Lord of the Rings - ett kristet verk?

[Danne]

Tolkien hävdade ju som bekant (?) själv att Lord of the Rings var ett kristet verk, och påstod att han i revideringen lyft fram denna kristlighet. Jag tänkte härmed starta en liten diskussion kring vad ni Tolkienläsare anser. Hur pass påtagliga är egentligen Tolkiens egna religiösa övertygelser? Vad är det som kan kallas kristet?

Seriösa inlägg efterfrågas...

[Ressel]

Hela skapelsen i Tolkien världen är ju kristet inspirerad, en Gud, en massa änglar som skickas ner till jorden (valar/maiar) En ond ängel (melkor) och en evig kamp imellan dem.

[Danne]

Jag håller med dig Ressel, det finns stora avsnitt i Tolkiens mytologi som är ytterligt kristet påverkade, och det kan vi ta en diskussion om. Men, mer specifikt, på vilket sätt är The Lord of the Rings ett kristet verk, i sig självt, utan kunskapen om Silmarillion?

[Gothmog]

The Lord of the Rings som ett kristet verk, det har jag svårt att föreställa mig, om jag ska dra den i relation till nån religion så blir det den nordiska mytologin. Avsaknaden av ett av det mest kristna som finns, nämligen Gud, gör att jag finner LOTR föga kristet...

[Franq]

Jag har heller aldrig hört eller reflekterat över att det skulle vara speciellt inspirerat av kristendomen i sig. Förutom då att han, liksom vi, lever i ett samhälle som i högsta grad pepprar oss med kristna värderingar, myter och trosföreställningar.

Har du läst nånstans att det skulle vara så? Du blandar inte ihop det med CS Lewis?

[Den stegrande kamelen]

Det finns visserligen ingen befintlig religion i LotR:s värld som ser ut som kristendomen, till skillnad från t ex Tad Williams Memory, Sorrow & Thorn - världens näst bästa fantasyverk! - där kyrkan är en uppenbar (rentav medvetet uppenbar) kopia av verkligheten. Tolkien föredrar ju alltid att vara mer subtil framför att skriva folk på näsan vad han menar.

Men istället ekar han ju många kristna teman i verket - det där med nåd och misskund t ex, eller hur "even the smallest person can change the course of the future", för att citera filmen.

Men innan jag ger mig in i den diskussionen tar jag fasta på det här citatet:

Tolkien hävdade ju som bekant (?) själv att Lord of the Rings var ett kristet verk, och påstod att han i revideringen lyft fram denna kristlighet.

Nej, det var inte alls bekant! Vågar man be att du slänger in detta citat i sin helhet?

[Lindir]

Nej, det var inte alls bekant! Vågar man be att du slänger in detta citat i sin helhet?

ur ett brev till jesuitprästen Robert Murray, S.J., 2 dec 1953:

"The Lord of the Rings is of Course a fundamentally religious and Catholic work; unconsciously so at first, but consciously in the revision. That is why I have not put in, or have cut out, practically all references to anything like 'religion', to cults or practices, in the imaginary world. For the religious element is absorbed into the story and the symbolism."

[Danne]

Tack Lindir! Det var precis detta citat jag syftade på...

Men istället ekar han ju många kristna teman i verket - det där med nåd och misskund t ex, eller hur "even the smallest person can change the course of the future", för att citera filmen.

Precis de två temana tycker jag är bland de mest påtagligt kristna i verket. Nåd/misskund är ju en typiskt kristen tankegång.

Det finns visserligen ingen befintlig religion i LotR:s värld som ser ut som kristendomen

Nej, det var högst medvetet från Tolkiens sida, som du ser från Lindirs citat.

Jag gillar också Tad Williams!

[thonil]

Vid sidan av kristna bakgrundsteman i SoR finns det måhända några mer direkta likheter mellan Gandalf och Kristus i och med båda dör för att frälsa/rädda andra, båda återuppstår och båda återvänder senare till sin skapare? Jag måste dock tyvärr säga att mina kristendomskunskaper är alltför ringa för att kunna dra några mer långtgående slutsatser.

