Svensk beväring under kalla kriget

[tryggve]

En studiekamrat som 1998-1999 gjorde 18 månader som underofficer i kustartilleriet, med extra chefskurser, ledarutbildning och upplärning av nya värnpliktiga (han tyckte att han lika gärna kunde ta så mycket han kunde när han ändå var där) fick 2003 frågan på en arbetsintervju varför han valde att slösa bort ett och ett halvt år av sitt liv på lumpen.

Jag har hört liknande berättelser, så det kan nog vara rätt vanligt.

[Vysotskij]

Det finns säkert arbetsgivare som har den synen på militärt arbete, men jag undrar om inte en del intervjuare skulle ställa den frågan för att kontrollera att den sökande har den stabilitet och integritet man förväntar sig av en sergeant i Amfibiekåren.

[Viktor Lima]

Läste senast idag ett CV där personen ifråga varit KB-elev i signaltrupperna med goda betyg. Han fortsatte givetvis till "gå-vidare-högen" med särskilt notering till HR-avdelningen om att personen ifråga sannolikt besitter en rad goda egenskaper som inte kan förvärvas genom att "resa runt i Asien" under ett år.

/VL

[NIL]

Läste senast idag ett CV där personen ifråga varit KB-elev i signaltrupperna med goda betyg. Han fortsatte givetvis till "gå-vidare-högen" med särskilt notering till HR-avdelningen om att personen ifråga sannolikt besitter en rad goda egenskaper som inte kan förvärvas genom att "resa runt i Asien" under ett år.

/VL

Jag har själv en gång fått ett arbete där mina militära vitsord utgjorde tungan på vågen.
Min GU hade jag inte upptagit som merit i min platsansökan men frågan dök upp om jag hade gjort lumpen och när jag hade svarat jakande på den frågan så kom följdfrågor om förband, år, befattning och betyg. Efter intervjun ombeddes jag att komplettera min ansökan med en kopia av mitt värnpliktsbetyg och jag fick senare veta att detta var direkt avgörande för att jag fick jobbet.

[Grönis]

Fantastiskt många bra svar. Mycket liknar min egen uppfattning efter att ha gjort lumpen mitten av 90 talet samt har en far som varit reservare inom pansartrupperna på 70 talet och en morfar med många underbara historier från 40 talets infanteriregementen. Farsan beskrev det nästan som två läger på 70 talet, de som var för respektive emot och berättade om folk som vägrade gå högvakt eftersom de var motståndare till monarkin etc.

Jag slogs själv av att motivationen var hög bland GB/E uttagna men även bland 7,5 månads vpl. Dock var fysiska standarden väldigt ojämn, många hade väl bra eller iall fall ok kondition&styrka men den sämsta kvartilens kondition skulle jag påstå sänkte förbandets stridsvärde ordentligt!!

När det gäller det där med värnplikt som merit så kan jag säga att de alltid väger tungt när jag anställt folk. Att säga att man är en anpassningsbar teamspelare etc. och samtidigt säga att man hoppade av lumpen för att man inte kunde bo med idioter (som en person faktiskt sagt) håller ju inte riktigt.

[von Adler]

Killen i fråga var sämsta tänkbara chefsmaterial. Han ansåg nämligen att han alltid hade rätt, och att hans referensramar och idéer om hur saker och ting skulle skötas var de enda man kunde utgå ifrån. När någon uttryckte en motsatt åsikt brukade han med en tvättäkta härskarteknik hävda "Men så kan du ju inte säga." Han blev även våldsamt upprörd när många tyckte annorlunda än honom.

Jag har också senare i min karriär stött på en ung man som var relativt ny ut från en tjänst på 20 månader och som saknade den våldsamt och sökte om och om igen till polishögskolan och tyckte att alla beslut man var tvungen att ta i vardagslivet var oerhört påfrestande och saknade kamratskapen och tillhörigheten i det militära intensivt.

