Bästa armén

[Albert]

[
Det visste jag inte. Hur kommer det sig att vi klarar att ha förhållandet 3:1 medan amerikanerna bara kan prestera 1:20?

För det första så är den amerikanska armén främst anpassad till att slåss på "bortaplan" och den svenska enbart på "hemmaplan" (med viss modifikation).

För det andra (jag talar nu inte om deras specialstyrkor) är den amerikanske soldaten van vid att ha ett stort materielt överflöd, dvs gott om mat, läsk osv.

För det tredje så skulle amerikanerna visst kunna klara sig på betydligt färre man i underhållskedjan, men då med sämre wellfare-förmåner under sina stridsturnéer, vilket man inte vågar riskera då det skulle få moralsänkande effekter.

För det fjärde så bygger det svenska systemet på att alla faktiskt kan lite andra saker än att strida. Dvs man behöver inte kalla på ett ingenjörskompani för att resa en förläggning...




Angående Vietnam
Visst tvingades amerikanerna ge upp pga sina stora förluster, men om de varit den bästa armén genom tiderna så hade de fixat att hantera FNL.
Med storspö menar jag att en bondearmé tvingar "världens bästa armé
genom tiderna" att packa väskorna och åka hem...

Att vietnameserna fortsatte att kämpa trots 17 ggr högre förlustsiffror talar snarare för att FNL/NVA måste haft en djävulsk stridsmoral.

Jag är ingen Vietnamexpert och tror inte att jag har så förbannat mycket mer att tillför just det ämnet.

[jofredes]

Den här sortens diskussion kan bli ganska meningslös, det finns ett talesätt att krig förloras av den som gör mest misstag, snarare än att det vinns av den som är bäst.
Alexander den store måste vara ett praktexempel på en stor härförare som bara mötte passiva motståndare, och då är det inte så svårt att manövrera sina enheter till en fördelaktig position och blev därför aldrig besegrad i strid.
Fredrik den store blev besegrad ett antal ggr just på grund av att han hade kompetentare motståndare än vad alexander hade.
Usa är utan tvekan världens bästa armé (om man räknar alla faktorer), de skulle inte ha några problem att spöa Sverige, eller nån annan heller för den delen. Om man räknar kvalitet för pengarna så är Israelerna bäst(även om de inte ska överskattas heller de har sina problem som alla andra).
Hur räknar vad som är en bra armé, är det vad de har uppnåt totalt sätt, eller relativt sett(vad de har gjort i förhållande till resurserna), i såna fall måste conquistadorerna anses vara militärhistoriens obekrönta kungar, med tanke på att Pizarro och Cortez med några hundra man erövrade riken på över 10 miljoner människor. Sedan bör man ha i åtanke att ifall conquistadorerna hade försökt samma sak med vilket europeiskt land som helst hade de åkt på stryk utan problem. De var när allt kom omkring betydligt sämre utrustade än de flesta professionella armeer, de var ungefär lika välbeväpnade som ett svenskt bondeuppdåd.
Djingis Khan var bara en många nomadiska steppfolk som nådde framgång i strider mot bofasta befolkningar, bland dessa fanns Skyter, olika iranier, turkar, magyarer och mongoler. Man bör ha i åtanke att steppfolkens framgångar oftast hände när de bofasta befann sig i tillfälliga svackor, kineserna hade inga problem att spöa skiten ur mongoler under normala omständigheter.

[jofredes]

Angående Vietnam
Visst tvingades amerikanerna ge upp pga sina stora förluster, men om de varit den bästa armén genom tiderna så hade de fixat att hantera FNL.
Med storspö menar jag att en bondearmé tvingar "världens bästa armé
genom tiderna" att packa väskorna och åka hem...

Att vietnameserna fortsatte att kämpa trots 17 ggr högre förlustsiffror talar snarare för att FNL/NVA måste haft en djävulsk stridsmoral.

Sorry men ditt inlägg luktar unken gammal gerillaromantik, faktum är att de flesta gerillor genom historien har blivit krossade av reguljära arméer som först har ödelagt deras land.
Att de fortsatte att kämpa hänger samman med att de hade en stenhård diktatur som tvingade dem att fortsätta kämpa. Men om man ska kolla till krigsmoral så deserterade betydligt fler nordvietnameser och vietkong än amerikaner. Kommunisterna vann inte ett end störe slag, den största seger de hade mot rena amerikanska förband var så vitt jag vet att de nedgjorde enskilda plutoner. I alla andra slag, La drang, de tre gränsslagen, Khe sanh, Tet offensiven( Saigon, Huey etc.), Mini tet, Laos och kambodia 1970, Offensiven 1972 etc. etc. åkte de på megastryk.

