Inlägg
av Markus Holst » 14 april 2009, 09:54
Jag är mycket nyfiken på i vilka kretsar Psilander rör sig i. Fortfarande ifrågasätter jag startkt att det finns andra tillställingar än nobelfesten där det fortfarande bärs frack. Och ingen där bär den väl frivilligt?
Har du, psilander, vänner och bekanta som följer din klädkod, eller är du ensam om det?
Ännu har jag inte sett en trettioårsfest där någon bär kavaj, än mindre smoking. Var görs det? På trettioårsfest kommer man cyklande i cykellämplig klädsel, som klarar att man svettas under dansen och duger att cykla hem i några timmar senare. Man skall ju liksom klara att köra i diket utan att klädseln förstörs.
Att morning suit och allt vad det hette inte anvvänds, är välan för att ingen känner till dem, och för att de flesta skulle känna sig utklädda och riskera att bli utskrattade i dem? Just nu har jag morgonrock på mig. Jag gissar att de flesta skulle referera till en sådan, om de hörde ordet "morning suit".
Enda gången jag sett en levande smoking var på min "studentbal", där vi spralliga 18-åringar försökte verka vuxna och världsvana. Alla hade lånat eller köpt sig en kavaj, och alla såg lika obekväma ut i den. Studioerektorn hade då smoking, med cigarrgördel och allt.
Var finns alla dessa fester med klädkrav, som du nämner? Det kanske låter som en spydig fråga, men jag är ärligt intresserad av det.
Jag önskar jag kunde förstå, vad det är du vill åstadkomma med dina klädkrav och dito koder. Jag upplever detta bara som en väg att skapa osäkerhet bland folk, osäkerhet i att inte ha fattat och att vara felaktigt klädd. Dessutom blir ju garderoben väldans dyr, om man skall ha alla dessa stasser till hands, användades dem en eller kanske tre gånger under livet.
Om jag skulle komma i en sådan där förvisso snygg men ändå underlig klädsel som prinsen har på bilden, till, säg, en skolavslutning, som väl är en an få gånger man klär ut (fl'åt, upp) sig mitt på dagen, skulle jag onekligen förhöja stämningen i det att jag bleve betraktad som en fågelskrämma. Den stackars värdinnan skulle nog känna sig mycket obekväm, inte vetandes hur hon skulle bete sig med mig.
När jag under några månader bodde i Tyskland 1986, hade min mor stoppat ner två kostymer, en enkel mörk och en mykcet snygg dubbelknäppt som tyvärr var något för stor, i min resväska. Dessa hängde jag på mig de gånger jag blev utbjuden, eftersom jag trodde att man gjorde så utomlands. Alla gånger märkte jag att värdarna blev besvärade av att jag var "överklädd" och talade om att det var helt OK om jag hängd av mig kavajen.
Så jag hade kunnat låta dem hänga hemma. Man umgicks i jeans och tröja där med men på den tiden trodde jag fortfarande att min mor hade rätt i allt hon sade, och fortsatte med mina kostymer.
Egentligen vet jag inte varför jag reagerar så starkt på detta. Ni beskriver saker som jag inte trodde fanns, och som jag, faktiskt till min förvåning, tydligen tycker illa om.
Psilander, det skulle vara intressant att träffa dig. Våra planeter verkar vara mycket väsenskilda.
Så slutligen om m/39 som paraduniform: Manskapet fick ut två stycken, det är riktigt. Fältuniformen, eller om den hette annat då, var i vadmal (komiss) och bures med en enklare, om jag minns rätt kraglös skjorta men troligen med en grå halsduk under rocken. Vapenrocken var ofodrad, förutom lite grovt tyg, kanske utav linne.
Permissionsuniformen var i diagonlatyg och var fodrad med sidenliknande tyg. Till denna bars skjorta och slips och betraktades väl i enkelt utförande som "liten parad". Troligen kunda men slinka med i din även i sammanhang som krävde "stor parad" som bröllop och liknnade.
Denna permissionsuniform ersattes först av m/52 och senare av m/60.
Idiotiskt!
