Instämmer till fullo i första stycket.von Adler skrev:Det är svårt att se vilken befälhavare som skulle agerat annorlunda. Så kallat set-piece battle var det som Britterna excellerade i. Att ha gott om tid att planera omintetgjorde en del av bristerna som brittiska trupper uppvisade i jämförelse med tyska (lägre taktisk flexibilitet, sämre samarbete mellan vapenslagen) och att kunna bygga upp en överlägsenhet i antal samt stora lager för offensiv verksamhet var en förutsättning.
Montgomery var metodisk, arbetssam och inspirerande och en mycket god organisatör. Jag tror han var rätt man för att sköta 3:e slaget vid El Alamein. Kanske borde O'Connor, Wavell eller Auchinleck ha varit bättre skickade att sköta förföljelsen från El Alamein till Tunisien (O'Connor satt dock i krigsfångeläger och Wavell ägnade sig åt att bygga upp den Indiska Armén och förberedde för att ta tillbaka Burma). Auchinleck visade talang för mobil krigföring under reträtten från Ghazala och under 1:a slaget vid El Alamein, tycker jag.
Vad gäller O'Connor undrar jag om han verkligen kunde blivit "britternas Guderian" eller rakt uttryckt den som skulle lett brittiska trupper framgångsrikt i rörlig strid. Det framställs så i många böcker, särskilt i anslutning till hans korta nordafrikabefäl innan han blev tillfångatagen.
Varför jag är tveksam är att han inte imponerade i sitt befäl efter D-dagen (det var väl han som sumpade de holländska hamnarna -säkrade inte deras utfarter till nordsjön?).
Nåja, omständigheterna kring tillfångatagandet visade att viljan fanns där...