Var Sverige så bra under Erlanders tid?

[Knurd]

Jag har varit i diskussion med några sverigedemokrater, som gärna framhåller hur bra Sverige var på 1950- och 60-talet. De tar särskilt upp den låga arbetslösheten och brottsligheten. Men stämmer det?

* Arbetslöshet: Har följt ungefär samma trend i de flesta länder i västvärlden. Jämför med Finland, som haft högre arbetslöshet än Sverige, trots att invandringen varit mycket mindre. Argumentet "dom tar våra jobb" grundar sig också i idén att jobb skulle vara knutna till ett geografiskt område. Det gäller kanske jordbruk och gruvdrift, men inte tillväxtmarknader som IT-konsulter eller callcenter.

* Brottslighet: Antal brott per capita var mycket låg under 50- talet, och ökade sedan nästan kontinuerligt fram till 1990, då man nådde en topp.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brottslighet_i_Sverige

Det kan i stället vara intressant att ta upp förbättringar i det svenska samhället sedan Erlanders tid. På 1950-talet hade Sverige
* Tvångssterilisering
* Lobotomering
* Åsiktsregistrering
* Sjukdomsförklaring av homosexuella
* Klass-segregation på arbetsplatser
* Förbud mot kvinnor att bli präster
* En äkta make kunde inte åtalas för våldtäkt på sin hustru

Jag hoppar över sådant som till stor del är resursfrågor, till exempel handikappomsorg och högre utbildning.

Har jag glömt något?

[Göstring]

Fått med lite mycket?

Den 27 september 1958 öppnades prästämbetet också för kvinnor i Svenska kyrkan. Idag, 50 år efter beslutet, firas beslutet på Kyrkomötet och runt om i Sverige. Numera utgör kvinnorna närmare 40 procent av prästerskapet i Svenska kyrkan.

[Knurd]

Prästämbetet var som sagt stängt för kvinnor under större delen av 1950-talet.

[Superkuf]

Sverige slapp andra världskriget, och kunde därför exportera till de länder vars industri förstördes under kriget. Samtidigt surfade Sverige på en stark bakomliggande ekonomisk struktur av bra näringslivsklimat, stabila finanser och låg korruption. Erlander skulle varit tvungen att använda kärnvapen för att undgå låg arbetslöshet och hög tillväxt under 50- och 60-talet (däremot underminerade han det framtida läget genom eroderande av ekonomin och allt större offenliga utgifter). Så om inte sverigedemokraterna tänker fixa tredje världskriget är deras resonemang fullständigt meningslösa.

Sedan var det bitvis en läskig epok. Bortsett från att Rasibologiska Institutet avskaffades först efter Erlanders avgång var det till 1953 förbjudet att vara ateist. Man föddes till statskyrkan, och fick bara byta till ett av staten godkänd religiöst samfund. Massor av regleringar från andra världskriget fick leva kvar vilket i förlängningen ledde till krisen 1990-91. Staten och kapitalet var läskigt sammanvävda, med regelbundna möten Wallenberg-Erlander.

Mycket annat var vad som idag skulle klassas som nyliberalt. Skattetrycket var, åtminstone på 50-talet, väldigt lågt. Sjukvård var till 1970 (sjukronorsreformen) till stor del privatfinansierat. Barnomsorg var något för föräldrarna att fixa. Att staten skulle ägna sig åt omfördelning mellan människor var bara något kommunisterna sade.

[Knurd]

Sverige slapp andra världskriget, och kunde därför exportera till de länder vars industri förstördes under kriget.

Men även förödda länder som Frankrike, Västtyskland och Japan hade ju "guldåldrar" under 1950- och 60-talet, där återuppbyggnaden gick oväntat fort, och arbetslösheten var obefintlig.

[Jokke]

Att arbetslösheten har ökat beror främst på övergången från keyneismen - där full sysselsättning är målet - till en ekonomisk politik vars främsta mål är hålla nere inflationen. I denna politik ingår en viss "naturlig arbetslöshet" som kan beräknas med hjälp av NAIRU (Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment).

Vilket givetvis är intressant, att vi har ett ekonomiskt system idag som gör det omöjligt för att alla att få jobb. Värt att tänka på när man diskuterar arbetslösas situation i samhället. Främst anledning till att man lämnade keyneismen är den så kallade phillipskurvan, som visar på ett samband mellan arbetslöshet och inflation.

Det fanns mycket som var bra under Erlanders tid, men vi har det mycket bättre idag. Till exempel så kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet först 1965 i Sverige.

