Hexmaster skrev:Åhå! Häxprocesser före de berömda har jag sällan läst om. (Påminner mig bara Botulf i Gottröra.) Har du något bra länktips?
Länktips? Wikipedia?
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xpr ... _i_Sverige
Jag har läst en del av de böcker som står upptagna som källor i den artikeln. Bengt Ankarloo är alltid bra. Dom svenska fall jag kan komma ihåg av häxprocesser som slutat i att den åtalade brändes levande är :
* 1611 : Kvinna i Söderköping
* 1617 : sju kvinnor i häxprocessen i Finspång
* 1619 : Ingeborg Boggesdotter i Småland (osäkert)
* 1619 : Britta Arfvidsdotter i Småland (osäkert)
* 1635 : Tre kvinnor, "Trulkonor som hafua bekent sigh kunna trulla och hafva warit till Blåkulla"
De nämns också där. Jag tror också att det var några till som jag inte minns nu. Alla före de berömda processerna på 1670-talet. Det avrättades en hel del kvinnor i Småland och Götaland tiden 1590-1620, och i de flesta fall finns metoden för avrättningen inte bekräftad. Det sägs vanligen att dom dömdes "till elden". Det uttrycket användes även under 1670-talet, så det kan ha betytt att de halshöggs först. Men fram till 1640 var trots allt lagen levande bränning, så då hade man alltså möjlighet att följa lagen. I ett fall från år 1598 anhöll man uttryckligen om att bödeln skulle få tillstånd att halshugga kvinnorna innan de brändes (något som bifölls), och då kan man fundera på om det vore nödvändigt att göra en särskild anhållan om det hade varit sedvana att alltid halshugga innan man brände.
Botulf i Gottröra var snarare en kättarprocess, men det är sant att den är välkänd; det var Sveriges enda kättarprocess som ledde till dödsstraff. Fallet med Erik Clauesson, som brändes 1492 för att ha dyrkat asagudarna, och Lars Nilsson, som brändes 1693 för att ha dyrkat samegudarna, var gränsfall och kan också räknas som kättarprocesser.