Finland som nation

[Funderaren]

Som vi alla vet så har Finland tillhört Sverige i över 600 år. Men vad är det egentligen som har gjort att Finland inte lyckades slå tillbaka? Hade de bra krigare och en stark kungadöme?

[diskutera]

Slå tillbaka? Mot...?

Det tidiga Sverige från Folkkungatiden utgjordes i korta drag av Götalandskapen, Mälardalen, Bergslagen, Åland och bosättningar längst Finlands sydvästra kust. Dåtidens politiska gränser var mycket diffusa och resterande Finland absorberades/koloniserades med tiden, precis som med Norrland. Något Finland som nation existerade ej innan detta.

[Jurgen Wullenwever]

Dåtidens politiska gränser var mycket diffusa och resterande Finland absorberades/koloniserades med tiden, precis som med Norrland. Något Finland som nation existerade ej innan detta.

Verklighetens Finland var nog ett mycket större område än det nutida finska statsterritoriet. Finska folk bodde i delar av Finland, och i Estland och i delar av Lettland och i delar av Sverige och i delar av Norge, och i väldigt stora områden i Ryssland.

[Giancarlo]

Som vi alla vet så har Finland tillhört Sverige i över 600 år. Men vad är det egentligen som har gjort att Finland inte lyckades slå tillbaka? Hade de bra krigare och en stark kungadöme?

Nej, det som skulle bli nuvarande Finland hade inga bra krigare eller ett starkt kungadöme när det började erövras under 1100-talet av Sverige. Man levde i ett oorganiserat samhälle utan stark stat. Det fanns försvarsborgar och handel, men det var ett enkelt ett glesbyggt jordbrukarsamhälle utan större organisering. Man var kvar i järnåldern när större delen av Europa hade medeltid.

Det legendariska "första korståget mot Finland" ska ha skett under 1100-talet, men kan som det beskrivits i källorna vara en myt. Här finns det intressanta pikanta detaljer i legenden som tyder på finskt motstånd mot svenskarna. Bland annat hur bonden Lalli mördade Sankt Henrik, en missionerande biskop av Uppsala som uppges ha varit Finlands förste kristnare. Henrik ska enligt legenden ha erövrat Egentliga Finland (Varsinais Suomi, västligaste delen av nuvarande Finland) tillsammans med den svenske kungen Erik den Helige för att kristna de hedna finnarna. Men hur detta beskrivs i källorna är idag starkt betvivlat av moderna historiker . Klart är i alla fall att svenskarna erövrade Egentliga Finland successivt under 1100-1200-talet, genom flera militära kampanjer, mest berömt är Birger Jarls "Andra korståg mot Finland" som skedde i mitten på 1200-talet. Om striderna i dessa militära kampanjer vet man inte mycket dock. Senare fortsatte den svenska koloniseringen successivt österut, och de östligaste gränserna för expansionen började först ritas upp när man hamnade i krig om Karelen med Storfurstendömet Novgorod på 1290-talet. Den nordliga gränsen ritades långt senare, och var en succesiv expansion som sammanfaller med den svenska koloniseringen av norra Norrland.

Idén om en finsk nation eller ett finskt/finländskt folk är sentida. Finland var ett geografiskt begrepp inom Sverige som från början syftade på Egentliga Finland, och enbart de som var invånare där kallades för finnar och ibland även för suomer. Andra invånare i områden som ingår nuvarande Finland kallades för Tavaster, Kareler och Nyländare beroende på i vilket landskap de bodde i. Men dessa län som idag utgör Finland kallades officiellt i riket för Österland, då Finland bara var namnet på landskapet Egentliga Finland. Många har hört talas om att Finland var ett storhertigdöme, men det var alltså bara Egentliga Finland som var det under den svenska perioden. Successivt började man i folkmun kalla alla finsktalande för finnar och språket i landsändan för finska. Ett språk som standardiserades efter reformationen av Mikael Agricola för att brukas av den svenska statskyrkan i området i biblar för lokalbefolkningen.