[Blixten]

Phillipskurvan är en teori som nationalekonomerna har släppt, ialla fall i sin ursprungliga form.

Så här säger tex wikipedia:

The long-run Phillips Curve was thus vertical, so there was no trade-off between inflation and unemployment. Edmund Phelps won the Nobel Prize in Economics in 2006 for this.

http://en.wikipedia.org/wiki/Phillips_curve

[a81]

Det fanns mycket som var bra under Erlanders tid, men vi har det mycket bättre idag.

Stämmer till stor del, vi har en mycket högre ekonomisk standard på de flesta områden idag. En sak som dock var bättre då, var bostadssituationen, inte under Erlanders första år, men under slutet av hans tid som statsminister. Unga barnfamiljer med en vanlig arbetar- eller lägre tjänstemannainkomst kunde köpa en villa eller ett radhus, utan att bli skuldslavar för resten av livet. En bostadsrätt kostade några månadslöner. Detta glömmer vi väldigt ofta idag, när vi tycker 1,5 miljoner (nästan tio normala årslöner efter skatt) är "billigt" för (rätten att bo i) en etta.

Rivningarna av de svenska stadskärnorna och skapandet av mycket trista förortsmiljöer, som få vill bo i, vilket skapat segregation, hör till de klart sämre sidorna av Erlanders tid som statsminister:

http://www.askergren.com/z_hagalund_1.jpg
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... n_1957.jpg
http://www.udpf.se/wp-content/media/rin ... 05x335.jpg

[Jokke]

Det fanns mycket som var bra under Erlanders tid, men vi har det mycket bättre idag.

Stämmer till stor del, vi har en mycket högre ekonomisk standard på de flesta områden idag. En sak som dock var bättre då, var bostadssituationen, inte under Erlanders första år, men under slutet av hans tid som statsminister. Unga barnfamiljer med en vanlig arbetar- eller lägre tjänstemannainkomst kunde köpa en villa eller ett radhus, utan att bli skuldslavar för resten av livet. En bostadsrätt kostade några månadslöner. Detta glömmer vi väldigt ofta idag, när vi tycker 1,5 miljoner (nästan tio normala årslöner efter skatt) är "billigt" för (rätten att bo i) en etta.

Rivningarna av de svenska stadskärnorna och skapandet av mycket trista förortsmiljöer, som få vill bo i, vilket skapat segregation, hör till de klart sämre sidorna av Erlanders tid som statsminister:

Visst var det så. Det är också lite ironiskt att Socialdemokraternas usla val 1966, berodde enligt många på bostadsköerna och en utfrågning med Erlander av "de tre O:na" (Lars Orup, Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona).

Statsministern fick frågan vad han skulle ge för råd till ett ungt par som ville ha bostad i Stockholm. Tage Erlander svarade att "dom får väl ställa sig i bostadskön". På den tiden var det tio års väntan i bostadskön och Erlanders svar ansågs göra ett cyniskt intryck och efteråt hoppade pressen snabbt på honom. Detta blev alltså avgörande för valets utgång. Man kan fråga sig vad Erlander egentligen skulle svarat, men han var väl helt enkelt för ärlig. Efter detta växte miljonprogrammet fram som fått en sådan kritik. Vilket jag kan tycka är lite orättvist.

Här kan man se utfrågningen: http://www.youtube.com/watch?v=iue0GMeBITM

[Knurd]

Utanför storstadsregionerna och de medelstora städernas centrum är bostäder än idag överkomliga i pris, och i avfolkningsbygder (övre Norrland, inre Bergslagen) är de nästan gratis.

Bostadsbristen i storstäderna började som sagt bli problematisk redan under Erlanders tid, och den blev det på grund av en samhällsomvandling som gjort sig påmind i alla länder.

Det finns förstås ett orsakssamband från invandring till bostadsbrist i storstäder, men de flesta sverigedemokraterna (med undantag för avdelningen i Malmö-Landskrona-området) bor inte där. Dessutom är det oftast invandrarna som har sämst bostadsstandard.

[Karl XVII]

Vad som är bra och inte bra är så klart relativt.
Tycker dock det är rätt olämpligt och onödigt att jämföra nutid med dåtid. Man ska akta sig för sånt. Dåtiden var ett resultat av tiden innan dess på samma sätt som nutiden är ett resultat av dåtiden. Det går helt enkelt inte att göra rättvisa jämförelser då tiderna och förutsättningarna hela tiden förändras. Idag ser förutsättningarna helt annorlunda ut jämfört med Erlanders tid. Sverige var dock utan tvekan bra på Erlanders tid enligt den tidens förutsättningar som rådde i världen. Det är svårt att påstå något annat.

