Träexport, skogskapacitet och skogsekonomi förr

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 17 november 2007, 15:34

I tråden om vrakletarna fick jag en idé att starta en tråd som vi inte tänker så mycket på idag. De äldsta uppgifterna som jag känner till som berör svensk export eller import av virke är från 1700-talet, men det kanske är äldre än så. Jag känner till att Norrland transporterade en del virke, tjära eller någon annan skogsprodukt från dess hamnar till Stockholm under 1700-talet(Nyström, "Norrlandsekonomin i snöplevern", 1982). I Ryssland förekom stora "flottningsföretag" under 1800-talet samt tidigare.

Det som jag funderade på var Hans fråga i tråden om vrakletarna, där man hittade ett väl utsmyckat holländsk handelsfartyg på Östersjöns botten. Jag vågar inte påstå att Holland hade mer skog under 1600-talet än idag. Men någonstans så borde de har fått virke för att bygga ut sin imponerande handelsflotta.

Stefan

varjag · Inlägg av **varjag** » 18 november 2007, 13:01

Den svenska exporten av trävaror kom nog först igång på allvar när man uppfunnit cirkelsågen/sågverken - och kunde erbjuda sågad plank till köparna. Dessförinnan tror jag att skeppsbyggarna på den europeiska kontinenten förlitade sig till inhemskt timmer vid skeppsbyggnad. Italiens skogar försvann ju i romerska flottor - och har aldrig repat sig. Englands ekskogar höggs till linjeskepp och finns inte mer.... Varjag

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 18 november 2007, 19:08

varjag skrev:Den svenska exporten av trävaror kom nog först igång på allvar när man uppfunnit cirkelsågen/sågverken - och kunde erbjuda sågad plank till köparna. Dessförinnan tror jag att skeppsbyggarna på den europeiska kontinenten förlitade sig till inhemskt timmer vid skeppsbyggnad. Italiens skogar försvann ju i romerska flottor - och har aldrig repat sig. Englands ekskogar höggs till linjeskepp och finns inte mer.... Varjag

Det stämmer nog, Sverige hade en stor träexport förr i tiden, visst konkurrerade det även med Ryssland.

Stefan

millgard · Inlägg av **millgard** » 18 november 2007, 22:05

Sverige exporterade bla tjära och pottaska långt innan sågvirkesexporten tog fart. Tillsammans med skinn utgjorde det huvuddelen av den export som gick via norrlandshamnarna (-å-städerna) och en mycket stor del av landets inkomst berodde på dessa råvaror under 1500-talet och säkerligen både tidigare och senare. Timmer, sågvirke, pappersmassa, papper och bestruket papper/specialpapper har följt allteftersom förädlingen framskridit på hemmaplan.

millgard · Inlägg av **millgard** » 18 november 2007, 22:11

varjag skrev:Den svenska exporten av trävaror kom nog först igång på allvar när man uppfunnit cirkelsågen/sågverken - och kunde erbjuda sågad plank till köparna. Dessförinnan tror jag att skeppsbyggarna på den europeiska kontinenten förlitade sig till inhemskt timmer vid skeppsbyggnad. Italiens skogar försvann ju i romerska flottor - och har aldrig repat sig. Englands ekskogar höggs till linjeskepp och finns inte mer.... Varjag

Framförallt var det ramsågar och ångdrivna sådana som gjorde att sågverken kunde flyttas ut till kusterna för enkel transport och virkeshantering. Cirkelsågen är en sentida uppfinning som inte mäktar med de virkesdimensioner som man hanterade framförallt i början av sågindustriepoken. För att virket skulle klassificeras som sågvirke skulle stammen mäta minst 12 à 14 tum - i toppändan. Annars blev det ved, flis eller möjligen snickarvirke...

Här ett exempel på ett visserligen ovanligt stort lass, men med gängse dimensioner. Läs gärna Yngve Ryds Timmerhästens bok. Få böcker är lika läsvärda, oavsett ämne...

varjag · Inlägg av **varjag** » 18 november 2007, 22:59

- herrejisses - DET var GROVT timmer!
Men inte kunde väl två stackars krakar dra DET LASSET? Varjag

millgard · Inlägg av **millgard** » 19 november 2007, 06:44

På en välisad basväg fanns det i princip inga begränsningar, men jag misstänker att detta lass iordningsställts enkom för fotograferingstillfället.

Men timret är grovt jämfört med dagens små kvistar.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 19 november 2007, 10:39

Min första reaktion var att undra hur de fått upp de översta stockarna...

Nog kan två hästar dra det lasset, om man följer instruktionerna i Yngve Ryds bok.

Man kärde timmerlass på gjorda väger, där man noggrantt preparerat spåren för medarna. Sedan körde man i karavan. Först gick en häst som drog en (ismaskin), dvs en omgjord släde som slipade spåren och fyllde vatten i dem, Därefter gick en lång rad med hästar med varsitt lass. Man kunde få hjälpa igång lasset med en hävstång, men om hästen väl fått fart på det kunde den dra uppemot 10 kubikmeter. Basvägen var byggd med svaga lutningar mend et häne att man ibland i uppförsbackarna fick spänna en extra hästf ramför lasset. Oftast satte man dem då efter varandra. Fick hästarna gå bredvid varandra klev de ju i spåret för medarna och förstörde detta.

När man idag ser hästar med timmerlass, är det ju endast lunningskörning, alltså körning från fället fram till basvägen. Detta körs med mindre lass på opreparerad mark. Det jobbet gör skogsmaskinen idag. Förr fick ju hästen även vara timmerlastbil och det var i det arbetet de stora lassen drogs.