/thonil

[Dûrion Annûndil]

Om man har goda kunskaper i kristen symbolik så kan man nog hitta massor med händelser och skepnader som har kristna paraleller. Några exempel:

Under striden mot Honmonstret använder Frodo och Sam sig av svärdet Sting för att besegra jättespindeln. Spindlar är i kristen mytologi en symbol för ondskan, och har som motsats Biet. Spindeln... Sting... Sting= Biet?

Saruman är från början en tjänare av den goda sidan, en tjänare av ljuset. Som den mest framträdande tjänaren går han klädd i vitt. Vitt är ju den jungfruliga färgen, symbolen för renhet och godhet. Men han visar sig vara en förädare, förförd av ondskan av sin egen girighet, en ulv i fårakläder. Så när Gandalf tagit över rollen av godhetens främste företrädare tar han även symboliskt över dennes färgskala, från grått till vitt.

I staden Minas Tirith står ett skott av det vita trädet. Trädet är en kristen symbol för Guds skapande av livet, det slår ut på våren, "dör" på hösten men "återföds" sedan igen. I kristen symbolik är däremot det döda trädet en symbol för syndaren. Det vita trädet har klarat sig genom många faror genom historierna, och är en symbol för hoppet kan man nog säga. De onda makterna har många gånger försökt släcka just detta trädet och dess anfäders ljus, eftersom det är en symbol för ljuset. Det är vitt och lyser med godhetens ljus. När kungen kommer tillbaka kommer det att blomma igen.

Exemplen kan nog göras många. Problemet "med dagens ungdom" är väl att jag själv och andra inte drar de här paralellerna till just kristendomen eftersom vi inte känner till dess symbolspråk längre. Då kan man istället passa in symbolismen i den övertygelse eller världsbild som man själv har. Tolkiens hävdande att det är kristendom överallt må så vara, man skulle kunna tolka boken utifrån vilken åskådning som helst och komma på massor med likheter, moral och etik, som passar in i Hinduismen/Judendomen/Islam/Buddismen/Shintoismen/Indianmytologi/Nordisk mytologi... Läsaren tolkar utifrån sig själv, och det är ju Tolkiens styrka, eller iallafall bokens. Det finns förståss kristna samfund som lika gärna skulle bränna boken om de kunde...

Bokens etik och moral (och tillhörande symbolspråk)är nog ganska universell egentligen.

[Den stegrande kamelen]

Tack till Durion Annundil för ett riktigt intressant inlägg! Och tack till Danne för en intressant tråd!

Mina kunskaper i kristen symbolik är tyvärr i princip obefintliga, varför jag inte kan lyfta fram några liknande detaljer att peka på. Förutom att jag kan ha läst någonstans att hanegäll (tuppen som gal precis innan Rohans ryttare stormar in på Pelennor) skall vara väldigt symboliskt. Någon som vet mer i frågan?

Men det vore intressant att rent allmänt lyfta fram vilka värderingar som Härskarringen ger uttryck för. Sedan kan man ju kanske som ett nästa steg fundera på om dessa värderingar är typiskt kristna, allmängiltiga eller kanske influerade från annat håll.

För att sätta bollen i rullning kan jag börja med en tydlig värdering som Tolkien gör, nämligen att det är fint och konungsligt att, likt Aragorn och Faramir men till skillnad från Boromir, inte bara vara en krigare utan samtidigt också lärd. Dvs den idealiske ledaren skall dels vara en fena på att slåss förstås, men också vara kunnig i historia, medicin osv och rent allmänt ha ett kontemplativt sinnelag.