Men i jämförelse med nutiden? Som sagt det är olika förutsättningar. Idag reser svenskar till Thailand på semester, på Erlanders tid reste man till Stockholm på semester. Idag har vi internet, på Erlanders tid hade man dagstidningar/radio/tv. Vi kan inte göra rättvisa jämförelser.

Med det sagt behöver inte vi i nutid slå oss för bröstet och tro att vi har svaret på alla gåtor, för det har vi inte. Vi ska inte titta tillbaka och se oss som lever idag som några övermänniskor gentemot människor i gångna tider. Vi ska förhålla oss ödmjuka och inse att vi faktiskt har problem att lösa även i denna tid. Tycker det är en allmän jargong idag att allt är så fantastiskt i Sverige. Jag delar inte den synen. Men som sagt det är sett ur mina nutida ögon.

[Osprey]

Med det sagt behöver inte vi i nutid slå oss för bröstet och tro att vi har svaret på alla gåtor, för det har vi inte. Vi ska inte titta tillbaka och se oss som lever idag som några övermänniskor gentemot människor i gångna tider. Vi ska förhålla oss ödmjuka och inse att vi faktiskt har problem att lösa även i denna tid. Tycker det är en allmän jargong idag att allt är så fantastiskt i Sverige. Jag delar inte den synen. Men som sagt det är sett ur mina nutida ögon.

[Lite OT]
Det är på ett sätt lite fascinerande att betänka hur lite vi idag egentligen begriper, sett med framtida ögon...

Eller med andra ord, i framtiden kommer de givetvis att tycka tycka att vi var väldigt gammaldags och inte begrep något och hur vi än bär oss åt, så har vi väldigt små chanser att inse eller förstå vad de kommer att veta eller hur samhället kommer att se ut i framtiden...

Samtidigt finns också givetvis paradoxen att "det var mycket bättre förr", ihop med "på min tid (aka. "förr") var livet mycket tuffare/hårdare", vilket i slutänden ungefär brukar utmynna i att det var bättre just för att det "var tuffare och man lärde sig veta hut". Nåja, det här är inget nytt för vår tid...

Tacka vet jag "Det var inte bättre förr, men det är sämre nu..."
[/Lite OT]

[Jokke]

Med det sagt behöver inte vi i nutid slå oss för bröstet och tro att vi har svaret på alla gåtor, för det har vi inte. Vi ska inte titta tillbaka och se oss som lever idag som några övermänniskor gentemot människor i gångna tider. Vi ska förhålla oss ödmjuka och inse att vi faktiskt har problem att lösa även i denna tid. Tycker det är en allmän jargong idag att allt är så fantastiskt i Sverige. Jag delar inte den synen. Men som sagt det är sett ur mina nutida ögon.

I mycket av det du säger håller jag med, men inte det sista. Jag ser snarare en inställning där det ständigt gnälls på alla problem som finns i Sverige och så fort något går dåligt så är det statens fel.

Jag tycker vi i Sverige har det bättre än många tror, framförallt om man jämför med andra länder och tittar på den välfärd och sociala trygghet vi har i dagens samhälle.

[varjag]

En sak som dock var bättre då, var bostadssituationen, inte under Erlanders första år, men under slutet av hans tid som statsminister

Hmm....det rimmar inte med mina erfarenheter! Jag växte upp och levde mina ''formerande'' år under vår Tage Slingerskank och BOSTADSBRISTEN var djävlig! Folk tog ju dopbarn direkt till Botadsförmedlingen.... I hopp om att när dom skuffades ur boet - skulle kunna hitta en lägenhet......

''Vi skall bygga bort Bostadsbristen'' hette det. Men det gick för sakta för min generation - och vi - ja alla - betalade ''svart'' för att hitta bostad För min del 1961, 1963 och 1965....fanns ingen annan möjlighet. I Bostadskön nere på ''förmedlingen'' hade man fortfarande 6-8 års väntan, suck! Och hade stått i kön sedan 1959......Varjag

[Jokke]

En sak som dock var bättre då, var bostadssituationen, inte under Erlanders första år, men under slutet av hans tid som statsminister

Hmm....det rimmar inte med mina erfarenheter! Jag växte upp och levde mina ''formerande'' år under vår Tage Slingerskank och BOSTADSBRISTEN var djävlig! Folk tog ju dopbarn direkt till Botadsförmedlingen.... I hopp om att när dom skuffades ur boet - skulle kunna hitta en lägenhet......

För det sker ju inte nuförtiden