Läste allmogen svåra teologiska texter?

[a81]

Om man läser gamla bouppteckningar från 1800-talets början eller mitt listas bland annat de dödas böcker. Ofta finns någon psalmbok och någon bibel, samt därutöver ganska ofta postillor av olika slag, t.ex.:

"Norbergs postilla" (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Anders_Nohrborg)
"Arndts postilla" (https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Johann_Arndt)
Tror även att det finns postillor som skrivits av Martin Luther.
Etc.

En postilla är "en kristen predikosamling med förklaringar av kyrkoårets predikotexter".

Hur väl kan allmogen för 200 år sedan ha förstått sådana här lärda, teologiska texter? Eller var böckerna mera något man köpte för att placera pengar i något, ungefär som allmogen gjorde med silverföremål?

[Markus Holst]

Årstafrun skriver ofta i sin dagbok att kusken Boberg läste ur postillan. Broberg var en enkel man men användes ändå som högläsare så ja, enkelt folk, fast kanske inte alla, kunde läsa sådant. Dock har jag inte förrän nyss funderat över hur mycket av det lästa Boberg själv förstod.

[loop]

Fast hur svårlästa är postillor i jämförelse med andra texter från samma tid?
När jag tittat på en del äldre akademiska verk, från före 1920 typ, så är dom ju mer underliga och pladdriga än svårlästa. Äldre skönlitteratur från sent 1800-tal som jag prövat att läsa oredigerat är liknande.
Får erkänna att efter att ha bläddrat förbi 29 sidor "företal" så hade jag tappat lusten. https://archive.org/details/denfallname ... 9/mode/2up

[Markus Holst]

Pladdriga var ett bra ord. Så upplever även jag äldre litteratur.

[a81]

Läste lite i Nohrborgs postilla på nätet. Håller med om att det är ordrikt snarare än svårt. Men samtidigt tror jag att många nutida svenskar skulle ha svårt att förstå innehållet, så jag tänker att bildningsnivån bland vanligt folk på 1800-talet var nog lite högre än vi tänker oss. Många var säkert dessutom lite intellektuellt ostimulerade och gillade att läsa det lilla de kom över.

[Davian]

Ja allmogen läste definitivt svårare teologiska texter, och det redan på medeltiden. Vi har en hel drös med varianter av kristendom som dyker upp från bondeleden från medeltiden och framåt.

Människor på medeltiden och förr i tiden i allmänhet var precis lika duktiga som vi är idag på att tänka och resonera.

[a81]

Jo, men det var säkert stor skillnad mellan olika personer. Sedan är det än idag så att man blir förvånad hur intellektuella vissa personer med kort formell utbildning är och hur ointellektuella vissa akademiker är.

[Stefan Lundgren]

Bondedagböcker som dels har en egen tråd och dels kan visa hur läs- och skrivkunnigheten var förr i tiden. Sedan köpte bönderna någon tidning ibland och var det en bok så var det om jordbruket. De som bodde i städerna kunde unna sig någon bok. En bra indikering över läskunnigheten hos folk var egentligen husförhörslängderna och ofta stod det om en person var läskunnig. Bondepraktikan var också en bok som många rurala hem hade förr i tiden.

TILLÄGG!!!

Jag förmodar också att det var folk även på landsbygden som klippte ut den s k följetongen som fanns i många tidningar i det förra sekelskiftet. Tog man sig till vana att klippta ur följetongen så blev det som en bok.

Svårt och svårt, tror nog att det är lite för svårt att avgöra läskunnigheten hos människor förr i tiden om det t ex står någonting i husförhörslängden. Ett tips är om man tittar i en bouppteckning från 1800-talet så kanske man kan leta efter personen i husförhörslängden och titta efter om det finns någon anteckning. Står det t ex ”god läsning eller läskännedom” så kan man utgå ifrån att personen kan läsa bra och kanske då kunde klara av att läsa svåra texter. Såvitt vad jag känner till så gjordes det inga lästester hos folk förr och det var nog under 1900-talets senare decennier som man började med det.

Stefan

[Stefan Lundgren]

Sedan kanske man även förvarna om att Nohrborgs bok är i frakturstilen som inte alla är förtjusta i att läsa eller ”hoppa högt” av ”läslusta” vid nästa tillfälle.