[Albert]

Sorry men ditt inlägg luktar unken gammal gerillaromantik, faktum är att de flesta gerillor genom historien har blivit krossade av reguljära arméer som först har ödelagt deras land.
Att de fortsatte att kämpa hänger samman med att de hade en stenhård diktatur som tvingade dem att fortsätta kämpa. Men om man ska kolla till krigsmoral så deserterade betydligt fler nordvietnameser och vietkong än amerikaner. Kommunisterna vann inte ett end störe slag, den största seger de hade mot rena amerikanska förband var så vitt jag vet att de nedgjorde enskilda plutoner. I alla andra slag, La drang, de tre gränsslagen, Khe sanh, Tet offensiven( Saigon, Huey etc.), Mini tet, Laos och kambodia 1970, Offensiven 1972 etc. etc. åkte de på megastryk.

Jag är förvisso ingen gerillaromantiker...och skall villigt erkänna att Vietnam inte är mitt stora specialområde..
Summan av kardemumman är dock att gerillan i det här fallet INTE blev krossads av en reguljär armé.

Att vinna ett krig handlar inte bara om att vinna de stora slagen. En fiende kan besegras på andra sätt (se exempelvis Von Clausewitz) vilket faktiskt var det som skedde.

[jofredes]

Summan av kardemumman är att Viet Kong BLEV JUST KROSSADE AV AMERIKANARNA. Efter det totala fiaskot med Tet-offensiven hade Viet Kong näst intill upphört att existera,det lilla som fanns kvar togs över av Nordvietnamesiska armén, när jänkarn drog sig ur Vietnam hade de i stort sett vunnit kriget, det fann inget större motstånd kvar.

[Djinghis Khan]

Djingis Khan var bara en många nomadiska steppfolk som nådde framgång i strider mot bofasta befolkningar, bland dessa fanns Skyter, olika iranier, turkar, magyarer och mongoler. Man bör ha i åtanke att steppfolkens framgångar oftast hände när de bofasta befann sig i tillfälliga svackor, kineserna hade inga problem att spöa skiten ur mongoler under normala omständigheter.

För det första: Djinghis Khan är inget folk, det var Mongolernas storkhan 1206-1227 (Djinghis = var mongol).
För det andra: Mongolerna är även bland stäppfolken ett unikum. Att erövra sådana enorma områden med tanke på den egna befolkningens ringa storlek och resurser är ngt som aldrig tidigare eller senare kunnat upprepas. Så många segrar, så mycket territorium erövrat (mongolernas välde är det största imperium som funnits fram till det brittiska i början av 1900-talet).
För det tredje:
Att stäppfolkens framgångar kan ursäktas med att de bofasta folken hade en tillfällig nedgångsperiod är ett typiskt praktexempel på en historisk myt. Om vi tar Kina vs mongolerna som exempel kan vi se att det som idag är Han-Kina visserligen var splittrat i fyra olika stater, men så har det varit under nästan hela dess existens... Rikena var Xixia, Chin, Sung ("det egentliga Kina") samt Nan-chao i Yünnan. Vart och ett av de fyra rikena hade en stor miljon-befolkning, förfogade över en tränad, erfaren armé och kunde ta av nästan oändliga skatteresurser. Mongolernas erövring av dessa fyra områden var ingen barnlek (som det ibland framställs i historieböckerna) utan tog sammanlagt 74 år att slutföra!

Sedan säger du att kineserna inte hade några problem med att besegra mongolerna under normala omständigheter. Jag vill då att du först förklarar vad som är "normala omständigheter" och sedan ger exempel på hur kineserna inte hade några problem att underkuva mongolerna. Jag känner till ett tillfälle då Mingkejsaren 1388 förde en kampanj mot Mongoliet strax efter att den mongoliska Yüan-dynastin kastats ut ur landet. Den Mongoliska huvudstaden Karakorum intogs och brändes men kineserna gav sig ändå hem igen. Senare samlade sig mongolerna dock på nytt flera gånger (trots politisk splittring) och förde krig mot kineserna. En ledare - Altan Khan - belägrade t.o.m. Beijing 1550...

