Jumne vs Julin

[fileoscar]

Från tråden "Betydelsen hos ordet viking":
...
Slutligen: Julin är otvivelaktigt liktydigt med Wolin. Däremot hävdar jag att Jumne och Julin är två olika städer, vilket i sin tur innebär att Jomsborg inte låg vid Wolin som den stora majoriteten av forskare menar. Men argumenten för min ståndpunkt kan jag utveckla i en särskild tråd om någon skulle vara intresserad...

koroshiya skrev;
Hej, gör gärna det. 16 inlägg på närmare 20 år är för lite.
------------------------------------------------------------------------------------

Det som främst kopplat Jumne/Jomsborg till Wolin är sannolikt Knytlingasagans respektive Saxos berättelser om ärkebiskop Absalons fälttåg i “Venden” under 1180-talet. När Absalon härjar Wolin så benämns staden i Knytlingasagan för Jomsborg medan Saxo kallar den för Julin. I Saxos berättelse är fästningen Jomsborg - grundad av Harald Blåtand enligt honom - belägen i anslutning till Julin. Det kan anmärkas att båda skrifterna anses bottna i samma grundkälla.

Svend Aggesen, som deltog i Absalons attacker under åren 1184 och 1185 är inne på ett liknande spår, men menar att Blåtand grundade Jomsborg i samband med att han var på flykt från Sven Tveskägg: “He fled with speed, for ‘fear added wings to his feet´, and arrived in Slavia as a refugee. There he is said to have had a peaceful reception and to have founded the city which is now called Jomsborg; whose walls I, Sven, saw levelled to the ground by Archbishop Absalon.” (i engelsk version av P Foote och A Faulkes).

Det finns dock invändningar mot alla tre. En naturlig sådan är att Absalon och hans gäng rimligen bara skulle finna det meningsfullt att lägga krut på Wolin om det vid tillfället var en levande stad. Jumne anses ha gått under ett sekel dessförinnan. När Adam av Bremen i sin berömda krönika om Hamburgerstiftet år 1075 beskriver Jumne, så framställs den som en befintlig, stor och blomstrande handelsplats (“den största av alla städer som Europa omsluter”). Helmold av Bosau kopierar Adam i stor utsträckning när han nästan 100 år senare presenterar sin Chronica Slavorum (“Slaverkrönikan”). Skillnaden är att han kallar staden för Iumneta/Vinneta samt tydligt tecknar en förgången stad.

Argumenten för Julin = Wolin var åtminstone inte tyngre än att det från 1500-talet och framåt förts en intensiv debatt forskare emellan om den faktiska platsen. Tidigt bildades det två skolor där den ena företrädde Wolin (Klempin, Stubenrauch, Steenstrup, Beltz, Virchow, Hofmeister m fl) medan den andra (Chytraeus, Michraelius, Suhm, Langebek, Gadebusch, Schuchhardt m fl) förfäktade att Usedom hade inrymt Jumne/Jomsborg.

På 1930-talet dog så plötsligt debatten ut. Detta sedan man gjort en del lovande fynd vid utgrävningar av Wolin samtidigt som en motsvarande undersökning vid Peenemünde (norra Usedom) visat sig vara resultatlös. I det sammanhanget gick Adolf Hofmeister ut med sin berömda tes: “Vineta = Jumneta - Jumne - Jomsborg ist Julinum = Wollin und hat nie etwas anderes sein wollen”. Man kan påstå att auktoriteten Hofmeister “fastställde” tingens ordning och sedan har få orkat ifrågasätta den. En bidragande orsak till det var säkerligen det faktum att tyska Wollin till följd av gränsjusteringar efter andra världskrigets slut istället blev polska Wolin. Tyskarna tappade intresset medan polackerna i sin ambition att omfattas av vikingahypen slukade teorin med hull och hår.

