydda buden' vid Ostindiska Kompaniets auktioner - och voro uppenbarligen 'swaarlighen saknade' - gissningsvis för att maximera Kompaniets autkionspriser. C:a 1760.
MEN FRÅGAN - under vilka tider och på vilka motivationsgrunder förbjöds judar överhuvudtaget - att inresa i Sverige? Ett sånt förbud hade jag aldrig tidigare hört talas om.

[topsy2003]

Jo, det stämmer faktiskt att judarna var förbjudna att bosätta sig i Sverig vid denna tidpunkt. Först år 1782 tillät Gustav III judar, men endast i det tre städerna Stockholm, Göteborg och Norrköping.

[D. Andersson]

Dessutom var de tvungna att vara rika för att få flytta dit när delar av förbudet lyftes första gången. Med andra ord just vad Ostindiska bad om.

[Rellik.Laires]

Inga andra religioner än protestantism tilläts i Sverige på den tiden.

[Stefan]

Varjag. Nu framgår det inte riktigt vilket som är originalets önskemål och vilket som är dina uttolkningar.
Så mycket är tydligt att de professionella ostindiska köpmännen ville gärna ha flera professionella svenska handlare, bredda basen liksom.

De eventuella högre buden skulle säkert inte bero på att de judiska köpmännen var rika eller tog ut högre priser, men säkert på att de var duktiga på att marknadsföra och distribuera - kunde skapa högre omsättning och därför kunde ge bättre köppriser.

[snyde]

MEN FRÅGAN - under vilka tider och på vilka motivationsgrunder förbjöds judar överhuvudtaget - att inresa i Sverige? Ett sånt förbud hade jag aldrig tidigare hört talas om.

Den Augsburgska bekännelsen, skrevs under av Sverige år 1593. Denna var en del av den lutherska reformationen och fastslog bland annat - för Sveriges del - att man totalt förbjöd annan tro än den lutherska.

[varjag]

Tack for svaren - det var alltså en religionsfråga och hade inte att göra med judarnas skicklighet som köpmän. Jag tänkte aldrig på det. Av texten jag läste fick jag uppfattningen att det gällde INRESE-förbud. T.o.m. för temporär vistelse, t.ex. vid de nämnda auktionerna vilket måste ha varit ännu hårdare än det ovan nämnda förbudet mot bosättning.

[Thorbjörn Wikström]

Man hade ett försök på ön Marstrand då staden var en fristad med att ha bofasta judar. Från 1775 och ca 20 år framåt var Marstrand en fristad utan tullar.

T

[varjag]

Man hade ett försök på ön Marstrand då staden var en fristad med att ha bofasta judar. Från 1775 och ca 20 år framåt var Marstrand en fristad utan tullar.

T

Detvar intressant Thorbjörn! Den första svenska Frihamnen?

[Thorbjörn Wikström]

Japp, den las ner efter ca 20 år då den inte gav de inkomster till staten som och att det blev ett tillhåll för kriminella. Lokalbefolkningen klagade då det fanns sill att tillgå för att försörja staden ekonomiskt.

T

[Lindir]

Jag passar på att citera ett tidigare inlägg, om Marstrand, judarnas ställning i Sverige, m m:

Jaha, då var vi inne på judarnas historia i Sverige:

(minns att fram till 1830 var det strängt förbjudet att vara något annat än protestantiskt kristen!)

Nej, alla kristna av olika konfessioner inkl katoliker tilläts faktiskt att utöva sin religion redan 1781, och judar 1782 (försåvitt de bosatte sig i antingen Stockholm, Göteborg eller Norrköping. Vad gäller Marstrand - se nedan!).

Men det behövdes fler; så till slut svalde man förtreten och inbjöd även judarna. Den förste juden ombads bestämt men mycket artigt att låta döpa sig; kungen själv stod fadder.

Nu vet jag inte vilket fall du menar, men det kan du kanske svara på

Däremot bjöd drottning Kristina in en jude (Baruch Nehemias) redan 1645, eftersom hon ville konsultera hans läkekonster. Och 1681 döps 12 judar i konungens närvaro (var det någon av dem du menade?), medan det uttryckliga förbudet för judar att bosätta sig i Sverige utan att låta döpa sig faktiskt inte kom förrän 1685, då ett antal judar som hade bosatt i Stockholm resolut utvisades. Karl XII hade däremot med sig ett antal judar (sina egna fordringsägare, närmare bestämt ...) som tilläts stanna och utöva sin religion på inofficiell personlig dispens. 1723 stadgades att judar (liksom landstrykare, tråddragare och annat otyg) skulle "fasttagas och till kronans arbete brukas". Problemet var väl att de inte var specialinbjudna finansjudar, utan helt vanliga fattiga standardjudar som flytt från judeförföljelser i Östeuropa ...

Men de nästföljande tilläts att behålla sin tro bara de kom; man tom tillät att de kom 10 st vuxna män så de kunde hålla regelbundna judiska gudstjänster.

