Artur Szulc skrev:
(---)
Kan Christopher Brownings slutsatser generaliseras och extrapoleras till andra enheter?
Spridningen var nog väldigt stor och det tycks mest ha varit upp till befälet på plats hur det fungerade.
Jag läste precis klart
Hitlers krigsmakt Die Wehrmacht 1935-1945 av Guido Knopp och där finns ett kapitel som handlar just om Wehrmachts förbrytelser. Ett extremt exempel är 707. infanteridivisionen under befäl av generalmajor Bechtolsheim. "Enbart under hösten 1941 mördade enheter ur divisionen mer än 10000 judar" (a.a. sidan 163).
Enligt Knopp så var generalmajoren "fanatisk antisemit".
Å andra sidan så citerar Knopp ur en intervju för ZDF där Bruno Mentzel, en menig soldat i 281. säkringsdivisionen vittnar om att i hans pluton fick den som ville, anmäla att man inte ville delta:
" Kvällen före kom vår plutonchef och sade: "Pojkar, i morgon har vi en svår uppgift. Den som inte vill vara med, behöver inte vara med". Det var ingen som anmälde sig och sade att han inte ville vara med. Det skulle ju vara att visa feghet inför fienden. Alla teg." (a.a. sidan 165) (Det hela gällde en planerad insats i den vitryska orten Krupki)
Ett annat exempel i samma anda (som förvisso rör den så kallade kommissarieordern) är soldaten Horst Kühne som minns hur soldaterna i hans förband meddelades kommissarieorden natten till den 22 juni 1941:
"Vår kompanichef läste upp den och sade: "Jag har läst upp den för er, därför att jag är tvungen. Men vad var och en av er anser om den måste han göra upp med sitt samvete." Och det såg vi som ett storartat och öppet ställningstagande mot en order. Vi beundrade vår kompanichef, för att han kunde säga något sådant." (a.a. sidan 157)
Ett annat ytterlighetsexempel är general Johannes Blaskowitz som protesterade mot den lagstridiga behandlingen av polska soldater och civila under kriget mot Polen. Blaskowitz tvingades avgå. (a.a. sidan 9)
Men på det hela taget får jag uppfattningen när jag läser boken, att de allra flesta antingen intog en passivt avståndstagande inställning eller accepterade det hela som ett nödvändigt ont.