Hälsokällor

[Stefan Lundgren]

När man söker på fornminnesök på http://www.raa.se är många hälsokällor typen av

Typ:
Midsommar/trefaldighet

, är det en speciell typ? Jag vet inte om jag har sett att det har funnits olika typer av hälsokällor i Sverige. När jag sökte på midsommar på http://www.kms.raa.se/cocoon/fmis-publi ... 607a466536

fick jag fram 772 träffar(Valde "Typisk datering) och många av dessa var "källa med tradition".

Är midsommar/trefaldighet speciell typ av dessa källor???

Stefan

[Hexmaster]

Att dricka ur en källa är en av de äldsta midsommar-traditioner man känner till. (Ja, man passade ju naturligtvis på att umgås och dansa och så, kanske rentav dricka något annat än källvatten när man ändå hade det trevligt.) Någon särskild sorts "midsommar-källor" har jag inte hört talas om, man kan ju tänka sig en källa som aldrig uppmärksammades annat än just då. Fast det låter långsökt.

Några trefaldighets-ritualer känner jag inte till alls. (Bara att halva kyrkoåret utgörs av "femtonde veckan efter trefaldighet" osv., så det verkar ha varit en hyfsat viktig helg en gång i tiden.)

[Spaningsledaren]

Lâng historia! Jag skulle sammanfatta sâ hâr:
I begynnelsen (för nu mânga tusen âr sedan) lârde man sig att rent empiriskt uppskatta vissa kâllor. Detta analogt med anvândningen av medicinalväxter. När man drack kâllvattnet "blev man frisk". Vissa typer av brottslingar ( typ bärsärkar/psykotiker) kunde dömas till brunnsdrickning som ett led i rehabiliteringen. Kring denna primära brunnstrafik uppstod samlingsplatser som byggdes ut till kultplatser. Offer frambars. (Offerstockar är ett begrepp i sammanhanget.) Midsommar/sommarsolstândet, sedermera St. Johannis var en av ârets stôrre (ursprungligen hedniska) helger. När kristendomen infôrdes övertogs dessa platser av den nya religionen. Kyrkor byggdes i flera fall i direkt anslutning till den gamla kâllan. (Svinnegarns kyrka i Uppland är en sâdan.) Med reformationen övergavs hela offertraditionen och den primära käll-kulturen bôrjade betraktas som (katolsk) vidskepelse. (En bit in pâ 1500-talet drogs alla icke-kyrk eller fattigvârdsansluta offerstockar in. Pâ nusvenska skulle vi vâl säga att överheten ville tillgodogöra sig kassaflödet.) Alltesedan dess lever detta primâra kâlldrickande ett undanskymt liv. Dock finns det kvar den dag som är. Under 1700-talet blev det mode att dricka brunn. Här kan man sâga, var det vattnets egenskap av lösningsmedel som vârdesattes. Samtidigt började man uppfatta vattnets mineralinnehâll som viktigt. Loka och Ramlösa är namn i det sammanhanget, liksom Spa och Vichy. I t.ex. södermanländska Bia började man dricka brunn vid en ny kâlla, en liten bit bort frân den forntida primärt anvânda järnkällan. Denna "nya" brunnsdrickningskultur skall inte fôrväxlas med den mângtusenâriga anvândningen av de primära källorna.

[Spaningsledaren]

Allt vi vet tyder pâ att vissa av de här primära källorna har anvânts pâ samma sâtt, i samma syfte, oavbrutet, under ârtusenden. De utgör redan av det skälet, i mina ögon, intressanta naturresurser. Detta inte minst mot bakgrund av att de, sedan nästan ett halvt ârtusende, inte kommit i âtnjutande av nâgon som helst reklam/propaganda e.motsv. Det är uppenbarligen inte detta som hindrar dem frân att fortf. anvândas.

[Stefan Lundgren]

Är det därför kopplingen mellan midsommar och trefaldighet kom med anledning av detta, jag kanske är lite dum nu.

Stefan

[Spaningsledaren]

Nej och ja.
De hâr gamla beprövade kâllorna uppmärksammandes primärt för sina helande/välgörande/speciella egenskaper. (Analogt med den motsv. anvândningen av "medicinalvâxter".) Ur detta uppstod, kring dessa kâllor, sekundârfenomen av typen folksamlingar/kultplatser/offerriter m.m. I kristen tid byggdes det en del kyrkor pâ platsen.
Reformationen medförde att källornas helande/välgôrande o.s.v. egenskaper förnekades (betraktades som (katolsk) vidskepelse.) Kvar blev dâ mer urvattande, politiskt korrekta, restfôreställningar av typen att det är trevligt att trâffas och ha trevligt nere vid den gamla källan.

De som dricker gör det ännu idag s.a.s. privat/utan att tala om det.
Ändâ är ju just detta vâldigt enkelt, det är bara att dricka och notera den ev. skillnaden. Den som ger sig litet mer tid vid en källa som fortfarande anvânds lâr f.ö. se bâde drickare och flaskfyllare - för distribution till anvândare pä distans. Det var ung. detta jag syftade pâ i mitt f.g. inlägg - ett bruk som hâllit i sig genom ârtusenden.

[Hexmaster]

Nu kanske jag inbillar mig, men vill du Spaningsledaren framställa det som något märkvärdigt att folk druckit källvatten i tusentals år..?

[Spaningsledaren]

Inte alls. Jag ville fästa uppmârksamhet pâ ett, till att bôrja med, kulturhistoriskt fenomen.