Nu vet jag inte heller vilka du menar. Karl XII:s judar? Eller är du inne på Gustav III:s tid? Nåväl, 1774 kom den förste juden med officiell tillåtelse att utöva judisk religion, nämligen sigillgravören Aaron Isaac. Redan året efter grundades den första judiska församlingen i Sverige. Stockholm närmare bestämt.

Efter ett tag kom man på en kompromiss; man lät dem bosätta sig i Marstrand; så de kunde bo och verka i Sverige, men inte syntes så mycket utåt.

Samma år som ovan, 1775, blir genom kunglig kungörelse Marstrand utsedd till frihamn ("Porto-Franco"). Judar omnämns inte specifikt, men genom den femte paragrafen införs total religionsfrihet inom Marstrand, dessutom medgavs frihet från skatt , etc. Dessutom får alla som köper eller bygger hus i Marstrand för minst 1000 Riksdaler automatiskt svenskt medborgarskap efter två år.

Så här lyder t ex paragraf 5:
"Alle fremmande, som sig i Marstrand wilja nedsätta, skola för sig, samt deras barn och efterkommande, derstädes niuta fri Religions öfning, så ock ej mindre dem, än infödde, wara tillåtit at idka hwad näring de helst behaga, utan at behöfwa söka burskap, eller wid deras handel och handtwerk, underkastas några Formaliteter, Reglementer eller Skrå-Författningar, af hwad art och beskaffenhet de wara måge."

1779 kom de första judarna till Marstrand, och redan året efter grundas Sveriges andra judiska församling där. En synagoga, som påstås vara Skandinaviens första (jag vet inte hur det var med den mikroskopiska församlingen i Stockholm ...), inreddes i ett valv i Fredriksborgs befästningsverk. Porto-franco-försöket lades ner redan 1794, men då bodde över hundra judar i Marstrand. De flesta av dem flyttade till Göteborg, som också hade fått sin första jude 1780.

(men jag har faktiskt aldrig hört talas om något egentligt reseförbud, så det skulle inte förvåna mig det minsta om de var mantalsskrivna i Marstrand men i själva verket ofta hade tjänsteärenden och verkade i t.ex. Stockholm och Göteborg!?)

Alla fartyg som kom från Marstrand till annan svensk hamn kontrollerades som om det hade kommit från utländsk hamn (Marstrand ligger som bekant på en ö, så det är lätt att kontrollera), så judarna var nog ganska lätta att hålla på plats, till skillnad från deras fränder på fastlandet ...

"Judereglementet" 1782 tillät som sagt judar att bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping (med Marstrand som extraordinarie undantag, samt några enstaka dispenser i Karlskrona). För att få näringsbrev var man tvungen att medföra ett kapital om minst 2000 Riksdaler (det var ju de rika judarna man ville ha hit, inte de vanliga fattiga ...), och vilka yrken som var tillåtna reglerades noga. 1838 (då det fanns ca 900 judar i Sverige) upphävdes judereglementet, och därmed kunde judarna också få medborgarskap (Marstrand hade bara varit ett kort undantag), sedan upphävdes gradvis andra begränsningar och 1860 fick de till och med tillåtelse att slå sig ned och inneha fast egendom var de ville, 1863 fick de gifta sig med icke-judar och 1870 (1500 judar) öppnades flertalet statliga ämbeten för dem, inklusive Riksdagen, som de förstås också fick rösträtt till.

1860 tilläts för övrigt för första gången svenskarna att utträda ur Statskyrkan - dock bara på villkor att man sökte inträde i något annat av staten godkänt kristet samfund. Tillåtelse att konvertera och bli judar, muslimer, buddhister eller rentav ateister, fick vi först 1951(!). Och ändå var inte full religionsfrihet införd - bl a var det förbjudet att bygga kloster, gå i ordensdräkt, etc fram till 1970-talet, och Svenska Kyrkan som gynnat samfund fanns ju kvar till alldeles nyligen (omtvistat - en del är fortfarande inte riktigt nöjda ...).

Amen

(från tråden Varför är det judiska folket ett sådan förföljt folkslag?)

[varjag]

Tack Lindir for den sammanfattningen - jag blev betydligt visare efter att ha last den, varjag

[LasseMaja]

Enkelt uttryckt, judarna var utsatta för rasistisk diskriminering.

[Stefan]

LasseMaja, Nja, jag tror poängen med inlägget är tvärtom att den rasistiska diskrimineringen inte var så farlig som man tar för givet, det handlade mest om den religiösa lagstiftningen som var stenhård luthersk-protestantiskt.

[LasseMaja]

Jag tror säkert att det till stor del handlar om religiös diskriminering men när det gäller judarna så har det sedan åtminstone slutet av medeltiden funnits ett rasistiskt inslag i förföljelsen av dem, exempelvis så sågs "det onda i juden sitta i blodet", något som inte försvann vare sig han konverterade eller inte. Judarna försågs i den rasistiska mytbildningen med en mängd dåliga egenskaper, bland annat girighet. Sådana föreställningar och myter fanns under den här tiden och dessa påverkade säkert de politiska beslut som fattades här i Sverige.