Ovanstående bild med två hästar i bredd stämmer inte med vad jag läst ochs ett om skogskörning. det borde gå trögt, med hästarna framför medarna, speciellt om hästarna "lyfter på svansen". Spåren blir ju helt förstörda med stor friktion. Bilden påminner om dessa "amerikavykort" som man ser då och då.

Vet millgard månne mer om bilden?

varjag · Inlägg av **varjag** » 19 november 2007, 10:56

På en välisad basväg fanns det i princip inga begränsningar, men jag misstänker att detta lass iordningsställts enkom för fotograferingstillfället

Jag håller med - det verkar 'Kodak-moment'.....men varför inte - ett Svensk Amerikavykort!

Tack för info om hur det gick till - med vattenisning av medspåren...men om hästen....

fått fart på det kunde den dra uppemot 10 kubikmeter

men lasset bakom 'kodakhästarna' måste röra sig om 70-80 kubikmeter av färskt virke och väga omkring 30 ton. Det gällde nog mycket plan yta - för hur bromsade man?

Tack i alla fall för bild och informationen - de timmerlass jag sett i min ungdom bakom 'Grålle' var mest, vad Markus kallar lunnekörning då hästarna tog sig fram där på den tiden, ingen maskin kunde gå. Men gällde oftare 'älven än vägen' då man fortfarande 'flottade timret', Varjag

millgard · Inlägg av **millgard** » 19 november 2007, 12:45

I Yngve Ryds bok finns många fotografier, bla ett där ett lass spändes bakom en häst. Uppskattningsvis var lasset 4m högt, 4m brett och kanske 10m långt. 10 ton klarar en människa att dra några meter på medar om underlaget är bra (is). Här talar vi betydligt högre vikter...

De gamla kuskarna ansåg att det nästan inte gick att lasta ett så stort lass att hästen inte orkade dra det, begränsningen var hur långt hästen orkade. Var det någon kilometer längs en välpreparerad sjöis kunde de lasta på så mycket doningen höll för.

Det finns fler bilder som visar terrängkörning med lättare timmerlass - hästen står till halsen i snö och man får en viss förståelse för hur stark en nordsvensk timmerkamp egentligen är, samt givetvis också vilket liv de hade - många äldre "som var med" anser att man nog plågade hästarna fruktansvärt, men vad skall man göra när familjen skall ha mat på bordet?

varjag · Inlägg av **varjag** » 19 november 2007, 12:49

'Gamle Svarten...kamrat på vida färden.....'

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 19 november 2007, 12:54

varjag skrev:ett Svensk Amerikavykort!

Det var också min tanke; ni har säkert sett dem någon gång, där man skördar betor stora som meloner, den stilen. Även om trädstammarna på bilden inte är uppenbart överdrivna så är själva lasset omöjligt.

Markus Holst · Inlägg av **Markus Holst** » 19 november 2007, 12:55

varjag skrev:Det gällde nog mycket plan yta - för hur bromsade man?

Tack i alla fall för bild och informationen - de timmerlass jag sett i min ungdom bakom 'Grålle' var mest, vad Markus kallar lunnekörning då hästarna tog sig fram där på den tiden, ingen maskin kunde gå. Men gällde oftare 'älven än vägen' då man fortfarande 'flottade timret', Varjag

Basvägarna gick ju från uppsamlingsplatsen i skogen början till isen på älven. Ofta lassade lassen av ovanpå älvens is, ibland på stapelbäddar bredvid älven.

Bromsning är inget bekymmer, om vi inte försöker att leka allt för brant berg och dalbana. Timmerkälkarna drogs ju med skaklar av ett speciellt slag. Dessa satt ihop i bakkanten med en tvärslå som i sin tur fäste i släden med en kort kedja. Det betyder att när hästen inte drog så slakade kedjan (jag tror den var 3 länkar lång) varpå tvärslån (vars namn jag glömt) vilade på backen. Detta betyder att om släden rör sig snabbare än hästen så slakar kedjan, tvärbommen går i backen och släden glider upp på densamma. Då tar det stopp. I nedförsbacken fick hästen således dra lasset där med, medan det liksom vilade på tvärbommen. Det var nog i och för sig en enkel syssla.

Jag har sett bilder på basvägar där hästen har trampat upp en ordentlig stig i mitten medan släden glider på isade spår som kan vara en meter högre än hästens stig. Såg ganska lustigt ut. Bilden finns nog i nämnda bok.

millgard · Inlägg av **millgard** » 19 november 2007, 12:55

Som jämförelse kan jag tillägga att jag skjutit en 1500kg-s personbil några meter i sidled på hal isväg. Då var det dubbdäck på den dessutom. Jag hade nog orkat släpa den kanske hundra meter innan jag varit helt slut. På medar...tja, säg tre-fyra bilar i alla fall - minst.

millgard · Inlägg av **millgard** » 19 november 2007, 12:57

Hexmaster skrev:
varjag skrev:ett Svensk Amerikavykort!
Det var också min tanke; ni har säkert sett dem någon gång, där man skördar betor stora som meloner, den stilen. Även om trädstammarna på bilden inte är uppenbart överdrivna så är själva lasset omöjligt.

Dimensionerna är inte ens ovanliga, åtminstone under dimensionshuggningens tid. Kvarlämnade stubbar finns än idag och de är ca 100-150cm i diameter vid midjehöjd. Det finns flera områden så långt söderut som Hälsingland, invid ett av mina hemliga svampställen jag hade när jag bodde där.