Vilka historiska rötter har skåneseperatismen?

[Djinghis Khan]

[Delat från "Snapphanar"]


Vilka historiska rötter har egentligen skåneseperatismen? Är det en gammal förankrad lokalpatriotism med rötterna tillbaka ändå till snapphanetiden eller en modern anticentraliseringsrörelse? Och varför finns dessa rörelser i just Skåne (och i Jämtland) men inte alls i samma utsträckning i övriga landskap som historiskt sett integrerats i Sverige genom erövringar? Vi kanske ska starta en ny tråd för att utreda den frågan?

[gostap]

Tror som skåning att skåne-separatismen mest är en gimmick
Vi hade ju på -70 - 80-talet skånepartiet som leddes av Herzlow. Högerinriktat, ville ha fri sprit och kärnvapen bl.a. Ingen som tog dem på allvar. Mig veterligen finns ingen seriös önskan eller rörelse för ett "fritt" skåne. som sagt, mest lokalpatriosm från det humoristiska hållet.

Mvh

Gostap

[gostap]

Tror som skåning att skåne-separatismen mest är en gimmick
Vi hade ju på -70 - 80-talet skånepartiet som leddes av Herzlow. Högerinriktat, ville ha fri sprit och kärnvapen bl.a. Ingen som tog dem på allvar. Mig veterligen finns ingen seriös önskan eller rörelse för ett "fritt" skåne. som sagt, mest lokalpatriosm från det humoristiska hållet.

Mvh

Gostap

Fast, efter att läst alla inlägg om Snapphanar m.m; jag kan ju ha fel

[Djinghis Khan]

Kanske ska bredda frågan lite, Skåneseparatismen förutsätter väl en stark lokalpatriotism. Se på skånska flaggan, skåningar som talar om "svenskar" (som en annan etnicitet) osv. I övrigt är det väl endast Jämtland som har en lika stark lokalpatriotism + mer eller mindre seriösa separatisttendenser. Efter vad jag läst ska den skånska flaggan vara från 1800-talets slut. Är det vid denna tid som den starka skånska lokalpatriotismen bryter fram, eller fanns den långt innan?

[gostap]

Kanske ska bredda frågan lite, Skåneseparatismen förutsätter väl en stark lokalpatriotism. Se på skånska flaggan, skåningar som talar om "svenskar" (som en annan etnicitet) osv. I övrigt är det väl endast Jämtland som har en lika stark lokalpatriotism + mer eller mindre seriösa separatisttendenser. Efter vad jag läst ska den skånska flaggan vara från 1800-talets slut. Är det vid denna tid som den starka skånska lokalpatriotismen bryter fram, eller fanns den långt innan?

Vet inte riktigt vad du menar om jag skall vara ärlig. Jag upplever inte någon speciell stark "skånepatroism" mer än vad jag tror Stockholmare, Smålänningar etc har för sina respektive hembygder. Lokal patroism är väl egentligen inget speciellt för byar och samhälle i skåne? Det är förvisso en mkt stor skillnad på landsbygd och städer i skåne(min uppfattn.) men att det skulle ta sig i speciellt utryck för skåne som region? Vet inte det. Kan du inte precisera dig mer vad gäller Skåne-separatismen? Har faktiskt inte hört talas om den annat än i mer skämtsamma former (Tänker på gänget som åker till småländska grtänsen vart år för att hacka loss Skåne från resten av Sverige ))

Mvh

Gostap

[Djinghis Khan]

Okej, det kanske beror på hemmablindhet...? När jag pluggade i Lund förra året upplevde jag en hel del skånsk lokalpatriotism och (kanske inte alltid allvarlig) misstro mot uppsvenskar. Skåne har ändå en egen flagga, prat om påstådda svenska folkmord av skåningar, folk som rasar mot kungastatyer och kungar på sedlar - du hittar inte det på andra håll i Sverige, förutom Jämtland kanske. Över huvut taget möter jag ofta en stark odling av offermentalitet bland skåningar som jag diskuterat med på nätet och i levande livet: "Vi skåningar är en förtryckt minoritet, vi är diskriminerade av makten i Sthlm" osv brukar det låta för att hårddra det hela. Det är mitt intryck, hur pass mycket det stämmer med verkligheten har jag tänkt höra närmare om i den här tråden.

