Varför denna kurs? Jag har varit aktiv på en hel del Tolkienforum, och ofta när diskussioner kring Quenya dyker upp, har folk kommenterat svårigheter med att lära sig språket utifrån engelska kurser på engelska hemsidor. Jag beslöt mig därför för att knåpa ihop denna kurs på svenska, för alla dessa människor som inte har något större intresse av ”lingvistiskt nonsens” (bara att översätta och förstå relativt invecklade förklaringar kan vara nog så utmanande för vissa) men som fortfarande vill lära sig Quenya. Kursen är följaktligen lagd på en relativt simpel nivå. Kan även passa på att nämna att detta är betaversionen av denna kurs. Skrik högt om ni upptäcker sakfel, stavfel eller annat pinsamt.
Ska ni posta ev. inlägg i denna topic, samt i fortsatta delar av denna kurs, vill jag att ni så långt det går håller er till just det avsnitt som precis behandlats. Jag reserverar mig för ev. feltolkningar av vad jag själv läst mig till. Har ni en annan uppfattning om något som här tas upp, skriv gärna och påpeka det, så kan vi alla lära oss mer utifrån en diskussion.
Jag kanske redan nu kan säga att i många fall så är de grammatiska regler som Tolkien satt upp väldigt svårtolkade, då vi inte har tillräckligt med material för att vara helt säkra på vad som gäller. Därför kan det vara så att vi tolkar dessa regler annorlunda. Med andra ord så finns det ibland inget entydigt svar, vilket jag inte tänker gå närmare in på, förrän en diskussion dyker upp.
Mina kunskaper bygger mest på Helge Fauskangers material på Ardalambion, samt vad jag själv läst mig till i Tolkiens eget material. Denna kurs är även uppbyggd ungefär som Helge's Quenyakurs (med andra ord: ni som läst den kursen känner nog igen en hel del).
Räkna med en ny lektion varannan vecka ungefär (detta är ett pågående projekt och det görs på min något begränsade fritid).
INLEDNING
JRR Tolkien var inte bara författare utan även filolog och lingvist. Quenya ses allmänt som hans mest kompletta språk. Med träning och lite studier kan vem som helst lära sig Quenya, till en nivå där man åtminstone kan forma enkla meningar och skriva poesi och dikter på just detta språk. Tolkien skapade först en form av primitiv alviska, ur vilken alla hans konstruerade språk har tagit form. Med regler för uttal och fonologi har han sedan kunnat forma Quenya så att det, om det uttalas på rätt sätt, blir ett vackert språk. Så det är dels det rent skriftliga, grammatiken och meningsuppbyggandet, dels uttalning och betoning som utgör de olika elementen i hans språk.
Allt detta är noggrant utstuderat av Tolkien och genom åren har språket i sig utvecklats en hel del, exempelvis då det föreföll mer logiskt att använda en annan grammatisk regel. Detta försvårar naturligtvis inlärningen, då man ofta hittar motstridigheter i olika texter, varvid man får göra ett antagande att det senare förmodligen är det mer rätta. Dessa förändringar var inte alltid oönskade dock, och i många fall var det faktiskt Tolkiens avsikt att ge språket deformationer, för att det på så sätt mer skulle likna ett "naturligt" språks utveckling.
Jag tänker här inte gå in närmare på Quenyas historia i Tolkiens värld, men kort sagt så var Quenya det språk som talades i Valinor, de Odödliga Landen, väster om havet där alverna (de som genomförde den långa vandringen) tidigare bodde. När Melkor stal Silmarillerna och flydde till Midgård, gick Noldoralverna i krig mot honom och lämnade Valinor för Midgård. De tog då Quenya med sig, men väl i Beleriand (som tidigare låg i nordvästra Midgård) dog språket snart ut och det dagliga tungomålet blev Sindarin. Quenya behölls dock inom Noldor och det blev mer som ett högtidsspråk, ofta använt i dikter och sånger. Det levde kvar ända till Ringens Krig och existerar således på många ställen i Härskarringen.
Hur ser Quenya ut?
Ett exempel på Quenya är Frodos hälsning till alven Gildor i kapitel 3, Sagan om Ringen:
Elen síla lúmenn' omentielvo = "A star shines on the hour of our meeting", på svenska (något felaktigt) översatt till "En stjärna tändes vid stunden för vårt möte".
Vid första anblick kan det tyckas att Quenya är mer effektivt jämfört med engelska och svenska, då det uppenbarligen kräver färre ord för att säga samma sak. Nu är det så att många ord och kasus i Quenya inte står för sig själva, utan sätts samman med andra ord, de bildar sk. prefix eller suffix, beroende på om de sätts innan eller efter ordets stam. Omentielvo är ett sådant exempel. Stammen är omentië- = "meeting". Den följs sedan av ett possessivt pronomen (-lva = "our") och ett genitiv (-o = "of", det senare tar även bort a:et i -lva så det blir omentielvo istället för omentielvao). De olika komponenterna förklaras senare. Detta var endast ett exempel.
En annan skillnad är att vissa ord tas bort helt och hållet i Quenya. "En" och "ett" finns inte i Quenya, dvs då man inte vill syfta på ett specifikt objekt (jmf. engelskans "a" och "an". "Ett" som tal existerar naturligtvis, men det används inte i detta sammanhang). Vill man således säga "ett stort skepp", blir det på Quenya cirya alta.
Därmed inte sagt att språket är lätt. Just eftersom det skiljer sig så pass mycket i uppbyggnad, tar det tid att anpassa sig. Quenya innehåller dessutom en massa komplexa regler för hur ord ändrar sig i olika fall, vilket vi snart kommer att märka.
Jag ska i viss mån undvika att gå in för djupt i dessa ”komplexiteter” då de i vissa fall inte leder någonstans, annat än att man inser att det inte är hugget i sten hur de fungerar. Det finns helt enkelt för lite publicerat material ännu för att dra några konkreta slutsatser. Jag kommer i dessa fall endast påpeka att de existerar och sedan får ni som "studenter" välja själva hur ni vill tackla problemet.
Utöver dessa olikheter kan vi även notera att Tolkien flitigt använder sig av olika typer av tecken på vissa bokstäver, vilket naturligtvis har en innebörd. Accent används för att beteckna långa vokaler. á, é, í, ó, ú istället för a, e, i, o, u således. (Tolkien använde sig i tidigare skrifter av ett cirkumflex, dvs â, för att beteckna långa vokaler, med detta är alltså samma sak som á). Trema är ett annat sådant tecken som ofta används, vilket innebär två punkter ovanför vokalen. ä, ë, ö är exempel på detta. Detta används ofta då två vokaler står bredvid varandra, men båda skall uttalas för sig, inte tillsammans i en sk. diftong. Det används även då bokstaven e står sist i ett ord, för att betona att det e:et skall uttalas. Att påpeka är att dessa treman inte är nödvändiga för att skriva korrekt Quenya. De är endast till för att hjälpa läsaren uttala orden på rätt sätt.