Jag menade inte att det handlade om en makthungrig Fredrik som ville bli kung, utan om en större politisk komplott där Fredrik av Hessen snarare var ett verktyg. Jag tänker mig en oppositon mot Karl XII, lierad med utländska makter som ser ett hot i alliansen med Ryslland(/England?) och vill få slut på sveriges krig, samt förlorat förtroendet för Karl IIs politik. Och att Fredrik mem lovats att bli kung om han går med på vissa villkor mm. varför redan innan Karl XII är död fins redan en uttänkt strategi.
Beklagar om jag missförstod ovanstående, men tyckte att det antydde tro på en utländsk makts inblandning i en komplott mot Karl XII.
Den politiska ställningen: I Sverige har man velat urskilja tre partier. Först de som stödde Fredrik, det s.k. hessiska partiet. Sedan det holsteinska partiet, de som stödde hertig Karl Fredrik. Till sist de s.k. frihetsmännen. De senare var främst intresserade av en konstitutionell förändring, alltså först och främst ett störtande av enväldet, och var redo att använda tronföljdsfrågan som ett medel för att nå sina mål.
Utrikespolitiskt bedrevs, framför allt av Goertz, förhandlingar med olika makter och grupperingar (jakobiterna, piraterna på Madagaskar, Ryssland, Preussen, Sachsen, grupperingar i Polen, Spanien, Georg I etc) Huvudintresset mot slutet av Karl XII:s liv fästes synbarligen vid kontakterna med Ryssland, där olika utkast till avtal stöttes och blöttes. Man vet inte målet med dessa Ålandsförhandlingar. Agerade Karl XII och Goertz alltid i samförstånd? Var förhandlingarna med Ryssland allvarligt menade? Eller var det bara ett sätt att hålla tsaren lugn inför och under fälttåget mot Norge? Vid tiden för Karl XII:s död var Goertz på väg till Karl XII och var bara ett par dagsresor ifrån högkvarteret. I samtiden gick rykten om att Goertz hade med sig ett ryskt avtalsförslag som egentligen bara väntade på Karl XII:s underskrift. Detta väntades också innebära att hertig Karl Fredrik skulle utses till tronföljare, t.ex. kopplad med ett giftermål med en rysk prinsessa. Av allt att döma trodde arvprins Fredrik på dessa rykten.
När väl kungen var död agerade Fredrik mycket snabbt. Hessarna hade sedan lång tid tillbaka haft en plan för hur man skulle agera och satte nu den i verket. Under det att Fredrik bearbetade arméns högre officerare och lät arrestera Goertz begav sig hans förtrogne Sicre till Stockholm med dödsbudet. Planen var att snabbt få rådet att acceptera Ulrika Eleonora som ny drottning, i första hand med bevarat envälde. Detta misslyckas. Rådet accepterade Ulrika Eleonora, men inte enväldet.
Under tiden bearbetade Fredrik krigsbefälet. Dessa ville se enväldet avskaffat, Fredrik ville se sin gemål som drottning. Bl.a. genom att ge upp enväldet lyckades han få arméns stöd. Den 15 december erkände också officerarna Ulrika Eleonora som drottning.
Vad innebar då Karl XII:s död utrikespolitiskt? Först och främst föll hela ledningen bort. Karl XII och Goertz hade i hög grad bedrivit kontakterna med främmande makter vid sidan av den vanliga svenska utrikesförvaltningen. Som holsteinarna hade haft en koppling till tanken på en fred med Ryssland, kom de segrande hessarna naturligt att följa en annan linje: fred med Danmark, Hannover, Preussen och Sachsen för att sedan fortsätta kriget mot Ryssland. Som Ryssland var det land som lyckats ta den största biten av stormaktsväldet, var det också mest lockande att fortsätta kriget med dem. Flera av de främsta svenska officerarna var dessutom av baltisk härkomst och var med tanke på sina egna ekonomiska intressen måna om att provinserna stannade i svensk ägo. Tanken var då att efter fred med Georg I skulle den engelska flottan komma till hjälp, det skulle skapas en större koalition av makter som önskade se Ryssland tillbakaträngt och en landstigning i Baltikum skulle sedan göra tsaren villig att sluta en lindrig fred.