Under perioden då Finland var en del av Sverige, sågs inte den språkliga skillnaden som något problem för statsbildningen, och praktiskt taget ansåg man inte heller att alla i folket borde utgöra någon slags homogen språklig nation. Sådana tankar existerade helt enkelt inte. Finsktalande ansågs alltså vara svenskar de med, även om de kunde urskiljas som en regional grupp inom landet. Finland var en helt integrerat av Sverige. Finska hade dock dålig status. Det var ett bondespråk hos de lägsta samhällsklasserna (större delen av befolkningen) - den finländska adeln och även de flesta borgare talade svenska. Klättrade man uppåt i samhället så övergav man oftast finskan. I landsändan ansågs det inte finnas någon riktig etnisk skillnad mellan finskspråkiga och svenskspråkiga, skillnaden var i finskspråkiga områden mer en klasskillnad. Men det gällde ju inte i hela Finland, då man i vissa delar var helt svenskspråkig, vilket innebar att även allmogen talade svenska. Detta blev det nutida svenskFinland.

Finska användes i Sverige av myndigheter när det ansågs praktiskt t.ex. i valuta, domstol och vissa kyrkliga sammanhang. På den här tiden fanns det inget synsätt att staten skulle utgå ifrån människorna själva, utan helt enkelt ansåg man att de flesta människor (vilka ingick i bondeklassen) inte hade något att göra i statens angelägenheter som sköttes av kungen och överheten, och alltså fanns det inte så starka etnisk-nationalistiska tankar som det existerar idag, då statens självberättigande inte ansågs hänga ihop med folket.

Idéer om att "Finland" skulle göra sig fritt från Sverige, och att det hade en "nationell särprägling" uppträder tidigast under sent 1700-tal i den finländska intellektuella överklassen. Men då var dessa idéer väldigt marginella. Finlands faktiska födelse som nation sker inte förrän på 1800-talet under den ryska ockupationen.

[diskutera]

Verklighetens Finland var nog ett mycket större område än det nutida finska statsterritoriet. Finska folk bodde i delar av Finland, och i Estland och i delar av Lettland och i delar av Sverige och i delar av Norge, och i väldigt stora områden i Ryssland.

Ett folkslags "naturliga" spridning har i sig ingenting med de politiska gränserna att göra (jfr. samerna). Den nationalistiska konstruktionen "ett folk, ett land" tillkom först långt senare - in på 1800-talet. Innan dess var de i princip som Giancarlo skrev; ingen självklarhet för en statsbildning att ha en hetrogen population. Det relevanta var att folket underkastade sig rätt person(er).

[stenen2]

På medeltiden fanns inga nationer, däremot olika riken. Ett sådant innefattade dagens Sverige utom Skåneland men med nuvarande Finland, ett annat låg i Centraleuropa och kallas numera för det tysk-romerska, ett låg i det som nu heter England och ett annat i större delen av nuvarande Frankrike.

Finsk och svensktalande (om nu dessa språk fanns under medeltiden, medeltidssvenska skiljer sig en aning från dagens) bebodde även delar utanför rikets gräns, liksom de fransktalande gjorde.

Ibland utbröt inbördeskrig inom dessa riken, i Sveriges fall var några gånger den finska delen inte på samma sida som den regerande svenske kungen (som förresten också ibland var dansk). Just i Finland utbröt ett större inbördeskrig lite efter tidsepoken, klubbekriget, som en parentes.

Nog slog finländare tillbaka; de stred mot fogdar, mot danskar, mot fel tronpretendent och mot Novgorod (Ryssland för trådskaparen). Så visst bildade de ett eget land, det "råkar" bara kallas Sverige. Och var ett rike inte en nation.

[Jurgen Wullenwever]

Verklighetens Finland var nog ett mycket större område än det nutida finska statsterritoriet. Finska folk bodde i delar av Finland, och i Estland och i delar av Lettland och i delar av Sverige och i delar av Norge, och i väldigt stora områden i Ryssland.

Ett folkslags "naturliga" spridning har i sig ingenting med de politiska gränserna att göra (jfr. samerna). Den nationalistiska konstruktionen "ett folk, ett land" tillkom först långt senare - in på 1800-talet. Innan dess var de i princip som Giancarlo skrev; ingen självklarhet för en statsbildning att ha en hetrogen population. Det relevanta var att folket underkastade sig rätt person(er).

Min kommentar avsåg enbart uttrycket "resterande Finland" som när jag läste inlägget för några dagar sedan gav mig intrycket att det avsågs röra sig om något faktiskt definierat territorium som i sin helhet hamnade under svenska kronan, så jag ville blott inlägga att det snarare rörde sig om att några godtyckliga territorier annekterades, och att dessa territorier utgjorde en del av ett annat, mycket större område, vilket också skulle kunna betraktas som "Finland", men som aldrig hörde till Sverige.

