Då kan man ju lika gärna diskriminera alla andra soldater som slogs i kriget, de var ju antingen kommunister, fascister, imperialister eller kapitalister allihopa...
Günter Grass var med i Waffen-SS
Grass tid i SS nämndes i Jönköpings Posten igår, måndag 14/8. Tyvärr hamnade den i pappersinsamlingen, men man kunde läsa ett citat av någon som kommenterat det hela, han tyckte att det inte var så farligt att han(Grass) varit med i SS, utan det värsta var att han ljugit om det i 60 år. Då frågade jag mig själv en sak. vad hade han själv gjort om han varit i Grass kläder efter kriget?
Då kan man ju lika gärna diskriminera alla andra soldater som slogs i kriget, de var ju antingen kommunister, fascister, imperialister eller kapitalister allihopa...
Då kan man ju lika gärna diskriminera alla andra soldater som slogs i kriget, de var ju antingen kommunister, fascister, imperialister eller kapitalister allihopa...
Så finns det ännu mera info på tidningen siten Der Speigel:
http://www.spiegel.de/kultur/gesellscha ... 23,00.html
Kopierat från Texten:
Grass räumte als Kriegsgefangener Waffen-SS-Mitgliedschaft ein
Von Klaus Wiegrefe
Nach mehr als 60 Jahren hat sich Günter Grass jetzt zu seiner SS-Vergangenheit bekannt. Es war das zweite Geständnis: Der Dichter gab seine Mitgliedschaft in Hitlers Elitetruppe schon einmal zu - 1945, als amerikanischer Kriegsgefangener.
MARCO-URBAN.DE
US-Army Formular: Fingerabdrücke des Kriegsgefangenen
Hamburg/Berlin - Mehrere bislang unbekannte Dokumente der amerikanischen Militärbehörden belegen, dass der spätere Literatur-Nobelpreisträger Günter Grass sich unmittelbar nach Kriegsende gegenüber den Amerikanern zu seiner Mitgliedschaft in der Waffen-SS bekannt hat. Grass war in die Kritik geraten, weil er am vergangenen Freitag in einem Interview mit der "Frankfurter Allgemeinen Zeitung" berichtet hatte, einst Mitglied in der berüchtigten Truppe gewesen zu sein.
MARCO-URBAN.DE
Grass-Dokument: Lohn für Abwasch?
Unter den Papieren findet sich das Formular der US-Army mit dem Titel "Vorläufige Erklärung des Kriegsgefangenen". Grass war am 8. Mai 1945 im heute tschechischen Marienbad in amerikanische Kriegsgefangenschaft geraten. Er hat das Papier unterschrieben, das seine Fingerabdrücke zeigt und auch Angaben zu seiner gesundheitlichen Verfassung enthält. Der Danziger wird darin als Lade-Schütze der 10. SS-Panzer-Division "Frundsberg" bezeichnet, die Angabe zum Zivilberuf lautet "Schüler-pupil". Den Papieren zufolge wurde Grass - Gefangenennummer 31G6078785 - am 24. April 1946 mit einem Arbeitslohn von 107 Dollar und 20 Cents entlassen.
Grass war unter anderem auch in einem süddeutschen Kriegsgefangenenlager untergebracht, das die Amerikaner auf dem damaligen Militärflughafen Bad Aibling errichtet hatten. Er war dort nach eigenen Angaben Mitglied in einem Arbeitskommando, das für den Abwasch in einer Kompanieküche der US Air Force zu sorgen hatte. Möglicherweise resultiert daher sein Lohn.
MARCO-URBAN.DE
US-Army-Formular: Wehrsold akribisch festgehalten
Auf dem Dokument ist das Datum 10. November 1944 vermerkt, mit dem Zusatz "W.(affen)-SS". Möglicherweise ist damit der Einberufungstermin gemeint, der bislang nicht bekannt war. Die neu aufgetauchten Dokumente liegen in der Wehrmachtsauskunftsstelle in Berlin.
