Hans, du löper nog ingen risk.

Jag tror inte Robert svarar ja på din fråga heller, lika lite som jag tror att du ställt den om du förstått vad Robert menar.
Vad han menar (tror jag!):
Bortse för ett ögonblick från att USA respektive SSSR är demokratiskt respektive diktatoriskt, bortse även från andra inre förhållanden. Se staterna som två stora, massiva biljardbollar enbart kapabla att se till sina egna intressen. Då får du grundbulten i den
realistiska teorin, en av de drivande teorierna vid betraktande av internationella relationer.
Sett ur den synvinkeln kan man betrakta kalla kriget som något mellan tvenne kålsupare. Man behöver inte lägga moraliska aspekter på det hela över huvud taget.
Enligt en (amerikansk) föreläsare jag hade i historia som var synnerligen specialiserad på kalla kriget hade dels den amerikanska ovissheten över vad SSSR skulle ta sig för efter krigsslutet en stor del i konflikten. Rädslan som växte fram av denna ovisshet gav upprustning. Samma rädsla fanns även på den andra sidan, man får inte glömma att Stalin inte hade atomvapen till en början...
Summering: Två rädda supermakter som inte visste hur stark motparten var rustade upp för att vara på den säkra sidan.
Mvh Petter