Swedengate

[a81]

Tycker att detta tal om svenskarnas "snåla" matvanor är rätt intressant:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/swed ... a-matvanor

Men handlar det inte mer om att man i Sverige ofta umgås med kompisar antingen efter skolan före maten (ca kl. 15-18) eller ibland efter maten som större barn (ca kl. 19-21). Man umgicks i alla fall förr i tiden (sent 1900-tal) ofta inte en helkväll med kompisens familj, i alla fall inte före tonåren.

Jag tänker också att svensk matkultur, särskilt om vi hoppar tillbaka ett par decennier, var mycket "kött/halvfabrikat och potatis/potatismos/pasta". Man hade helt enkelt inte tillräckligt många fiskpanetter eller fläskkotletter för att vara säker på att det räckte till en eller flera kompisar. Det går liksom inte att jämföra med mera sydländsk, tapas-/mezeliknande matkultur.

[Hans]

Bra trådrubrik.

Jag upplever också att svenskar är på tok för inrutade. Skall man äta middag ihop måst man var ute ett par veckor i förväg. Jag har turligt nog blivit kontanimerad av kontinentala vanor och kan numera spontant bjuda in en vän med inget varsel alls. Mat och dryck kan man alltid lösa.

MVH

Hans

[adlercreutz]

Det kan ha att göra med att man inte vill förstöra andra familjers middagar genom att barnet ätit sig mätt redan, och kanske att man inte vill "ta över" rollen som försörjare från barnets föräldrar - att det kan antyda att den ordinarie familjen inte kan ta hand om sina barn med bra mat o.s.v.

Otroligt(!) ängsligt svenskt beteende men knappast ondskefullt. Vi brukar kolla av med kompisars föräldrar om det är ok att de stannar över middagen, inte svårare än så...

[a81]

Det kan ha att göra med att man inte vill förstöra andra familjers middagar genom att barnet ätit sig mätt redan, och kanske att man inte vill "ta över" rollen som försörjare från barnets föräldrar - att det kan antyda att den ordinarie familjen inte kan ta hand om sina barn med bra mat o.s.v.

Otroligt(!) ängsligt svenskt beteende men knappast ondskefullt. Vi brukar kolla av med kompisars föräldrar om det är ok att de stannar över middagen, inte svårare än så...

Jag gissar att de som hittat på "Swedengate" är personer med utländsk bakgrund som delar med sig barndomsminnen från sin uppväxt i Sverige under sent 1900-tal. Men på det stora hela stämmer det väl. Inte åt man middag hemma hos kompisar, tror ingen ens skulle ha kommit på tanken före 2000 ungefär, man gick hem när man skulle äta. Däremot fick man förstås ofta fika, glass, etc.

Mat var också förhållandevis dyrt i Sverige före EU-inträdet 1995 och räntor och skatter var skyhöga jämfört med idag. Mindre flexibilitet på arbetsmarknaden gjorde också att det var svårare att jobba heltid för båda föräldrarna på den tiden. Många helt vanliga svenskar levde "ur hand i mun", trots (eller kanske p.g.a) bekvämt villaboende, chartersemestrar, etc.

[Sarvi]

Jag vill minnas att jag nästan alltid blev bjuden att sitta med och äta när man var hemma hos kompisar när man var liten? Och motsvarande, att kompisarna fick mat när de var hemma. Känner således inte igen den bilden som nu målas upp från min barndom.

Minns särskilt en gång när det bjöds på någon obestämd levergryta till kokt potatis, då var det svårt att vara artig och äta upp ordentligt. Blev nog mest att man åt den ena potatisen till den andra.

[a81]

Beror kanske på var man växte upp och om föräldrarna kände kompisarnas föräldrar, eller rent av t.ex. var släkt. Och hur lätt man tog sig hem. Jag gissar att man t.ex. oftare åt middag hos kompisen om det var längre avstånd ute på landet, jämfört med i ett villaområde.

[sonderling]

Jo visst känner man igen det här med att vänta på rummet medans den andra äter. Vi tyckte det var hel knasigt.
Bara hos en kompis fick man äta men jag tror inte de var 100% svenskar heller. Hos oss fick man mat om man ville.
Jag var barn på typ 70-80-talet. Men mest tänker jag att det var nog första halvan av 80-talet jag upplevde detta.

Farsans käpphäst är nog snåla svenskar. Hans vattenhål var "tudor arms" i Sthlm, en pub där Engelsktalande i förskingringen tillbringade tid. Där varnade bartendern alltid anglosaxare för att bjuda laget runt om Svenskar var med. "De bjuder inte igen" var kommentaren.

Men jag retar mig på titeln? Va då Sweden....gate? Syftar på Watergate förstås, men är det en skandal, det är ju bara kulturella skillnader? Och förklaringen att vi var fattiga förr är helt rimlig.
Det är som det är, tänker jag.