Zu Grass' Rolle in der Waffen-SS sind vermutlich keine Dokumente mehr vorhanden. Die Waffen-SS hat einen Großteil ihrer Akten zu den Personalbeständen bei Kriegsende vernichtet.
http://www.spiegel.de/kultur/gesellscha ... 23,00.html
Kopierat från Texten:
Grass räumte als Kriegsgefangener Waffen-SS-Mitgliedschaft ein
Von Klaus Wiegrefe
Nach mehr als 60 Jahren hat sich Günter Grass jetzt zu seiner SS-Vergangenheit bekannt. Es war das zweite Geständnis: Der Dichter gab seine Mitgliedschaft in Hitlers Elitetruppe schon einmal zu - 1945, als amerikanischer Kriegsgefangener.
MARCO-URBAN.DE
US-Army Formular: Fingerabdrücke des Kriegsgefangenen
Hamburg/Berlin - Mehrere bislang unbekannte Dokumente der amerikanischen Militärbehörden belegen, dass der spätere Literatur-Nobelpreisträger Günter Grass sich unmittelbar nach Kriegsende gegenüber den Amerikanern zu seiner Mitgliedschaft in der Waffen-SS bekannt hat. Grass war in die Kritik geraten, weil er am vergangenen Freitag in einem Interview mit der "Frankfurter Allgemeinen Zeitung" berichtet hatte, einst Mitglied in der berüchtigten Truppe gewesen zu sein.
MARCO-URBAN.DE
Grass-Dokument: Lohn für Abwasch?
Unter den Papieren findet sich das Formular der US-Army mit dem Titel "Vorläufige Erklärung des Kriegsgefangenen". Grass war am 8. Mai 1945 im heute tschechischen Marienbad in amerikanische Kriegsgefangenschaft geraten. Er hat das Papier unterschrieben, das seine Fingerabdrücke zeigt und auch Angaben zu seiner gesundheitlichen Verfassung enthält. Der Danziger wird darin als Lade-Schütze der 10. SS-Panzer-Division "Frundsberg" bezeichnet, die Angabe zum Zivilberuf lautet "Schüler-pupil". Den Papieren zufolge wurde Grass - Gefangenennummer 31G6078785 - am 24. April 1946 mit einem Arbeitslohn von 107 Dollar und 20 Cents entlassen.
Grass war unter anderem auch in einem süddeutschen Kriegsgefangenenlager untergebracht, das die Amerikaner auf dem damaligen Militärflughafen Bad Aibling errichtet hatten. Er war dort nach eigenen Angaben Mitglied in einem Arbeitskommando, das für den Abwasch in einer Kompanieküche der US Air Force zu sorgen hatte. Möglicherweise resultiert daher sein Lohn.
MARCO-URBAN.DE
US-Army-Formular: Wehrsold akribisch festgehalten
Auf dem Dokument ist das Datum 10. November 1944 vermerkt, mit dem Zusatz "W.(affen)-SS". Möglicherweise ist damit der Einberufungstermin gemeint, der bislang nicht bekannt war. Die neu aufgetauchten Dokumente liegen in der Wehrmachtsauskunftsstelle in Berlin.
Zu Grass' Rolle in der Waffen-SS sind vermutlich keine Dokumente mehr vorhanden. Die Waffen-SS hat einen Großteil ihrer Akten zu den Personalbeständen bei Kriegsende vernichtet.
-
Lars Gyllenhaal
- Medlem
- Inlägg: 983
- Blev medlem: 2 april 2002, 21:15
- Ort: Barentsregionen
- Kontakt:
GG i SS
Nån som hunnit kika i boken och avgöra ungefär hur många sidor GG skriver om SS?
Nån som sett en endaste liten bild av GG i uniform? Kanske finns i boken? Vore ju intressant att se.
Mvh,
L
Nån som sett en endaste liten bild av GG i uniform? Kanske finns i boken? Vore ju intressant att se.
