Om man tex tar gruppen svenska officerare som yttrat sig positivt om tysk militär upprustning kan man ju undersöka om samma grupp gett uttryck för nazistiska åsikter. Att utgå från vad som hänt är bättre än att utgå från vad som inte hänt.JohnT skrev:Nu blir jag nyfiken, hur ska man göra det?Torbjörn Aronsson skrev: Men i frågan om de svenska officerarnas nazisympatier är deras bevekelsegrunder centrala, och dessa kan man undersöka på bättre sätt än att spekulera i hur de skulle ha agerat i olika situationer.
Mvh
/John T.
Visst, det finns alltid mörkertal i sådana undersökningar. Men man skulle ändå kunna utläsa någon trend om man tex jämför officerarna med någon annan yrkesgrupp i Sverige. Eller med samma yrkesgrupp i tex Norge eller Finland.Stivne skrev:En annan aspekt är ju att de allra flesta har en politisk uppfattning, men relativt få agiterar öppet med sitt ställningstagande, ännu färre organiserar sig som partimedlemmmar osv. Denna trend har dock ökat sedan 30-40-talet då procentuellt sett fler av den totala populationen var såväl partimedlemmar som medlem i andra typer av föreningar och organisationer än idag. Vad jag försöker säga är att en hel del kan ha haft sympatier utan att öppet proklamera dem, eller att genom anslutning till föreningar visa sitt ställningstagande.
Vill man komma fram till ett svar på frågan i hur hög grad de svenska officerarna var nazianstuckna framstår det som lämpligt att jämföra med samma yrkesgrupp i något grannland. Jag ser inte någon större skillnad i samhällstruktur mellan Sverige, Norge och Finland, och jag avsåg naturligtvis inte Norge under ockupationen som någon lämplig tidsperiod att förlägga en sådan undersökning till. Sedan kan man tänka sig en mängd yrkesgrupper att jämföra med i Sverige. Men att genomföra intervjuer 60-70 år efteråt framstår inte för mig som någon lämplig metod. Dels är få kvar i livet, dels finns det mänskliga minnet att ta hänsyn till, och hur många vill idag vidkänna att de haft nazistiska åsikter? En sådan undersökning bör baseras på ett samtida material.Stivne skrev:En jämförelse med Finland eller Norge inom samma yrkesgrupp och tidsepok skulle nog inte ge ett alltför korrekt utfall, dels på grund av de faktiska omständigheterna i respektive land, dels genom andra skillnader i samhällsstrukturerna (bla tid av självständighet). Men däremot skulle man kanske kunna använda svenska poliser vid tiden som jämförelsegrupp. Tyvärr är detta nog svårt med tanke på att en liknande undersökning nog skulle behöva göras som kvalitativa intervjuer med öppna frågor, och frågan är om det finns tillräckligt många kvar i livet för att nå framgång med detta.
Mvh
Stivne
Stivne
En sådan undersökning OCH UNDER KRIGSÅREN har faktiskt gjorts!Stivne skrev:En jämförelse med Finland eller Norge inom samma yrkesgrupp och tidsepok skulle nog inte ge ett alltför korrekt utfall, dels på grund av de faktiska omständigheterna i respektive land, dels genom andra skillnader i samhällsstrukturerna (bla tid av självständighet). Men däremot skulle man kanske kunna använda svenska poliser vid tiden som jämförelsegrupp. Tyvärr är detta nog svårt med tanke på att en liknande undersökning nog skulle behöva göras som kvalitativa intervjuer med öppna frågor, och frågan är om det finns tillräckligt många kvar i livet för att nå framgång med detta.
Mvh
Stivne
Men om man vill undersöka dem som inte var anslutna till parti eller förening så blir det väl ganska svårt att hitta relevant material? Vad är det för material du tänker dig att man skulle kunna arbeta utfrån? Jag håller med om att ett underlag utifrån intervju skulle riskera att bli störd av såväl minneseffekter som ovilja att berätta om sin egen syn vid tiden till följd av utvecklingen efter krigsslutet. Men frågan är om det finns något annat material att utgå ifrån.Torbjörn Aronsson skrev: Vill man komma fram till ett svar på frågan i hur hög grad de svenska officerarna var nazianstuckna framstår det som lämpligt att jämföra med samma yrkesgrupp i något grannland. Jag ser inte någon större skillnad i samhällstruktur mellan Sverige, Norge och Finland, och jag avsåg naturligtvis inte Norge under ockupationen som någon lämplig tidsperiod att förlägga en sådan undersökning till. Sedan kan man tänka sig en mängd yrkesgrupper att jämföra med i Sverige. Men att genomföra intervjuer 60-70 år efteråt framstår inte för mig som någon lämplig metod. Dels är få kvar i livet, dels finns det mänskliga minnet att ta hänsyn till, och hur många vill idag vidkänna att de haft nazistiska åsikter? En sådan undersökning bör baseras på ett samtida material.
Ett material har ju Stilleben länkat till i denna tråd. Sedan finns som nämnts partier och föreningar, deras material. För att kartlägga nätverk kan man använda sig av brev, dagböcker och privata arkiv. Använder man sig av liknande metoder för någon annan yrkesgrupp eller samma yrkesgrupp i något annat land bör man få jämförbara resultat.Stivne skrev:Men om man vill undersöka dem som inte var anslutna till parti eller förening så blir det väl ganska svårt att hitta relevant material? Vad är det för material du tänker dig att man skulle kunna arbeta utfrån? Jag håller med om att ett underlag utifrån intervju skulle riskera att bli störd av såväl minneseffekter som ovilja att berätta om sin egen syn vid tiden till följd av utvecklingen efter krigsslutet. Men frågan är om det finns något annat material att utgå ifrån.Torbjörn Aronsson skrev: Vill man komma fram till ett svar på frågan i hur hög grad de svenska officerarna var nazianstuckna framstår det som lämpligt att jämföra med samma yrkesgrupp i något grannland. Jag ser inte någon större skillnad i samhällstruktur mellan Sverige, Norge och Finland, och jag avsåg naturligtvis inte Norge under ockupationen som någon lämplig tidsperiod att förlägga en sådan undersökning till. Sedan kan man tänka sig en mängd yrkesgrupper att jämföra med i Sverige. Men att genomföra intervjuer 60-70 år efteråt framstår inte för mig som någon lämplig metod. Dels är få kvar i livet, dels finns det mänskliga minnet att ta hänsyn till, och hur många vill idag vidkänna att de haft nazistiska åsikter? En sådan undersökning bör baseras på ett samtida material.
Jag tycker nog att det finns en väsentlig skillnad mellan de föreslagna länder för jämförelse, ju yngre en nation är desto lättare brukar nationalism kunna få fotfäste. Därav anser jag att såväl Norge som Finland inte är direkt jämförbara med Sverige. Ett bättre alternativ skulle isåfall vara Danmark.