Om man benar i Hofmeisters tes så kan man till att börja med fundera över Vineta kontra Wolin (utifrån att alla komponenter bör hänga samman för att formeln ska hålla). Då uppstår direkt en fråga över vilket Vineta som Hofmeister avsåg. Och den frågan kan man upprepa avseende Helmolds “Iumneta/Vinneta”. Menade Helmold att staden Jumne var liktydig med den sägenomspunna Vineta, som gått under i kombination av en flodvåg och attacker från nordmän? Om Helmold till äventyrs gjorde den kopplingen och dessutom hade fog för den - ja då är det till nackdel för Wolin-teorin. Sagan om Vineta är nämligen helt förknippad med ön Usedom. Det kan också anmärkas att så kallade sturmfluts - som blir särskilt allvarliga i samband med storm från nordväst över Östersjön och där sedan vinden vänder mot nordost och pressar in vatten mot ön Rügen och lagunen söder om - får störst effekter i den västliga delen av lagunen. Usedom är vidare känslig på så sätt att flera områden befinner sig under havsnivå. Ön Wolin ligger också lågt, men just staden vilar i stor utsträckning på en mindre ås.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peene_%28 ... :Peene.png

Därutöver indikerar namnet Vineta att den staden kan ha varit vendernas stora stad. Jag citerar ett stycke ur Fåhraeus och Ruus akademiska avhandling från 1853, De slaviska folkstammarnas vandringar och tidigare öden: “...de tyska konungarnas urkunder från 8:de till 10:de seklet m fl kalla slaverna Vinidi, Vinades, o s v; i den tidens tyska årsböcker, af Erkebiskop Hinkmar, af Prudentius m fl kallas de Vinedi, Vinidi, Vinitha, Vinethi, Hvidini, Guindini, o s v; Gerbert (Sylvester II) kallar dem Guindini, Alfred den store i Orosius Vinedas; deras land kallas av Wulfstan Veonodland, af isländarna Vindland”.

Volinianerna tillhörde pomeranerna, vilka bara i extensiv bemärkelse benämndes “vender”.

Att koppla Jumne och Jomsborg till samma geografi känns däremot rimligt då de har ett etymologiskt samband och båda kan antas ha funnits inom det fylke som islänningarna kallade Jom. Möjligen kan man fundera på skillnaden i stavning (u kontra o), men man ska vara klar över att det kan vara en sinkadus eftersom det handlat om konvertering från talspråk.

Det finns dock ytterligare en koppling - och den är viktig. Både de isländska sagorna och Adam av Bremen beskrev ju Magnus den godes anfall mot området avseende ett sammanhang som måste anses identiskt. Skillnaden kan ligga i den exakta tidpunkten. Båda beskriver Magnus förkrossande seger över venderna i ett slag vid danska Lyrskov september år 1043, men medan islänningarna tar upp Magnus attack mot Jomsborg som om det skedde före Lyrskov, ger Adam intrycket (eftersom han brukade skriva helt kronologiskt) som om den skedde efter det slaget.

Kronologin i Magnus den godes historia är f ö tillgänglig och utifrån den framstår det som att Sven Estridsens kontrovers med Magnus inleddes redan vårvintern 1042-1043. Det innebär i så fall att vare sig Magnus var i Jomsborg år 1043 eller 1044 så befann sig Sven på motståndarsidan. Det kan tilläggas att venderna ifråga var det obotritiska stamförbundet, som efter att Ratibor blivit dödad av Magnus, leddes av Gottschalk. Och denne var svärson till Sven Estridsen…

Med anledning av de motstridiga uppgifterna om resultatet av Magnus anfall mot Jomsborg är min hypotes att när Magnus tågade söderut år 1043 så stötte han på obotriterna, ledda av Ratibor. Och denne befann sig knappast i Jomsborg utan på sitt eget säte, Ratzeburg. Det var den fästningen som brändes ner. När Magnus vände åter mot Vendland och Jomsborg år 1044, så var det helt och hållet som ett led i den ständiga jakten efter undflyende Sven.

Det viktiga i sammanhanget är att Sven Estridsen med största sannolikhet hade befunnit sig på Jomsborg och därmed också var bekant med omgivningarna. Viktigt på så sätt att Sven ju var en av Adams sagesmän utöver missionärer och saxiska handelsmän.

Vi är därmed inne på vilka källor som är användbara för att bäst identifiera platsen för Jumne och Jomsborg. De isländska sagorna duger inte i det sammanhanget. Utifrån dem har vi ett område av 20 mil att leta inom. Något bättre blir det med den arabiske resenären Ibrahim ibn Jakubs skildring: “Väster om denna stad bor en slavisk stam, vars folk heter Ubaba. Området är träskbetonat och ligger nordväst om Misjko´s rike. Det är en stor stad vid oceanen med tolv torn och en hamn. Denna hamn är försedd med förträffliga anordningar. De är i krig med Misjko - deras makt är stor. De har ingen kung och ingen är underkastad någon annan, deras äldste är deras härskare.”