Mvh,
L
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Nu försöker Simon Wiesenthalcentret plocka poäng på GG:s månader som stridsvagnsbesättningsman i "Frundsberg". http://www.wiesenthal.com/site/apps/nl/ ... 1}¬oc=1
Vad jag kan se har de bara kontaktat honom och bett om hans tillåtelse om att få ta del av krigstida dokument som handlar om honom och WaffenSS.B Hellqvist skrev:Nu försöker Simon Wiesenthalcentret plocka poäng på GG:s månader som stridsvagnsbesättningsman i "Frundsberg". http://www.wiesenthal.com/site/apps/nl/ ... 1}¬oc=1
Viktigt att utröna vad jag förstår, om tjänstgöringen i WaffenSS var frivillig eller påtvingad.
Hej, storyn fortsätter:
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_littera ... 611314.asp
Grass minns - och glömmer
SKAMLIG HEMLIGHET Som en vidräkning med sitt eget unga jag känns Günter Grass memoarer både hederliga och gedigna. Men inför den sextioåriga tystnaden kring Waffen-SS står han själv handfallen, skriver Martin Lagerholm.
Tipsa en vän Skriv ut Tipsa en vän om artikeln:
Mottagarens namn:
Mottagarens e-postadress:
Ditt namn:
Din e-postadress:
Meddelande:
Strax före det sedan några veckor tillbaka famösa inträdet i Waffen-SS 1944, satt en då 17-årig Günter Grass djupt försjunken i "Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde. Det är i förstone svårt att under läsningen av den redan på förhand kioskvältande memoarboken, Beim Häuten der Zwiebel, inte likna Grass själv vid en ny Dorian Gray: evigt densamme, men vars porträtt plötsligt förändras och vanställs till oigenkännlighet.
I allt övrigt står den gamle Grass att känna igen i den minnesbok som nu tar honom och läsaren med på en lika sinnlig som bister resa genom ynglingaåren, från tiden för andra världskrigets utbrott till tjugo år senare då genombrottsromanen "Blecktrumman" gavs ut; från barndomens Danzig till bokmässan i Frankfurt 1959, då startskottet gick för en produktiv och i allt väsentligt lyckad (och tills nu moraliskt solid) författarkarriär. Evigt detsamma, det vindlande språk och de bångstyriga metaforer som så tydligt bär Grass signum,
och som gärna inte kommer till punkt, varken bildligt eller bokstavligt. Evigt densamma, svampmanin (redan som barn), piprökningen (redan som mycket ung yngling) och den fäbless för dans som beledsagat den berömde författaren genom livet. En vanornas och de privata konventionernas Dorian Gray, men nu plötsligt med ett selektivt minne som möjligen kan betecknas som försvårande.
"Vad som hände före och efter slutet på min barndom // vill än berättas si, än så, och lockar till lögnhistorier." Vad hände med den unge man som i skolan hellre studerade Rafael och Caravaggio än lyssnade på lärarens "genom erövring av land utvidgade geografiundervisning: slag efter slag, seger efter seger"? Ja, det är väl just det: ingenting nämnvärt hände, annat än att kriget småningom tog slut, och den unge Grass lyckades bli antagen vid konstakademin i Düsseldorf. Och med hänsyn till vad Grass själv i memoarerna tar upp om det så livligt debatterade inträdet i Waffen-SS, framstår den senaste tidens reaktioner som löjligt
oproportionerliga. Åtminstone den som kastar sig över boken i hopp om att få den egna sensationslystnaden tillfredsställd, kommer att besviken upptäcka att det snarare handlar om en av skräck nerkissad 17-åring på flykt undan Röda armén i Schlesien än om några brutala Sonderkommandos. Och i den amerikanska fångenskapen snarare om gastronomiska upplevelser med fienden än om posttraumatisk stress.
Betraktad på det sättet uppenbarar sig verkligen Grass offentliga bekännelse som smart marknadsföring i lika hög grad som ett allvarligt menat försök att göra upp med det förflutna.
