Bortglömda djurbenämningar

erich lespenhalt · Inlägg av **erich lespenhalt** » 27 februari 2007, 16:43

Engan skrev:För att återuppliva tråden: Ingen har nämnt bjur/bjor, det gamla fornnordiska namnet på bäver. Hängde väl kvar åtminstone in på 1900-talets början och det skulle inte alls förvåna mig om vissa dialekter använde det ännu. Det lär komma från samma stam som "björn" och alltså även det betyda typ "den brune".

Tack för det bidraget. Ordet "bjur" kan ibland förekomma i korsord men i talat språkbruk tycks användningen ha upphört. Att bävern en gång i tiden var vanlig kan ortsnamnen avslöja. Vi har Bjursholm utanför Umeå och Bjursås i Dalarna. Att bävern (bjuren) var ett eftertraktat bytesdjur avslöjar ordet "bjurvåna" om. Ordet betyder bävergiller eller bäverfälla.

Från tråden om Lokes uppgift i asatron lämnade Engan uppgiften att Loke etymologiskt sett betyder spindel, och mycket riktigt, SAOB tar upp ordet "locke" som synonym till spindel, framför allt om korsspindeln, Phalangium opilio.

Även skatan har en gång haft en annan benämning: "skjura". Etymologien tycks vara oviss.

Engan · Inlägg av **Engan** » 27 februari 2007, 17:28

den pinkande elefanten skrev: Även skatan har en gång haft en annan benämning: "skjura". Etymologien tycks vara oviss.

Kan inflika att skjor (nynorsk) och skjære (bokmål) är de namn som fortfarande gäller i Norge.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 28 februari 2007, 14:13

den pinkande elefanten skrev:
Markus Holst skrev: Torde vara nära släkt med det tyska Rind?
Skulle så kunna vara men då måste man förklara hur b-et fallit bort. Ska man våga sätta en slant på att "Rind" är besläktat med "ren"?

Vågar man förerslå ett försök att reda ut sammanhanget mellan deer och djur?

Giancarlo · Inlägg av **Giancarlo** » 28 februari 2007, 15:24

Från Etymonline:

deer
O.E. deor "animal, beast," from P.Gmc. *deuzan, the general Gmc. word for "animal" (as opposed to man), but often restricted to "wild animal" (cf. O.N. dyr, O.H.G. tior, Ger. Tier, Goth. dius), from PIE *dheusom "creature that breathes," from *dheus- (cf. Lith. dusti "gasp," dvesti "gasp, perish;" O.C.S. dychati "breathe;" cf. L. animal from anima "breath"), from base *dheu-. Sense specialization to a specific animal began in O.E. (usual O.E. for what we now call a deer was heorot), common by 15c., now complete. Probably via hunting, deer being the favorite animal of the chase (cf. Skt. mrga- "wild animal," used especially for "deer"). Deer-lick is first attested 1778, in an American context; deerskin is from 1396.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 28 februari 2007, 16:03

aha! Då hade jag rätt!