Bondepraktikan är ett annat boktips, den första utgåvan från 1662 finns hos Runeberg.org

https://runeberg.org/bondprac/

Stefan

[a81]

Bondepraktikan har jag aldrig sett i någon bouppteckning, men jag har mest tittat i bouppteckningar från ungefär 1780 och framåt. Möjligen var Bondepraktikan vanlig tidigare? Det är nästan 100 procent religiös litteratur i de många bouppteckningar jag sett. Men i något fall har jag t.ex. sett en lagbok.

Eventuella tidningar tror jag inte togs upp i bouppteckningen, då de troligen inte hade något ekonomiskt värde. Kanske bortsåg man också från väldigt enkla böcker/häften? Kanske trycktes bondepraktikan i enklare häften/almanackor som inte kom med i bouppteckningarna? Som en parallell kan nämnas att jag aldrig har sett exempelvis katter eller höns i bouppteckningar, trots att de troligen fanns i de flesta hushåll.

[Stefan Lundgren]

a81

Dagböcker, har du kommit i kontakt med dessa??? Som jag har skrivit tidigare i andra trådar så har jag kommit i kontakt med bondedagböcker och ett sådant exempel är Vittingedagboken som finns som avskrift i Svenska landsmål i slutet på 1960-talet och en artikel i Saga och Sed där en övergripande förteckning finns över bondedagböcker och någon av dessa som skrev sådana dagböcker måste det har varit någon bouppteckning efter.

Från ”Saga och sed” 1981; artikeln finns fr o m sidan 49!!

https://gustavadolfsakademien.bokorder. ... 6b0919a2aa

Dagstidningarna hamnade efter läsning oftast ute på dassen och man brydde även väggarna med tidningspapper. En orsak till att de aldrig hamnade i bouppteckningar.

Stefan

[a81]

Hittade lite utdrag ur Vittingedagboken på nätet, oväntat modernt på något sätt. Han använde bl.a. ordet "orkan", inte riktigt ett ord man tänker att en uppländsk bondson år 1795 skulle ha använt.

[Stefan Lundgren]

Hittade lite utdrag ur Vittingedagboken på nätet, oväntat modernt på något sätt. Han använde bl.a. ordet "orkan", inte riktigt ett ord man tänker att en uppländsk bondson år 1795 skulle ha använt.

Han var en av de skribenter på landsbygden som skrev utförligt, oftast i bondedagböcker så stod ofta ”plöjt”, ”skördade” eller ”Resa (möjligen också destination).

Stefan

[a81]

Vittingedagbokens Per Jansson (1781-1831) flyttade 1821 från Mälby till Nässelsta, båda i Vittinge socken I Uppland. Hans bouppteckning finns tillgänglig digitalt gratis på Riksarkivets hemsida:

https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/ ... 046%2C4209

Tyvärr står det "diverse böcker" avseende Per Janssons böcker.

Per Jansson verkar ha varit nämndeman och relativt välbeställd (2 650 riksdaler i tillgångar) om än rätt skuldsatt (1 764 riksdaler i skulder). Det står något om en möbel i "saln" (salen), så man får tänka sig att han bodde rätt stort för en bonde för 200 år sedan, kanske något liknande denna:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5 ... t_2021.jpg

[Stefan Lundgren]

Undrar om inte Rosenbergs handlexikon kan ge i handen hur stor bostad som Vittingedagbokens skribent hade.

https://runeberg.org/rosenberg/

Per Jansson hade en avgörande roll i Vittinge socken och tyvärr blev han osams med prästen som en del andra församlingsbor stod bakom. Han var således ensam under några år och det var nog det främsta skälet till att han inte skrev dagboken. Utifrån bouppteckningen efter honom så hade det gått ställt och tyckte såg nån notis att han bodde i ett hus med en plan.

Sedan fanns det en i Boglösa som också skrev så kallat bondedagbok och årsboken Uppland hade en artikel om det. Det var årsboken 1950 som Mats Åmark skrev en liten artikel om Boglösadagboken med följande rubrik;

EN GRATIALISTS DAGBOK I BOGLÖSA 1833-1876

https://aarsbokenuppland.se/arsbocker/1 ... 20bygd.pdf

Annandagjul 1852 hade han fått besök av en liten sånggrupp från socknen och han tyckte att de sjöng vackert. Det är andra artiklar/notiser med i denna pdf-utgåva.

Stefan