“Misjko” är utan tvekan densamma som Miezsko, polanernas ledare. “Nordväst om hans rike” är applicerbart på både Wolin och Usedom. När det gäller “Ubaba” så förekommer även skrivningen “Weltaba”, vilken skillnad lär bero på tolkningar av gamla handskrifter. Det intressanta med Weltaba är att wilzerna - som bestod av delstammarna kissiner, circipaner, tollenser och rhedarier - även kallades för velataber. Dessa var kända för att vara krigiska men också för sin ledningsstrategi där viktiga beslut togs via konsensus i samråd.

Därmed talar allt för att ibn Jakub avsåg en stad som låg inom wilzernas område. Och det gjorde inte Wolin. Tidpunkten för reseberättelsen finns det olika uppfattningar om beroende på att det finns en koppling till ett möte som kejsare Otto I hade kallat till. Men dylika skedde både år 965 och 973. Det kan konstateras att om det handlade om år 973 så stämmer heller inte beskrivningen (“de är i krig med Misjko”) in på Wolin eftersom den staden anfölls år 965 och redan 972 ska ha lagts under Mieszkos överhöghet.

Allra bästa källan för att placera Jumne/Jomsborg är dock utan tvekan nämnde Adam. Han själv lär aldrig ha varit på plats, men han hade som sagt olika slags sagesmän som kan antas ha varit där. Adam kritiseras stundtals för att bli tendensiös och till och med mindre trovärdig. Men då handlar det om sammanhang som kan kopplas till religion och kyrka. Hans geografiska beskrivningar är ambitiösa och där finns inget som talar för att han medvetet skulle tumma på verkligheten.

Adams Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum är indelad i fyra böcker där de geografiska beskrivningarna främst återfinns i den fjärde boken. Avsteget från det är att när han beskriver det “egentliga Sclavania” - området mellan Elbe och Oder - så sker det i den andra boken. I denna andra bok beskrivs också staden Jumne. Anmärkningsvärt är att pomeranernas land - till vilket Wolin tillhör - tas upp först i den fjärde boken och förknippas på så sätt inte med Jumne i Adams krönika.

När Adam berättar om Jumne så återkommer han ständigt till floden Peene, varför det måste uppfattas som att staden har en belägenhet i nära anslutning till den floden. Det framgår också att han ser Aldinburg (idag Oldenburg) som en utgångspunkt för handel österut tillsammans med Demmin och Jumne. Han vet att Demmin ligger vid Peene men förlägger felaktigt den till Peenes mynning. Sannolikt är han förledd av att staden är bas för långväga handel och utgår då från att den ligger intill havet (samma misstag gör han beträffande Aldinburg som ligger någon km inåt land men hade vattenleder samt sjön Wesseker som vid den tiden räckte som förbindelse med havet).

Om än berättelsen om Jumne är relativt fyllig så är den samtidigt ganska grovkornig i precision. Ett undantag utgör hans information om att “Från Jumne har man åt detta håll (rimligen mot Hamburg till; min kommentar) en kort roddfärd över till staden Demmin, som ligger vid mynningen av floden Peene…”. Det där med roddfärden har ställt till det för forskarna som över åren lagt mycket kraft på denna specifika uppgift. Numera är den däremot förträngd och jag kan ana varför.

Min lösning på den gåtan är dels Adams felaktiga placering av Demmin; dels att han fått till sig att man faktiskt rott mellan Demmin och Jumne. I så fall kom den informationen rimligen från missionärer eller köpmän som använt sig av landvägen för att ta sig till Jumne. Men landvägen gick ändå i stor utsträckning över vatten via floderna Elbe och Havel. Och vi vet från bland annat Otto av Bambergs missionsresor att rodd fick tas till ibland när vinden var för svag. Det syndromet var nog inte ovanligt på just Peene, som är en väldigt lugn flod - mycket beroende på att lutningen mot havet är så marginell. Från huvudflödet vid Kummerower See ut till Östersjön handlar det om ynka 50 cm.

Hur pass “kort” som roddfärden de facto var vet vi inte, men det finns anledning att tro att Jumne låg nära Peenes mynning. Och då pratar vi om mynningen vid Stettiner Haff, nära dagens Anklam (jämför bild i länken ovan). Peenemünde ligger exempelvis vid mynningen av Peenestrom, som dock är en gren av Oder. Det finns f ö knappast risk för att Adam hamnat snett i det sammanhanget eftersom Peenestrom åtminstone i aktuell del på den tiden benämndes Lutenze.

