Salazars Portugal

[Löwe]

Portugal: Den tidigare världshistoriska sjöfartsnationen Portugal, vars skepp hade upplevt otaliga äventyr på de sju haven, var en typisk proletärnation i början av 1900-talet. Och dock, i den portugisiska folksjälen fanns den heroiska sjöfartstiden kvar. Minnet av Portugal som stormakt. Den person som kom att förkroppsliga denna ärorika tradition var professorn i ekonomi, Antonio de Olivena Salazar som 1932 blev ministerpresident och började arbetet med att skapa den korporativa staten. De partier som verkade var främst enhetspartiet Uniao Nacional. Detta parti utsåg medlemmarna i nationalförsamlingen och den korporativa kommaren. Det bildades även en grupp som kallade sig för Nationell Syndikalism, under ledning av dr. Preto. Man bar bl.a. skjortor med vita armbindlar försedda med det röda Andreaskorset. Emellertid såg president Carmona rörelsen som en alltför farlig konkurrent, varvid rörelsen försvann. 1936 startades den statliga ungdomsorganisationen Mociade Portuguesa vid vars sida Legiao Portuguesa inrättades som en väpnad antikommunistisk formation. Under andra världskriget var Portugal neutralt med mycket goda förbindelser till axelmakterna. Dock upplät Lissabon Azorerna till den brittiska krigsmakten, med hänvisning till de historiska banden mellan Portugal och Storbritannien.

källa:
http://www.motstand.org/fascismens_historik.html

Det är svårt att hitta något om diktaturen i Portugal under mellankrigstiden eller senare, det mest utförliga jag lyckats hitta är från en fascisthemsida, som jag länkat till. Ni kanske tycker det är opassande att länka till sådana sidor, men jag tyckte ändå deras information var intressant.

Jag undrar hur fascistisk var diktaturen? Jag har hört att den egentligen var auktoritär. Hade den stora ideologiska/ekonomiska likheter med Francos fascism i Spanien? Hur gick det till när Salazar tog makten?

Så vitt jag förstått det, så hade militären mer makt än fascistpartiet, något som också visade sig när kommunisterna gjorde uppror på 70-talet. Även detta talar ju för att diktaturen mer var auktoritär än fascistisk. Har jag rätt?

[jofredes]

Jag vet inte så mycket men jag har själv argumenterat tidigare för att franco likt Salazar snarare skulle ha varit auktoritär än fascistisk.
Militärkuppen 1974 brukar tillskrivas missnöjet med kolonialkrigen. I och med att dessa var så impopulära blev man tvungen att rekrytera officerare allt längre ned på samhällsstegen, dessa hade i sin tur större läggning åt vänster.

[Löwe]

Jo, det verkar stämma.

Däremot anser jag att Franco faktiskt kan kallas fascist. Han hade en mer revolutionär framtoning än Salazar, han (Franco) stödde sig på falangistpartiet, och inte bara på armén. Hans mycket nära samarbete med Italien och Tyskland under inbördeskriget talar också för ett släktskap mellan regimerna i Madrid-Berlin-Rom.
Å andra sidan finns de som säger att Franco mest var en juniormedlem i fascistklubben, och att han närmade sig denna rörelse; mer för att den var på frammarsch i Europa, än att han verkligen delade alla dess ideal. Hur som helst, så finns det inget som talar för att Salazars regim skulle uppfylla kraven på fascism, eftersom regimen ville tygla de ungdomliga kampgrupperna, som ju verkar varit mer fascistiska.

[LasseMaja]

När de fascistiska staterna Tyskland och Italien går ur andra världskriget som förlorare så ligger det nog nära till hands för fascistiska eller fascistlika grupperingar att fjärma sig ifrån fascismen och röra sig mot mer traditionell högerextremism.

[Löwe]

Å andra sidan - Sovjetunionens fall har knappast fått kommunister att dra åt sig öronen, och gå mot mer "traditionell vänsterextremism" (vad nu det ska vara, kanske titoism?).

[LasseMaja]

Å andra sidan - Sovjetunionens fall har knappast fått kommunister att dra åt sig öronen, och gå mot mer "traditionell vänsterextremism" (vad nu det ska vara).

Ja det finns nog flera aspekter på detta, först och främst så är det nog så att många kommunister inte alls ser Sovjet som ett kommunistiskt samhälle och sedan så är det ju så att vänstern har "liberaliserats" på den senaste tiden, dvs sossar blivit socialliberaler, kommunister blivit refomistiska socialister samt att vi fått fler frihetliga socialister/anarkister.

[Löwe]

Kan man se detta som en indikation mot allt fler riktar sig mot mitten, medan "ytterligheterna" förlorar mark?
Egentligen kanske en sådan benämning som ytterligheter inte passar på socialdemokrater och konservativa. Men de är ju ändå inte i mitten.

[Martin Lundvall]

Det finns en teori som förklarar det genom att partierna försöker maximera antal röster de kan få. Eftersom de flesta röstare ligger vid mitten (på, lite till höger och lite till vänster) gör det att det partiet som kan sägas företräda "mitten" bäst får många röster. I mitt tycke är det rätt farligt, det kan lämna flankerna öppna för extrempartier om de etablerare partierna söker sig mot mitten.

/Martin

[Löwe]

Mycket klokt sagt, och jag tror att Sverige är på väg åt det hållet eftersom både kommunismen och nationalismen är på frammarsch.

Detta är ett större öppet problem i länder med proportionella val, eftersom småpartier snabbare kan etablera sig. I Storbrittanien har ytterligheterna svårt att komma fram på grund av valsystemet med majoritetsval. Å andra sidan har framförallt extremhögern blivit mer militant där.
Ju mindre möjligheter att ta sig in på den politiska arenan, desto större desperation.

[Orlando]

Storbritannien är ju rätt speciellt då Arbetarpartiet agerar som ett konservativt parti.

[Löwe]

Storbritannien är ju rätt speciellt då Arbetarpartiet agerar som ett konservativt parti.

Snarare liberalt parti? På vilket sätt är det ett konservativt parti?