[gostap]

Jag tror dig säkert, men jag känner inte riktigt igen det. Sen beror det förstås lite på var man är. Lund låter ju i mina öron konstigt, då det är universitetsstad med en viss småskalig ”kosmopolititisk touch”. Hade det varit en liten by på vischan hade jag förstått. I mina hemtrakter känner jag inte riktigt igen attityden (Norra Skåne).. Det är klart, vissa skåningar har väl kanske en viss ovana att betrakta allt över småländsa gränsen som noll-åttor. Jag vet inte men jag har ibland upplevt att i resten av Sverige betraktas Skåningar som lite ”bonniga och tröga” . (Kan vi väl förmodligen tacka Edward persson för). Kanske är det på grund av det sär-präglade språket . Ett par av mina bästa vänner är infyttade 08:or. De brukar i sin tur berätta att de möts med en attityd som att de är lite korkade för att de är 08:or, men detta är ju något som möter vem som helst som bosätter sig på annan ort. En Norrlänning skulle ju säkert ha fördomar åt en inflyttad Skåning. Med detta menar jag att det är väl lite ”universiellt” och inte utpräglat för Skåningar? Hoppas jag i alla fall.
Jag kan inte direkt erinra mig att det ”allmännt" talas om Svenska ”övergrepp” som skett historiskt eller att vi har en centralmakt som diskriminerar just oss? (möjligen utbudet i Svt ) Beträffande raseri mot kungastatyer och sedlar?? Aldrig hört!
Man kan ju också tro att Skåningar skulle känna sig mer besläktade med Danskar p.g.a gem.historia, geografisk närhet m.m, men så är inte fallet. Generellt sett är ju Danskar inte så speciellt förtjusta i Svenskar(tro inget annat!) och detta gäller även för Skåningar. Och detta vet de flesta av oss.
Vill understryka att detta är mina högst personliga åsikter och delas säkert inte av andra Skåningar, därför skulle det vara kul att höra fler synpunkter.

Mvh

Gostap

[FBQ]

Utifrån mitt perspektiv tycker jag nog att den skånska lokalpatriotismen liknar vilken lokalpatriotism som helst, om än med lite andra förtecken. Dalkarlar är extremt lokalpatriotiska - fast de väljer ju i stället betona sig själva som Sveriges försvarare mot Tyskar och Danska under Engelbrekt och Gustaf Vasa. Som Upplänning framhåller man väl sig gärna som riktig äktsvensk, särskilt när man är från Tiundaland
Jag tror att den skånska oftast är rent skämtsam, fast har man råkat ut för några Stockholmare som menar sig inte förstå vad man säger då blir man nog lite bitskare (jag har faktiskt hört ganska många Stockholmare säga att just skånska kan de absolut inte med ) Nu har ju visserligen skånskan blivit en "trendig" dialekt på senare tid. Sedan tror jag nog att den här lokalpatriotismen kan ta sig allvarligare vändningar precis som vilka byaträtor som helst.

Att det inte har anor sedan 1600-talet visas väl tydligast av att när Danskarna 1710 landsteg i Skåne och hoppades på att uppvigla allmogen mot Svenskarna. Det lyckades inte och i stället for man fram med plundring och gjorde sig riktigt inpopulära där man for fram.

[Djinghis Khan]

Den skånska och jamtska lokalpatriotismen utmärker sig, som jag ser det, dels genom ovanlig intensitet (dock inte unik) samt en viss agressivitet gentemot utomstående. Oavsett om skånepatriotismen är representativt för landskapets befolkning eller ej så märks den tydligare däreifrån. Jag har aldrig sett ölänningar, bohuslänningar, ångermannlänningar, närkingar m.fl. hissa egna flaggor och klaga på svenska kungastatyer. Lokalpatriotism och hembygdskänsla finns naturligtvis lite varstans i växlande omfattning, men i Skånes fall har jag fått intrycket av att lokalpatriotismen omfattar inte enbart en viss byggd utan hela det historiska landskapet.

Jag tror inte att det är en slump att lokalpatriotiska historiska filmer kommer just från Skåne. När "Xena" skjuter ner de skurkaktiga svenskarna och drar onelinern "Välkommen till Skeaune!" känns det inte konstigt. Däremot vore det fullkomligt skrattretande att på filmduken se en dalkarl skjuta ner en av Gustav Vasas danska förföljare med sitt armborst under det han utbrister "Väälkommen till Daalarna!"

[Markus Holst]

Jag har bott i såväl Dalarna som Skåne, och ser en klar skillnad i diskussionerna där. Naturligtvis är det lättare för skåningen än för dalfolk att häva ur sig saker om återgång till Danmark. Dalarna är ju den mest ursvenska av alla bygder, känner sig onekligen svenska in i djupet och har ingen stans att önska sig.