/DK M

[Frogman]

Sovjetiska ger jag inte mycket för, stor volym och dålig+stelbent ledning.
Högst på min lista kommer IDF 1948-, bra på att improvosera och utveckla nya taktik och metoder, samt förmåga att använda sin utrustning
till max.
Sedan var Syd-Afrika bra på vad dom höll på med tills 1990, deras haubitzar i Angola var mycket effektiva.
Anledningen till att Vietnam blev ett land var att Folkrepubliken Kina stödde Nord Vietnam ingen annan, förlusterna för Syd-Vietnam,USA, Australien och Nya Zealand blev stora.

[L. Josephson]

Exakt, Legionerna är överskattade tänk på att de nästan bara förde krig mot länder som var mycket mindre tekniskt utvecklade än vad de själva var.

Vilket alla de andra armeerna också har gjort (mer eller mindre).

Wehrmacht förde krig mot nationer med samma förutsättningar som de hade, det var taktik och strategi som avgjorde segern över tex. Frankrike...

[Dûrion Annûndil]

Att 4000 man kan hålla stånd mot ca 200 000 är väl värt att nämnas? Tänker på Thermyphole. Spartas armé måste vara den bäst och värst tränade samt effektivaste genom tiderna?

De där siffrorna ger jag inte mycket för, de är väldigt överdrivna. Men att Sparta hade rykte om sig att vara oövervinnerliga i strid av de andra grekiska statstaterna, trots att de hade likvärdig beväpning och taktik, anser jag vara en bragd som gör att de väl kan betraktas som sin tids bästa armé.

[Dûrion Annûndil]

Att de fortsatte att kämpa hänger samman med att de hade en stenhård diktatur som tvingade dem att fortsätta kämpa. Men om man ska kolla till krigsmoral så deserterade betydligt fler nordvietnameser och vietkong än amerikaner.

...Men främst berodde stridsmoralen i vietkong på att de ansåg sin kamp värd att gripa till vapen för, och för nordvietnameserna var det liknande så att deras kamp mot amerikanerna ansågs berättigad. Men moralen hos NVA förband var sämre än hos Vietcong, eftersom många kom från en tryggare tillvaro i norr och inte var vana vid djungeln (och krigslarmet förståss). Men skillnaden bland andelen deserterade beror väl mycket på att amerikaner inte hade något att desertera till i den situationen, tror du inte? De befann sig ju i ett främmande land långt borta, knappast med landförbindelse till några vänskapliga ställen..?

Efter det totala fiaskot med Tet-offensiven hade Viet Kong näst intill upphört att existera,det lilla som fanns kvar togs över av Nordvietnamesiska armén, när jänkarn drog sig ur Vietnam hade de i stort sett vunnit kriget, det fann inget större motstånd kvar.

Amerikanerna drog sig succesivt tillbaka, och insatsen minskades och överläts mer till ARVN-förband, som gjorde ganska dåligt ifrån sig. Så motståndet var inte alls borta.

Men i övrigt så hade NVA och Vietcong ingen chans i regelrätt strid mot amerikanerna.

[Wolfblitzer]

De flesta på listan har ju blibit besegrade av en motståndararmé. Vilka gjorde inte det?

[Casanova]

Assyriens?

[Fläsket]

"I stort sett" räknas tyvärr inte.

Nära skjuter ingen hare, som det heter.
Vietnam vann och USA kom 2:a.

De drog sig ur. Sydvietnam blev taget av Nordvietnam.

Punkt slut.

[Flavius Aëtius]

Ni kan ju gissa min etta
1:Rom legioner
2:Karolinerna
3:Whermacht
4:Amerikanska (från andra världskriget och framåt)
5:Spartanska

[Erik Hägerdal]

Känns så onödigt att gradera arméer på en "tio-i-topplista", men Lettow-Vorbeck lägger jag min röst på.
Trots att han inte förfogade över mer än 15000 man, lyckades han tack vare gott samarbete med urbefolkningen (som utgjorde 4/5 av hans armé) att klara sig betydligt bättre än de tiotals gånger större ententenstyrkor som försökte få fast honom.
Hans armé lyckades med de goda medicin- och lokalkunskaperna de besatt klara sig många gånger bättre än alla de brittiska soldater som dukade under i sjukdomar.
Lettow-Vorbeck blev ej heller besegrad , utan gav upp först när han fick veta att stilleståndsavtalet i Europa hade skrivits under. Då hade han och hans armé kämpat i över fyra år mot ett motstånd många gånger större än hans egna armé.