Men så var det ju det där med det livslånga tigandet. Kan han (vi) egentligen lita på sina (hans) minnen? Vad är det egentligen som ådagaläggs när han - inte tårögd, men allvarligt bekymrad - skalar sin lök, blad för blad? "Jag lät mig förföras", heter det angående den frivilliga anmälan om vapentjänst, men han vet ännu inte varför.
Drygt halva boken består så av en detaljerad bakgrundsskildring av barndomens miljöer och
familjeförhållanden, liksom av sitt eget allmänna sinnelag fram till krigstjänsten. Uppgörelserna med allt detta är så rakt och ärligt nedtecknade som man rimligen kan begära, och utgör i långa stycken en rätt spännande läsning. Som en öppenhjärtig vidräkning med sitt eget unga jag känns memoarerna både hederliga och gedigna, men inför den sextioåriga tystnad som Grass gått och burit på står han själv handfallen.
Och vad skall han säga? Han försöker med satser som "vad jag med min ungdoms dumma stolthet fann mig i, ville jag av växande skam förtiga", men utan att därmed skingra tvivlen hos vare sig läsaren eller sig själv. Inte heller beskrivningen av hur minnets film "rivs itu" så fort det bränner till övertygar nämnvärt, kan man tycka. "Närhelst jag lagar den och åter sätter den i rörelse möts jag av en röra av bilder." Men även om mången blodtörstig belackare nog anser det vara en alltför behändig utväg från problemen när Grass förklarar att minnet sviker, att det värjer sig mot det alltför
plågsamma, och även om han som enda möjliga litterära metod vid de tillfällena ändrar perspektivet från första till tredje person ("jag" blir "han"), är denna bortträngning i sig knappast något anmärkningsvärt för var och en utrustad med en gnutta psykologisk insikt.
Hur som helst verkar det som om den indignation och avsky som på sistone vällt över Günter Grass från alla håll och kanter starkt överdrivits i medierna. Tvärtom har flertalet författarkollegor över hela världen, liksom en lång rad prominenta intellektuella, men framför allt det tyska folket enligt en färsk undersökning över lag en förlåtande och milt överseende attityd till Grass skamliga "hemlighet". Just de reaktionerna har måhända förvånat (och i etiskt hänseende gjort det mer komplicerat för) Grass själv. Paradoxalt nog har den åsiktsspäckade efterkrigsmoralisten från Danzig kanske rentav något att lära av denna skonsamma inställning till forna försyndelser.
Från Svd:2006-09-06
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_littera ... 611314.asp
Grass minns - och glömmer
SKAMLIG HEMLIGHET Som en vidräkning med sitt eget unga jag känns Günter Grass memoarer både hederliga och gedigna. Men inför den sextioåriga tystnaden kring Waffen-SS står han själv handfallen, skriver Martin Lagerholm.
Tipsa en vän Skriv ut Tipsa en vän om artikeln:
Mottagarens namn:
Mottagarens e-postadress:
Ditt namn:
Din e-postadress:
Meddelande:
Strax före det sedan några veckor tillbaka famösa inträdet i Waffen-SS 1944, satt en då 17-årig Günter Grass djupt försjunken i "Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde. Det är i förstone svårt att under läsningen av den redan på förhand kioskvältande memoarboken, Beim Häuten der Zwiebel, inte likna Grass själv vid en ny Dorian Gray: evigt densamme, men vars porträtt plötsligt förändras och vanställs till oigenkännlighet.
I allt övrigt står den gamle Grass att känna igen i den minnesbok som nu tar honom och läsaren med på en lika sinnlig som bister resa genom ynglingaåren, från tiden för andra världskrigets utbrott till tjugo år senare då genombrottsromanen "Blecktrumman" gavs ut; från barndomens Danzig till bokmässan i Frankfurt 1959, då startskottet gick för en produktiv och i allt väsentligt lyckad (och tills nu moraliskt solid) författarkarriär. Evigt detsamma, det vindlande språk och de bångstyriga metaforer som så tydligt bär Grass signum,
och som gärna inte kommer till punkt, varken bildligt eller bokstavligt. Evigt densamma, svampmanin (redan som barn), piprökningen (redan som mycket ung yngling) och den fäbless för dans som beledsagat den berömde författaren genom livet. En vanornas och de privata konventionernas Dorian Gray, men nu plötsligt med ett selektivt minne som möjligen kan betecknas som försvårande.
