Rädslan kan inspirera till mycket. Men främst handlar det i grund och botten om att östtyskarna är missnöjda med hur såväl CDU (som styrde 1990-1998 i f.d. DDR) till SPÖ (som styr nu) inte lyckats skapa det blomstrande landskap som politikerna i väst lovade en gång för 15 år sedan. Besöker man östtyskland blir man snabbt imponerad av den moderna infrastrukturen med nya telefonkablar till alla (under DDR-tiden hade ca var sjätte östtysk en telefon), nya vägar, nya gator och torg och affärer etc. ser ut. Så mycket arbeten har dessvärre inte skapats, och det är där en stor del av skon klämmer. I de värsta områdena kring polska gränsen vid Stettin är arbetslösheten på ca 30-50%.Löwe skrev:Frågan är på vilket sätt man tror att fascismen kommer att skapa jobb?Erik Hägerdal skrev:...i Tyskland har man mer eller mindre krävt ordning och trygghet efter världskrigen, nazismen, mellankrigstidens ekonomiska kollaps samt efterkrigserfarenheten [...]gjort att man efter kriget skapat en struktur i samhället för att undvika att liknande ska hända igen. Rädslan för smärtsamma förändringar och för en ny ekonomisk kollaps gör att fler och fler söker sig till extrempartierna.
Genom att kasta ut invandrarna, och på så sätt "skapa" fler jobb för de vita? Genom statliga infrastrukturprojekt såsom Hitler gjorde (hur tusan det nu ska kunna gå när Tyskland har en tom kassa)?
Tror folk på att fascismen verkligen skapar fler arbetstillfällen och en stabilare ekonomi, eller handlar det inte egentligen bara om "låga instinkter" som främlingshat, missnöje med socialförsäkringssystemet, och viljan att sparka på de som redan har det dåligt?
Många i öst verkar tro på att alla problem kan lösas bara invandrarna och "västpolitikerna i Berlin" sparkas ut. Nu är risken för att det ska bli en fascistisk kupp i Tyskland väldigt liten eftersom det finns inget stöd för detta i väst med undantag av gamla fascistiska områden som nyss nämnda Saarland, däremot räds många för att Tyskland håller på att bli som Italien med en rik halva och en fattig halva av landet. Sen ska man inte glömma att de som läste historia i DDR och besökte de "antifascistiska krigsmonumenten" inte fick lära sig något om Förintelsen i skolan. I en broschyr om Buchenwald som gavs ut på DDR-tiden nämndes lägret som ett prövningarnas område där de kämpande internerade socialisterna så småningom efter oerhörda offer under kamptiden gick segrande ur klasskampen då Sovjets (samma land som efter kriget använde en del av dessa läger till att internera människor som för dem var "samhällsfarliga") trupper befriade sina kamrater medan judarnas öden inte nämndes alls.