Avståndet mellan Wolin och denna Peenes mynning är ca 5 mil, vilket man inte får för sig att ro utan vidare. Utifrån vad som berättas från Otto Bambergs missionsresor har för övrigt segel använts för att t ex resa över Stettiner Haff.

Wolins aktier som Jumnekandidat har inte stigit med de etymologiska utredningar som gjorts. Främst är det svenska Alexandra Petrulevich och tyske Jürgen Udolph som stått för sådana i aktuell fråga. De har skilda åsikter om mycket men är åtminstone överens om att det inte går att hitta den språkliga kopplingen mellan Jumne och Wolin. Den senare har alltid haft samma namn med små variationer i stavning/uttal.

Samtidigt anses Jumne vara ett skandinaviskt namn. Förenklat uttryckt så användes två varianter när skandinaverna satte namn på samhällen de blev bekanta med vid sydliga etableringar. Det vanligaste var en fonologisk namnsättning som innebar att de ljudmässigt efterliknade källspråket - Dimin för Demmin eller Stolpi för Stolp. Men det förekom även semantisk anpassning som förutsätter kunskap om källspråket. Exempel på den utgör Burstaborg för Szczecin/Stettin där den slaviska förstavelsen “scec” står för borstliknande vass samt även Steinborg för Kamien Pomorski där det slaviska “kamen” betyder sten. Jumne får antas tillhöra den förstnämnda gruppen.

Var namnet Julin kommer ifrån är oklart. Även det skulle möjligen kunna utgöra en skandinavisk benämning för Wolin (när man uttalar namnen är de inte helt olika). Den första författaren som skrev om Julin var Ebo, vilken sannolikt fått namnet till sig via Otto av Bamberg. Saxo tog sedan upp Julin-spåret i sin krönika. Om det nu var så - att Julin var en skandinavisk namnsättning - blir Jumne-Julin-kopplingen än mer långsökt. Skandinaverna använde näppeligen två olika namn för samma plats.

Sammanfattningsvis ser jag inga förutsättningar för att Julin skulle kunna identifieras med Jumne. Att företagna arkeologiska undersökningar i Wolin visat att det handlat om en förhållandevis stor stad på sin tid förändrar inte den slutsatsen. Utgrävningarna har inte bara varit systematiska utan också av en omfattning - under sjuttiotalet år - som inte går att jämföra med något annat och som av kostnadsskäl skulle vara omöjliga att genomföra numera. Ändå är inte fynden av gods med koppling till skandinaver extraordinära i jämförelse med vad som framkommit vid andra s.k. emporia från den tiden. Därtill har man inte funnit någon vapentillverkning; något spår av en fästning av Jomsborgskaraktär och vidare ingen hamn som lever upp till vad de isländska sagorna förtäljer.

För tre år sedan blev det en världsnyhet (New York Times, Världens Historia m fl) kring att en “legendarisk vikingastad kan ha hittats i Polen”. Arkeologen Wojciech Filipowiak (som råkar vara sonson till den Wladyslaw Filipowiak som ägnade hela sitt liv åt att vända upp och ner på Wolin) uttalade i media att man med 80 % säkerhet kunde ha hittat Jomsborg. Platsen i fråga var Hangman´s Hill i södra delen av Wolin. Wojciech hade funnit rester av bränt trä, som skulle kunna vara en del av en försvarsanläggning.

Undersökningar har förmodligen pågått sedan dess med okänt resultat. Personligen är jag övertygad om att projektet är totalt utsiktslöst. Utöver att grundkällorna inte ger stöd för ett Jomsborg nära Wolin, så är terrängen opassande. Vi kan bara gissa i vad mån Jomsborg hade karaktären av en trelleborg, men oavsett graden rent byggnadsmässigt så kan man vara försäkrad om att fästningen inte hade strandläge mot öppet vatten.

Men kommande resultat av undersökningarna spelar i ett avseende mindre roll. Mediafokuseringen år 2023 fick genomslag och gav ytterligare näring åt turismen i Wolin. “Vikings are hot and attract a lot of interest” menade borgmästare Ewa Grzybowska i anslutning till “fyndet”.