Sonderling

[a81]

Håller med om att ordet "Swedengate" är konstigt och min gissning är att det inte är typiskt för Sverige, utan jag skulle gissa att det är/var normalt i hela norra Europa att man gick hem och åt.

Kanske spelar tidigare fattigdom in, men Sverige var ju inte fattigt jämfört med Sydeuropa eller Mellanöstern. Jag tror snarare att det har att göra med att de flesta svenska mammor jobbade redan på 1970-talet och att det är svårt att spontant dryga ut halvfabrikatsaktig mat jämfört med bufféaktiga storkok. Jag undrar om man kanske var mer gästfri under hemmafruarnas tid strax efter kriget.

[Lejonmod]

Min son är född på 90-talet. Hans kompisar fick alltid käka hos oss.
Ett par av dem kollade med sin familj, vår och några till var det skulle serveras, i deras tycke, godast mat och valde efter detta.

[Markus Holst]

Om ett barn finge oanmäld middag skapade man sig en, för svenskar, svårhanterlig social skuld. En middag måste ju gengäldas, och det vill man nog inte utsätta kompisens familj för. Dessutom måste kompisens familj slänga en portion mat om barnet äter borta, vilket ju blir ytterligare ett skuldbeläggande.

Jag åt middag hos kompisar ibland, men då var det överenskommet mammorna emellan. Jag var helt enkelt på "dagis" hos kompisen då.

[Mackan L]

Spontanätande hos en kompis var väl inte vanligt utan man gick hem och åt det som föräldrarna planerat. Det var logiken bakom det.

Råkade man vara inne hos kompisen när det var matdags lekte man troligen redan med kompisen i dennes rum, eller så satt vi vid datorn och spelade något spel. Kompisen gick och åt och kom sedan tillbaka efter 15 min. Efter det fortsatte man leka.

Fika bjöds på dvs saft, kakor, glass etc. Hade en polares förälder gett sin unge bullar och saft men inte mig hade jag tagit illa vid mig.

Jag kan absolut föreställa mig att man som utomstående kan missförstå/tolka det på ett väldigt negativt sätt taget utanför sin kontext.

Min erfarenhet (81'a) av det hela har också aldrig varit att jag känt mig bortkörd eller förvisad.

P.s.
Jag är uppväxt i ett villaområde där vännerna i regel bodde i närheten.

[a81]

Det är exakt min bild också. Jag gissar att det ändrades lite när mobiltelefonerna och framförallt SMS slog igenom på allvar i slutet av 1990-talet. Då kunde föräldrar-föräldrar och föräldrar-barn hålla kontakten lättare, men före det tror jag inte att man så gärna "förstörde" andra familjers "matplanering".

[koroshiya]

Jag är född 69 och som jag minns det fick man mycket sällan mat hos någon annan. Det var aldrig heller något man funderade över. Ofta hade man ju bara högst 2-300 meter hem.

Jag minns bara en enda gång att jag satt och väntade hos en kompis medan han åt. Det måste ha varit det han gjorde, även om jag inte längre minns varför vi inte kunde leka just då. Att jag minns det beror mest på att jag fick beröm för att ha ordnat serietidningarna efter att ha läst dem.

Och andra åt inte hos oss.

Som Markus säger tror jag i mycket det handlade om tankar om den andra familjen, varför det nog behövdes att man i förväg hade kommit överens om vem som skulle servera middag.

[a81]

Håller med, man gick hem och åt, man varken väntade på kompisens rum eller åt middag med kompisens familj. Däremot var det självklart att man fick fika, glass, etc.

Jag tycker att man kan vända på frågan. Hur gör man i andra länder? Eller snarare hur gjorde man för 20, 30, 40, 50 år sedan?

[South End Court]

Jag må ha något slags rekord i att immigrera med barn i samma familj. Pga Jobb.

Barnen har gått i ett stort gäng skolor och haft många vänner runt om i världen.

Erfarenheten är att det är vanligt överallt att en vanlig middag äts inom familjen
och kompisen får springa hem ett tag men det är klart att det blir undantag
ibland. Tror inte att efter den infon vi har skall börja analysera svensk kultur
och snålhet eller rasism. I vissa kulturer kanske det förvisso måste bjudas till
allt och alla eftersom [sätt in valfri analys själv här].

Det jag gjort är att ringa hem till kompisens föräldrar och frågar om det är OK
att kompisen äter här först. Hände förra veckan men detta gäller inte varje gång.

Men det kan tänkas att det ligger någon snäv snålblåst fattig självbevarelse mentalitet
hos vissa individer i botten. Det är väl olika på olika människor inom samma länder.