Om du använder orden "i något" i meningen ovan strider det mycket riktigt mot de fysikaliska lagarna. Varken ordet "i" eller ordet "något" är tillämpligt i sammanhanget.Osprey skrev:även om det strider mot de flesta fysikaliska lagar att man kan expandera i något som inte finns,
Nej, för att vara oändligt litet måste det finnas. Det gör det inte.Osprey skrev:ity något som inte finns är oändligt litet..
Nej, utanför universum finns ingenting. Och ordet "utanför" går inte att använda i sammanhanget.Osprey skrev:finns det då utanför universum något som är ännu mer ingenting än vakuum..??
Det är just det som är så svårt att förstå. Det finns inte ett "intet" eller en "tomhet" eller ett "tomrum" eller ett "vakuum". Inte ens ett "ingenting" utan utsträckning. Det finns inget av detta och inget annat heller. Det finns inte ens en avsaknad av något. Det finns ingen plats som är "utanför" där vi kan peka på att det inte finns något. Fundera på saken.
Tyvärr måste jag säga emot dig där också ...Osprey skrev:Nåväl, för inte så länge sedan så var jorden platt och utanför kanten fanns absolut ingenting... vi trodde att jorden var platt, men bevisligen så är den krökt... hur säkra är vi på att det är så här? eller sitter vi bara och upprepar den platta jorden en gång till..??
Det är en sentida myt att man trodde att jorden var platt under medeltiden (den beror på att man ville svartmåla de okunniga, primitiva medeltida människorna när man väl ansåg sig ha lämnat medeltiden). Inte heller trodde man det under antiken.
Att det inte fanns något utanför den skapade världen, och t o m att tiden uppkom genom skapelsen och bara är en egenskap hos den skapade materien är däremot något som de religiösa tänkarna hade avancerade teorier om redan för flera tusen år sedan. Efter att vi tillägnade oss den mekaniska världsbilden har vi haft betydligt svårare att förstå begrepp som "intet" (utom abstrakt matematiskt). Först den moderna vetenskapen har återskapat förståelse som fanns bland mystiker och tänkare i både Väst-, Öst- och Sydasien för årtusenden sedan.
På allra sista tiden har ledande vetenskapsmän börjat föra dialog med bl a buddhismen om sådana här frågor. Återstår att se hur mycket de känner igen hos den andre.