[Weik]

... Just i Finland utbröt ett större inbördeskrig lite efter tidsepoken, klubbekriget, som en parentes.

Klubbekriget var inte ett finskt inbördeskrig, det var en del av kriget mot Sigismund.

[stenen2]

Kriget emot eller för Sigismund anses som ett inbördeskrig oavsett på vilken sida av Ålands hav man stred. Vi tillhörde samma rike på den tiden.

[lampros]

På medeltiden fanns inga nationer, däremot olika riken.

Nation = folk. Rike = territorium.

Vad menas? På medeltiden fanns inga folk?

[Valdemar Sappi]

Folk fanns. Nation är däremot ett för det mesta meningslöst begrepp. Den som använder det om äldre tid läser nästan alltid historien baklänges...
Den äldste vi känner som bodde i nuvarande St Petersburg var en herr Sten. En svenk riddare. Det gör inte Ryssland svenskt. Men visst var borgen, som senare blev den svenska staden Nyens, en 'svensk' borg.
För att ge det lite perspektiv så sågs Estland inte som dansk då den gången, utan som den danske kungens personliga egendom.
Inte långt dessförinnan så hade Bornholm en egen kung. Skåne visst två olika en tid...
Stormäns makt är en sak. Nation något mycket, mycket, mycket, mycket senare...

Som ETT folk, ja det sågs sig nog t.ex. folket vid Randers-Limfjorden, Viken-Bohuslän och västra Götaland en tid. Inte gjorde det dom till en nation. Fast det kunde de ha blivit, om...

[lampros]

Nationer i bemärkelsen folk har funnits länge.

I bemärkelsen nation = nationalstat är det dock en senare sak.

I äldre tider såg man sig som tillhörande mindre folkgrupper, typ ådalingar, medelpadinagr, hälsingar, upplännigar, dalkarlar, smålännigar osv. Att vi sedan började känna oss som svenskar, det som sagt kom senare.

Men att säga att folk, dvs i trängre bemärkelse nationer, inte funnits under medeltiden är fel. Ordet är av lat. natio, född. (Jfr nativitet, natal-, prenatal osv).

Bortsett från språk- osv gemenskaper så har varje självständigt land formellt sett ett folk ("nationen"). Och det har ett territorium ("riket!"). Och det har ett centralstyre ("staten").

Att säga att Sverige (och Finland, som tråden gällde) inte fanns som nation före det en statsmakt existerade, är således fel. Nation, stat och rike är olika beståndsdelar i den helhet vi kallar "ett land".

[Valdemar Sappi]

"Nationer i bemärkelsen folk har funnits länge". Jasså?
Så sent på medeltiden som under Valdemar Atterdags tid kallade han sig kung över daner och vender. (Och ett tag över goterna, först ganska långt efter 1361 märkligt nog). Alltså kung över flera folk, inte ett land - vilket väll stämmer bättre med den tidens sed.
Finnar var verkliga nog - som folk. Med egna seder osv. Men inte som nation.
Säger det igen. Läs inte historien baklänges.

[lampros]

"Nationer i bemärkelsen folk har funnits länge". Jasså?
Så sent på medeltiden som under Valdemar Atterdags tid kallade han sig kung över daner och vender. (Och ett tag över goterna, först ganska långt efter 1361 märkligt nog). Alltså kung över flera folk, inte ett land - vilket väll stämmer bättre med den tidens sed.
Finnar var verkliga nog - som folk. Med egna seder osv. Men inte som nation.
Säger det igen. Läs inte historien baklänges.

Etymologiskt (dvs ordmässigt) är FOLK och NATION exakt samma sak. Sedan har de fått lite olika associationsvärde av vår nutida användning av dem. I historisk och annan kontext är folk och nation definierade lite hur som haver.

Men visst, jag tänker inte gå emot dagens konvention i vad "nation" står för.

Och jag läser inte in något onödigt i historien. Jag pekar bara på hur man kan analysera ord etymolgiskt, istället för att bara använda konventionella, vedertagna defintitioner av dem.

[Valdemar Sappi]

Så blir slutsatsen att finnar inte existerat som folk då de inte funnits som nation då...