"Vad som hände före och efter slutet på min barndom // vill än berättas si, än så, och lockar till lögnhistorier." Vad hände med den unge man som i skolan hellre studerade Rafael och Caravaggio än lyssnade på lärarens "genom erövring av land utvidgade geografiundervisning: slag efter slag, seger efter seger"? Ja, det är väl just det: ingenting nämnvärt hände, annat än att kriget småningom tog slut, och den unge Grass lyckades bli antagen vid konstakademin i Düsseldorf. Och med hänsyn till vad Grass själv i memoarerna tar upp om det så livligt debatterade inträdet i Waffen-SS, framstår den senaste tidens reaktioner som löjligt
oproportionerliga. Åtminstone den som kastar sig över boken i hopp om att få den egna sensationslystnaden tillfredsställd, kommer att besviken upptäcka att det snarare handlar om en av skräck nerkissad 17-åring på flykt undan Röda armén i Schlesien än om några brutala Sonderkommandos. Och i den amerikanska fångenskapen snarare om gastronomiska upplevelser med fienden än om posttraumatisk stress.
Betraktad på det sättet uppenbarar sig verkligen Grass offentliga bekännelse som smart marknadsföring i lika hög grad som ett allvarligt menat försök att göra upp med det förflutna.
Men så var det ju det där med det livslånga tigandet. Kan han (vi) egentligen lita på sina (hans) minnen? Vad är det egentligen som ådagaläggs när han - inte tårögd, men allvarligt bekymrad - skalar sin lök, blad för blad? "Jag lät mig förföras", heter det angående den frivilliga anmälan om vapentjänst, men han vet ännu inte varför.
Drygt halva boken består så av en detaljerad bakgrundsskildring av barndomens miljöer och
familjeförhållanden, liksom av sitt eget allmänna sinnelag fram till krigstjänsten. Uppgörelserna med allt detta är så rakt och ärligt nedtecknade som man rimligen kan begära, och utgör i långa stycken en rätt spännande läsning. Som en öppenhjärtig vidräkning med sitt eget unga jag känns memoarerna både hederliga och gedigna, men inför den sextioåriga tystnad som Grass gått och burit på står han själv handfallen.
Och vad skall han säga? Han försöker med satser som "vad jag med min ungdoms dumma stolthet fann mig i, ville jag av växande skam förtiga", men utan att därmed skingra tvivlen hos vare sig läsaren eller sig själv. Inte heller beskrivningen av hur minnets film "rivs itu" så fort det bränner till övertygar nämnvärt, kan man tycka. "Närhelst jag lagar den och åter sätter den i rörelse möts jag av en röra av bilder." Men även om mången blodtörstig belackare nog anser det vara en alltför behändig utväg från problemen när Grass förklarar att minnet sviker, att det värjer sig mot det alltför
plågsamma, och även om han som enda möjliga litterära metod vid de tillfällena ändrar perspektivet från första till tredje person ("jag" blir "han"), är denna bortträngning i sig knappast något anmärkningsvärt för var och en utrustad med en gnutta psykologisk insikt.
Hur som helst verkar det som om den indignation och avsky som på sistone vällt över Günter Grass från alla håll och kanter starkt överdrivits i medierna. Tvärtom har flertalet författarkollegor över hela världen, liksom en lång rad prominenta intellektuella, men framför allt det tyska folket enligt en färsk undersökning över lag en förlåtande och milt överseende attityd till Grass skamliga "hemlighet". Just de reaktionerna har måhända förvånat (och i etiskt hänseende gjort det mer komplicerat för) Grass själv. Paradoxalt nog har den åsiktsspäckade efterkrigsmoralisten från Danzig kanske rentav något att lära av denna skonsamma inställning till forna försyndelser.