[Hexmaster]

Goda källor ger vatten som är kallt, friskt, rent och gott. Några medicinska egenskaper i övrigt tror jag inte finns belagda. Blir gärna motbevisad på den punkten.

[Spaningsledaren]

För mig framstâr, till att börja med, sjâlva kontinuiteten som intressant i sig.
Jag tenderar att se drickandet av de här speciella källvattnen som ett kulturantropologiskt fenomen. De egenskaper som historiskt gjorde vissa kâllor kända vida ikring antar jag är ung. desamma som gör att de anvânds ân idag. Rätt eller fel. Vad skulle det annars vara? Den som vill kan säkert knyta direkta kontakter med dagens adepter fôr att lära sig mer. Omrâdet är, enl. min enkla erfarenhet, stôrre och mer vittfôrgrenat än vad man initialt skulle kunna förmoda.

[Hexmaster]

De egenskaper som historiskt gjorde vissa kâllor kända vida ikring antar jag är ung. desamma som gör att de anvânds ân idag.

...Att vattnet är kallt, friskt, rent och gott. Vad skulle det annars vara?

Återigen får jag ett intryck av att du försöker göra det märkvärdigare än det är. Vattnet är inte magiskt hälsobringande. De fyra nämnda kvaliteerna räcker långt, och var märkvärdigare förr än idag.

[Spaningsledaren]

Ingen tvingar dig, eller försôker tubba dig till, att intressera dig fôr dessa gamla kâllor inkl. deras eventuella fortsatta anvândning och de personer som ev. fortfarande dricker deras vatten eller använder det fôr andra ândamâl. Vill du dessutom fôredra att ägna dig ât annat under intrycket av att det kring kâllorna inte finns nâgot, och kanske aldrig ens har funnits, att intressera sig för stâr även detta dig fullkomligt fritt. Alla hade fel! Skônheten uppstâr som bekant i betraktarens ôga och det är vâl, kan jag tro, likadant med mârkvârdigheten.

[Hexmaster]

Ingen tvingar någon här, men när du skriver som du gör blir jag nyfiken. Är det inte det som är meningen?

De hâr gamla beprövade kâllorna uppmärksammandes primärt för sina helande/välgörande/speciella egenskaper.

Har du några belägg för detta.

De som dricker gör det ännu idag s.a.s. privat/utan att tala om det. Ändâ är ju just detta vâldigt enkelt, det är bara att dricka och notera den ev. skillnaden.

Här antyder du ett magiskt bruk med mångtusenårig historia. Jag har druckit i Husaby och Medevi (vill jag minnas att det var) utan att göra någon hemlighet av det, utomordentliga varor på båda ställen. Någon annan skillnad än att bli otörstig märkte jag inte och förväntade mig heller inte. Sådant är, som jag förstått det, relativt sentida nys:

Professor Elias Tillandz vid Åbo Akademi trodde på 1680-talet att vattnet i källan gagnar hälsan. På hans initiativ byggdes en sjukstuga vid källan. I sjukstugan vårdades spetälska, syfilis och barnlöshet.

Kupittanpuisto
Återigen: Om du har några belägg (medicinska den här gången) för att s.k. hälsokällor verkligen är hälsobringande, mer än de som finns i allt kallt, friskt, rent och gott vatten, så vore det intressant att få ta del av dem.

[Spaningsledaren]

Om du ursäktar tycker jag det mesta är framfört i mina tidigare inlägg. (OT)
Det finns ett mângtusenârigt bruk, alltjâmt upprâtthâllet. (Jag känner inte till nâgot annat, liknande, som kan antas vara lika gammalt eller äldre). Skulle det hâr vara sâ att du till sist, av ett eller annat skâl, känner dig litet intresserad är mitt tips att du försöker sätta dig i fôrbindelse med dem som fortfarande kan ses som lânkar i kedjan nämligen dagens drickare, blomvattnare eller vad det nu är frâgan om. Jag gjorde sjâlv ung. den resan fôr nu ganska mânga âr sedan och hade inte trâkigt under tiden. Jag gjorde, kan man säga, en kulturantropologisk utflykt in i en subkultur, trosrikting, kulturyttring. Jag uppfattar, som jag redan skrivit i tidigare inlâgg, att engagemanget hos utövarna bygger pâ det jag betecknade som empiri. "Bevisen" skulle härmed, om alls, framträda i de subjektivt uppnâdda resultaten. Jag antar att det är den mekanismen som fôrmâr hâlla traderingen ned genom generationerna vid liv. Sedan nâgot sekel har man f.ö. lärt sig att tillverka vatten med intressanta egenskaper maskinellt. Vattenmolekylen är en dipol. Den är därmed elektromagnetiskt "orienterbar".

[Hexmaster]

Det finns ett mângtusenârigt bruk, alltjâmt upprâtthâllet.

Du förstår väl att detta påstående är extremt intressant? Om det går att belägga. (Liknande saker påstås ju om lite av varje i ex.vis New Age-världen, men då är vi också rätt långt borta från den faktiska historia som vi ägnar oss åt på Skalman.)

"Bevisen" skulle härmed, om alls, framträda i de subjektivt uppnâdda resultaten.

Du förstår väl att sådan bevisföring är lika värdelös inom historia som medicin.

Sedan nâgot sekel har man f.ö. lärt sig att tillverka vatten med intressanta egenskaper maskinellt. Vattenmolekylen är en dipol. Den är därmed elektromagnetiskt "orienterbar".

Nu börjar vi (kanske) komma någonstans. Om det är s.k. vattenvirvlare du menar så är de genuin humbug.