Jag håller med om att militärtjänst är bättre än att resa runt i Asien ett år, men det finns en fördom, som har några faktiska förlagor, om att folk som gör militärtjänst längre än nödvändigt är MÖPar som har lite svårt för det verkliga livet, att hantera människor utan klara orderled och hierarki och tycker det är jobbigt att fatta egna beslut hela tiden.

Min morfar tillhörde dem, trots att han var frivillig furir i flottan själv i ett par år och seglade jorden runt med HMS Gotland på 40-talet. "Det finns de som inte riktigt klarar av livet och allt det kräver, de blir yrkesofficerare. Sedan finns de som armén inte vill ha, och de blir poliser. De polisen inte vill ta i med tång blir väktare."

Morfar hade en del bittra minnen av fruktansvärd pennalism från yrkesunderofficerarna på HMS Jarramas och det kan ha färgat hans åsikter en del.

[Sarvi]

Morfar hade en del bittra minnen av fruktansvärd pennalism från yrkesunderofficerarna på HMS Jarramas och det kan ha färgat hans åsikter en del.

Och häri ligger pudelns kärna. Människor med goda erfarenheter från försvaret ser nog ofta militär erfarenhet som en merit medan människor med dåliga erfarenheter snarare ser sådant som en belastning.

[Der Löwe]

Ett problem idag är det finns så många som inte har någon erfarenhet av det militära. De väljer att tro på den amerikanska bilden eller 91an-repmånads bilden av hur militärtjänstgöring är. Motivationen kan bli större av olika anledningar. Jag delog i en KFÖ under tiden då kuppen med striderna kring vita huset i Moskva utspelade sig 1991. Jag upplevde då att motivation kan variera inte bara mellan årtionden utan även av mer närliggande händelser i nyhetsflödet.

[millgard]

Tyvärr är det nog nidbilden av militärtjänst som är förhärskande idag, då den övervägande delen inte har egen erfarenhet.

Som en av mina fd chefer (när jag jobbade som rektor) uttryckte det: "militärt ledarskap har inget i skolan att göra, det går inte att bara skrika och peka med hela handen". Hon hade uppenbarligen bara sett amerikanska ungdmsfilmer med någon skrikande sergeant i birollen...

[Erik Ljungberg]

Gjorde värnplikten 1984, Signaltrupperma, och ägnade sen lite tid åt att utbilda värnpliktiga. Motivationen var lite blandad med de allra flesta gillade läget och förökte göra ett bra jobb. Kunde dock märka att för varje år så ökade motivationen bland de värnpliktiga fram till början av 90-talet då jag blev civil på heltid och tappade direktkontakten med vpl-utbildningen.

Fältvanan, dvs scouterfareheten , var ofta låg och det blev en del problem första perioderna i skogen. Men det löste sig och i slutet flöt det mesta på bra. Det som däremot var väldigt positivt var att se hur vpl-systemt och mönstringen funkade i det flesta fall. Även om skogsvanan var låg kunde de flesta ta åt sig de tekniska delarna av utbildningen utan problem. De blev snabbt duktiga signalister som kunde hantera dyr och avancerad utrustning bra. Mekanikerna hade nästan alltid någon form av civil el, tele eller fordonsutbildning och gjorde ett lyssande jobb att hålla saker igång.

Av mina kursare på civilingenjörsutbildningen var det många som gjorde, eller hade gjort värnplikt, på rätt kvalificerade tjänster inom radarteknik, systemteknik odyl.

Slutsatsen är nog att det förvaret förlorade i skogserfarenhet tog man igen på hög civil utbildningsnivå.

/Erik

[Vysotskij]

Slutsatsen är nog att det förvaret förlorade i skogserfarenhet tog man igen på hög civil utbildningsnivå.

Förmodligen sant för de tekniska truppslagen. Troligen inte för alla tjänster inom infanteri och kavalleri.