sveahk skrev: ↑6 september 2025, 15:28
Här i Klockrike.
Min svärfar flyttade in på ålderdomshem, han klarade en vecka, sedan var det slut, blev 91 år. Det var för en månad sedan.
Min svärmor flyttade in på ålderdomshem/demenshem för sex månader sedan, hon lever gott och frodas, hon är 86.
Men hon undrar fortfarande varför hennes man inte kommer och besöker...
Hans K
Ganska vanligt - eller att de vill åka hem till mamma och pappa.
Det kan bli lite underligt när de vill att någon skall krypa ned hos dem, och som dement kan de totalt glömma vad de gör, eller inte ha koll, så man kan hitta avföring, snus, blöjor och annat lite varstans.
Min mamma är 88 nu och närminnet börjar bli riktigt dåligt. Hon kan se samma program flera gånger och inte ha något minne av det. Men berätta om vad som hände 1960 går på något sätt fortfarande bra, som om det är minnen som har satt sig någon helt annanstans i hjärnan.
Som barn är det något jobbigt att lyssna på. Det hjälper liksom inte att säga att, "du vet, hen är död nu och det där var för över 60 år sedan". Samtidigt finner hon nöje i vardagen, och älskar när det är idrott och sport.
Jag skulle säga att äldrevården har blivit bättre på det mänskliga planet de senaste 50 åren. Jag skrev väl någon gång om ett privat boende som rev ut biblioteket, och fixade en bar med en stor tv istället. Jag tror det var helt rätt. De som är intresserade vet nog ändå hur man ska få tag på böcker genom kompisar och släktingar, och kan väl också själva ta sig till ett bibliotek. 1975 fick man nästan smyga med att fixa något extra för de som bodde där, och det kunde hända att de blev illa behandlade, iofs finns det exempel på det nu också, men förhoppningsvis har det blivit bättre.
Samtidigt var barexemplet hämtat från äldre som kan betala för sig, och det är nog inte alls säkert att det är lika bra för alla.