Även om skåningen till vardags nog inte känner sig mindre svensk än andra, så finns det fortfarande en ambivalent identitet. Man är medveten om sin historia, medveten om att man inte är ursvensk.

Nog kommer frihets-tankarna mest till utryck när man pratar om systembolaget och den dyra spriten, vilket väl tyder på att det är sådär lagom allvarligt menat. och nog dansas det i fontäner även i Skåne när svenskar vinner något VM.

Riktigt tycker jag är, att skånska barn får läsa om den skånska historien, och får läsa om dansk tid i Skåne istället för om (enbart) Gustav Vasas äventyr i Dalarna.

Skånepartiet skall nog tas på allvar, i det att det ju fick mandat i flera skånska kommuner.

En skillnad som för mig känns mycket markant mellan Skåne och de övriga delar av landet jag bott i, är den utpräglade främlingsfientligheten som hörs mest överallt. Skåne har ju också visat upp såväl Skåneparitet som Sjöbopartiet, plus (väl) en förhållandevis stark vind för nynazistiska organisationer. Detta kan förvisso inte räknas in som skåneseparatism, men kanske som skåne-elitism?

[Hexmaster]

Visserligen finns det en flagga som kallas "bohuslänsk" (röd-blå), men att den inte nyttjas ens hundradelen så mycket eller allvarligt som den skånska bekräftar att skånsk lokalpatriotism är något särskilt - vilket jag trodde var allmänt känt. Betydligt mer så än i Jämtland, Dalarna eller ens Gotland.

Jag kan inte minnas det faktiska påståendet att man tyckt ungefär likadant sen 1600-talet, men nog finns det underförstått lite här och var? Skulle inte förvåna ett dugg om det är "återupplivad harm" av betydligt yngre datum.

[Djinghis Khan]

Riktigt tycker jag är, att skånska barn får läsa om den skånska historien, och får läsa om dansk tid i Skåne istället för om (enbart) Gustav Vasas äventyr i Dalarna.

Men ser det verkligen ut så? Hur många svenska elever läser egentligen idag om Gustaf Wasas efventyr uti Dalarne? Vi gjorde det definitivt inte, det torde man väl ha slutat med för trettio år sedan, om inte ännu tidigare. Släktingar i Mora har visserligen fått lära sig det relativt nyligen, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att kungen är starkt förknippad med orten med staty och allt. Det här med Gustav Vasa är annars ett exempel som ofta dyker upp när man diskuterar med skånska, jamtska, samiska m.fl. personer som hävdar att deras barn indoktrineras i storsvensk historieskrivning, men jag har ännu inte sett några belägg för att undervisningen verkligen går till så.

[gostap]

Lite trålning:
http://www.maltelewan.com/skanelandwebben/

Intressanta länkar om skåne i politiskt och kulturellt perspektiv.
Får väl revidera mina inlägg lite . Visste inte att dessa rörelser fanns.

Mvh

Gostap

[gostap]

Riktigt tycker jag är, att skånska barn får läsa om den skånska historien, och får läsa om dansk tid i Skåne istället för om (enbart) Gustav Vasas äventyr i Dalarna.

Men ser det verkligen ut så? Hur många svenska elever läser egentligen idag om Gustaf Wasas efventyr uti Dalarne? Vi gjorde det definitivt inte, det torde man väl ha slutat med för trettio år sedan, om inte ännu tidigare. Släktingar i Mora har visserligen fått lära sig det relativt nyligen, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att kungen är starkt förknippad med orten med staty och allt. Det här med Gustav Vasa är annars ett exempel som ofta dyker upp när man diskuterar med skånska, jamtska, samiska m.fl. personer som hävdar att deras barn indoktrineras i storsvensk historieskrivning, men jag har ännu inte sett några belägg för att undervisningen verkligen går till så.

Håller med, i alla fall under min skoltid. Minns inte att vi läste speciellt mer om Skåne än resten av Sverige. (annat än i geografi)

[Markus Holst]

Nu var det ju 30 år sedan jag gick ut grundskolan, och sedan dess har jag inte haft någon kontakt med skolan (= har inga barn), så jag har gärna fel i detta avseende. Jag refererade mer till debatt jag har hört, än till faktisk verklighet. Gustaf Vasa fick vara ett tydligt exempel i sammanhanget.

Och jag tror att historieundervisningen har lokalanpassats sedan min tid, det framkom inte tydligt nog i mitt meddelande. Att så har skett tycker jag är bra.