Kulturvärde på prylar

[Stefan Lundgren]

Jag fick en tanke när jag läste Gyps fråga i quizzen om sevärdheter alledes nyss och fick en fråga om en rostig sak på land. Även om en sak är rostig så är det iallafall en historia bakom och är man intresserad av försvunnigheter(min egen uppdiktade term) eller det som en gång var, så är dessa prylar alltid av värde. När jag åkte till en vårkonsert i Tegelsmora kyrka i våras så såg jag bakom en lada någonting som stack upp ur vegetationen. Det var lite för långt bort för att se vad det var något, men det kan vara rester från en plog, trasig del från en skördetröska eller vagn.

Jag har tagit kort på en gammal bensinpump som är borttagen, en gammal jukebox, äldre bilmodeller, ålderdomliga vägar, platser där någonting har funnits och äldre namnskyltar.

Hur är eran syn om sådana prylar?

Stefan

[Hedmark]

Jag älskar antikviteter och platser med historia. Gärna ännu ej känd historia.
Men jag gillar mer gamla möbler och blankvapen.
Det är alltid kul att hitta något gammalt och fundera över dess historia. I min sommarstuga , eller runt om min sommarstuga finns det en stor skog med gamla byggnader utspridda. I dessa hus ligger flaskor, glasögon och skor osv. Säkert övergivna tidigt 1900-tal eller tidigare. Det är jävligt kul att gräva och leta

[Blixten]

Betänk att före typ 50-talet fanns inga sopor. Inte på landet iallfall.

Bajs hamnade på potatislandet, matrester hos grisen, trälådor användes till något eller eldades upp i spisen. Allt kom till nytta sånär som på en sak: trasiga glasflaskor. Dessa kunde man slänga in under husgrunden.

Sedan kom 60-talet och med detta sopor och överblivna saker, hästredskap som blivit obsoleta när traktorn kom, de första bilarna hade hunnit bli utslitna. Sophantering och skrot fanns inte som begrepp för det primitiva folkslag som bebodde Sverige så man ställde ut det i skogen och då var det...borta!

[B Hellqvist]

Problemet är väl allt som oftast att man inser värdet på äldre föremål först när det knappt finns några kvar...

[Simon_HBG]

Allt kom till nytta sånär som på en sak: trasiga glasflaskor. Dessa kunde man slänga in under husgrunden.

Detta känner jag igen! Är åtskilliga gånger jag hittat flaskor under gamla husgrunder, särskilt skoj när det gäller trevliga flaskor från före 1900-talet. Av någon anledning hittar jag dessutom trasigt porslin i potatislandet. Förstår att krossat porslin grävdes ner på den tiden det inte fanns någon sophämtning, men varför just i potatislandet?

[Stefan Lundgren]

Jag har hittat ganska mycket själv och jag har tagit kort på dessa ting också ibland.
En gång hittade jag en halv ölflaska i ett sanddike och jag fick för mig att den hade legat där under en tid, men jag valde att inte ta kort på detta.

Stefan

[Johan Matsson]

Jo gamla fullt fungerade eldspisar, plogar, bilar och annat, mest norr om Sthlm tror jag finns fortfarande liggandes. Hur min syn på saken är:

Vissa saker påminner om småbönderna, när de körs till skroten eller samlas i högar i väntan på att någon skall plocka upp dem säger de inte lika mycket. Av det som kan plockas in och fixas till och användas tycker jag man skall göra det istället för att det rostar sönder. Det gäller även gamla lissbåtar runt Siljan t ex. Fast det görs nog men jag vet också att vissa bara vill slänga bort det. Ibland har man byggt fördämningar som gör att vissa sjöar slammar igen och även om det är historia tyckar jag att man skall riva dem för att rädda vattnet. Då menar jag inte gamla dammluckor.

[Stefan Lundgren]

Småbönder???

Det är nog inte bara småbönder som samlar på gamla saker, det finns alla möjliga sorter samlare och det finns följande kategorier som jag har hört talas om.

Tidningsartiklar om någonting!!!
Telefoner
Telefonkort
Mobiltelefoner
Matförpackningar
Jenny Nyström-motiv
Originalböcker om en viss författare.

Det finns fler alternativ!!!

Jag har hänvisat till denna hemsida förut.

http://www.samlaren.org/

Eller!!!

http://samlaren.se/

Stefan

[a81]

Betänk att före typ 50-talet fanns inga sopor. Inte på landet iallfall.