Från Svd:2006-09-06
-
Feldwebel Otto
- Utsparkad
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 14 oktober 2004, 10:48
- Ort: Sverige
Tja, så kan det självklart vara. Men det kan också vara så att Herr Grass verkligen var frivillig. Hur som helst blir detta mera ett festligt o delikat problem främst för den svenska akademin, och en SS-man som fått nobelpriset i litteratur är kanske bara naturligt om vi betänker vad det är för filurer/pajaser som fått detta pris de senaste 10-15 åren.B Hellqvist skrev:Från 1943 och framåt överfördes bl.a. överskottspersonal från marinen och Luftwaffe till W-SS, utan att de hade något att säga till om saken. Likaledes hamnade värnpliktiga i W-SS, vilket gör att Grass knappast kan kallas "medlem", utan snarare "menig"...
-
Lars Gyllenhaal
- Medlem
- Inlägg: 983
- Blev medlem: 2 april 2002, 21:15
- Ort: Barentsregionen
- Kontakt:
PH
I tidskriften Populär Historia 4/2007 sammanfattar Lennart Westberg de senaste rönen om Grass och lägger till några meningar med delvis nya uppgifter om hans svenske divisionskamrat, Sven-Erik Olsson.
Mvh,
Lars
Mvh,
Lars
utan det värsta var att han ljugit om det i 60 år. Då frågade jag mig själv en sak. vad hade han själv gjort om han varit i Grass kläder efter kriget?
Då kan man ju lika gärna diskriminera alla andra soldater som slogs i kriget, de var ju antingen kommunister, fascister, imperialister eller kapitalister allihopa...[/quote]
Håller med det sista i högsta allmänhet.
Att dessutom utkräva "individuellt ansvar" av en tonåring som vuxit upp i en stat genomsyrat av en totalitär ideologi innan denne ens hade börjat skolan...fullständigt barockt. Att snacka om frivillighet eller inte i hans situation 1944!?! Och att komma med dessa funderingar och ifrågasättanden så här 70 år senare och med "facit i hand", ingen större inlevelseförmåga där inte...
Det enda som är skamligt i sammanhanget är att han inte kunnat berätta detta för länge sedan, och allt bara för att han råkade bli född på "fel sida".
Då kan man ju lika gärna diskriminera alla andra soldater som slogs i kriget, de var ju antingen kommunister, fascister, imperialister eller kapitalister allihopa...[/quote]
Håller med det sista i högsta allmänhet.
Att dessutom utkräva "individuellt ansvar" av en tonåring som vuxit upp i en stat genomsyrat av en totalitär ideologi innan denne ens hade börjat skolan...fullständigt barockt. Att snacka om frivillighet eller inte i hans situation 1944!?! Och att komma med dessa funderingar och ifrågasättanden så här 70 år senare och med "facit i hand", ingen större inlevelseförmåga där inte...
Det enda som är skamligt i sammanhanget är att han inte kunnat berätta detta för länge sedan, och allt bara för att han råkade bli född på "fel sida".
Ett förtydligande, eftersom ovanstående kan nog tolkas på olika sätt. Alltså, skamligt för omvärlden som alltför slentrianmässigt har dömt alla som på olika sätt hamnat i SS eller andra liknande organisationer som (iofs med rätta) förknippas med krigsförbrytelser.Taisto skrev:
Det enda som är skamligt i sammanhanget är att han inte kunnat berätta detta för länge sedan, och allt bara för att han råkade bli född på "fel sida".
Grass har efter kriget gjort en stor insats för humanismen och kulturen, vilket också har uppskattats av många människor över hela världen. Antagligen hade det inte varit möjligt om hans erfarenheter under kriget varit kända. Hade världen blivit bättre då?
-
B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Nya turer i affären. Påpekas bör att Waffen-SS mot slutet av kriget använde sig av en betydande andel värnpliktig och tvångskommenderad personal.