Bajs hamnade på potatislandet, matrester hos grisen, trälådor användes till något eller eldades upp i spisen. Allt kom till nytta sånär som på en sak: trasiga glasflaskor. Dessa kunde man slänga in under husgrunden.

Sedan kom 60-talet och med detta sopor och överblivna saker, hästredskap som blivit obsoleta när traktorn kom, de första bilarna hade hunnit bli utslitna. Sophantering och skrot fanns inte som begrepp för det primitiva folkslag som bebodde Sverige så man ställde ut det i skogen och då var det...borta!

Ligger en del i detta, men samtidigt överdriver man ofta utvecklingen under efterkrigstiden. Många verkar tro att man på 1930-talet levde i misär, medan man 30 år senare hade samma standard som på 2000-talet. Så var det inte.

Visst producerades det mindre sopor på 1950-talet, men att jämföra Sverige på 1950-talet med "primitiva folkslag" är knappast relevant. Dock kan jag tänka mig att sopmängden ökade rätt drastiskt när plastmaterial började bli alltmer använda.

[varjag]

Problemet är väl allt som oftast att man inser värdet på äldre föremål först när det knappt finns några kvar...

Eller, vanligare - aldrig hinner uppleva att föremålet når ett ''värde''.....
Orsak: Vi, våra föräldrar, ja - t.o.m. far/morföräldrar - levde/lever - i massfabrikationernas tidsålder.
Det mesta - under en livstid, är så pass vanligt att ett människoliv är för kort för att, t.o.m. ärvda klenoder - skall hinna bli så sällsynta att de blir rariteter - med ett ''värde''.

Jag samlade ivrigt i många år - men när ovanstående faktum gick upp för mig - g e r jag hellre ''klenoder'' som jag
t r o r har raritetspotential, till verkliga samlare. Av den enkla anledningen att de, är den bästa garantin för att föremålen inte kommer att förstöras eller försvinna. Utan bevaras - för det f r a m t i d a värde de k a n s k e kan nå...

Varjag

[Blixten]

Betänk att före typ 50-talet fanns inga sopor. Inte på landet iallfall.

Bajs hamnade på potatislandet, matrester hos grisen, trälådor användes till något eller eldades upp i spisen. Allt kom till nytta sånär som på en sak: trasiga glasflaskor. Dessa kunde man slänga in under husgrunden.

Sedan kom 60-talet och med detta sopor och överblivna saker, hästredskap som blivit obsoleta när traktorn kom, de första bilarna hade hunnit bli utslitna. Sophantering och skrot fanns inte som begrepp för det primitiva folkslag som bebodde Sverige så man ställde ut det i skogen och då var det...borta!

Ligger en del i detta, men samtidigt överdriver man ofta utvecklingen under efterkrigstiden. Många verkar tro att man på 1930-talet levde i misär, medan man 30 år senare hade samma standard som på 2000-talet. Så var det inte.

Visst producerades det mindre sopor på 1950-talet, men att jämföra Sverige på 1950-talet med "primitiva folkslag" är knappast relevant. Dock kan jag tänka mig att sopmängden ökade rätt drastiskt när plastmaterial började bli alltmer använda.

Vi tar ett exempel: jag påstår tex att det inte fanns någon kommunal sophantering (på landet iallfall) på 40-talet.

[Johan Matsson]

Nej, men gamla soptippar ligger begravda här och var, ibland anses de vara lokala miljökatastrofer. Jag minns några men där låg mest gamla bilar, halvfulla eller tomma dunkar och möbler.

[Martin Lundvall]

Lite relaterat är Bilkyrkogården i Småland, enligt sidan åtminstone funnits sedan slutet av 1940-talet.
http://www.samlaren.org/bilkyrkogard/

/Martin

[Johan Matsson]

Lite spooky den bilden var på Båstnäs bilkyrkogård med skylten "Här slutar allmän väg".

[Johan Matsson]

Ha ha, jag minns när en av sotipparna fortfarande användes och vi hade ett långvarit familjegräl om orgeln hemma som sällan användes och det lät mer som en dvävulsmässa när den väl spelades. Jag och de som fått hjärnsläpp på det sataniska ihåliga ljudet norpade eller med alla krafter förinnade baxade iväg den vid rätt tilfälle och vickade ut den på tippen. 10 meter fritt fall och *fjoooong* eko, eko, eko, rakt ned på huven på en gammal bil. Det var den sista versen. Synd på orgeln kanske men somliga hade en vana att kasta allt då, inget kulturvärde på den tiden inte.