Det här känns väl för oss moderna västerlänningar inte som något direkt häpnadsväckande ställningstagande, men är det typiskt kristet? Särskilt självklart är det kanske inte heller, inte för den forntid där boken är tänkt att utspela sig. Skulle t ex folk i de nordiska sagorna som Tolkien hämtat delar av sin inspiration ifrån skriva under på denna värdering? Eller var deras inställning kanske mer att skicklighet i strid var det väsentliga, och lärdomsbiten fick skötas av dem som var för gamla eller för klena för noblare göromål?

Borde egentligen avsluta med ett citat från boken som visar på denna nyss nämnda värdering, men jag orkar inte leta rätt på något nu. Förhoppningsvis kan ni även utan citat gå med på att värderingen uttrycks i boken!

[Danne]

Förutom att jag kan ha läst någonstans att hanegäll (tuppen som gal precis innan Rohans ryttare stormar in på Pelennor) skall vara väldigt symboliskt. Någon som vet mer i frågan?

Hanegället har väl en stark symbolisk innebörd av "en större händelse", i Tolkiens fall positiv, i det mest kända bibliska exemplet negativ: det är ju hanens tre galanden som får stå som symbol för Petrus förnekelse av Jesus.

[Dûrion Annûndil]

Tuppen har ett stort symbolvärde i mytologi över hela världen. I nordisk mytologi vakar en tupp över Bifrost, vägen till gudarna (förutom den där killen med hornet då då). Gemensamt för alla dessa olika kulturers syn på tuppen är att den förebådar något nytt, en början, en gryning. Någonting positivt alltså. Likaså bland de kristna i början, då tuppen likställdes med Jesus, som bringaren av en ny era. Tuppen är dessutom kämpaglad, och var heraldisk symbol för Frankrike.

Urtypen för en mytologisk kristen hjältekonung är väl kung Arthur. Vad som var utmärkande för honom var väl främst att han var utvald, men jag tycker också att han är en vis och kontemplativ person som inte främst försöker tvinga alla till lydnad med det fantastiska Excalibur, utan vinna deras hjärtan. Den främste krigaren vid det runda bordet var inte Arthur, utan istället Lancelot. Lancelot var ren och ädel som person, men driven av sina passioner mer än eftertanke, varför han föll av frestelsen inför Guinevere.

Idealet i nordisk mytologi bör väl vara Oden. En äldre, kraftfull individ som kunde svinga spjutet när det behövdes, men som främst var vis. Han offrade sitt öga för att bli just vis, inte en större krigare (han kanske redan var det...). Vishet kostar alltså. Tor var väl större som krigare, men inte den ledare som Oden var. Ungefär som Orome är den främste krigaren bland Valar men inte högsta hönset.

Idealet av ledaren/kungen som är mer vis än kraftfull som krigare går väl igen i de flesta gamla mytologierna. Redan de gamla grekerna... ... Odysseus var likadan. Den främste krigaren vid Troja var Akilles, men även han drevs av sina passioner (ibland manipulerad av gudarna). När Akilles dött var det inte den näst bäste krigaren rent fysiskt (Ajax) som fick ärva Akilles vapen, utan den "bäst lämpade" - den listige Odysseus.

Nu är jag för trött för att skriva mer just nu...

[Ori]

Intressant inlägg Durion Annundil, jag hade lite lösa funderingar åt samma håll själv, men kunde inte sätta ord på dem.

Och så säger folk att nivån på forumet har sjunkit...
Med såna här inlägg är vi snart uppe i (och kanske tom förbi) kvalitén som forumet hade förr i tiden !

[Zenior]

Tolkien hävdade ju som bekant (?) själv att Lord of the Rings var ett kristet verk, och påstod att han i revideringen lyft fram denna kristlighet. Jag tänkte härmed starta en liten diskussion kring vad ni Tolkienläsare anser. Hur pass påtagliga är egentligen Tolkiens egna religiösa övertygelser? Vad är det som kan kallas kristet?

Seriösa inlägg efterfrågas...

För min del synes det helt främmande att Lord of the Rings skulle vara ett kristet verk. Vore intressant att få ta del av motiv för detta påstående. Vad skrev Tolkien var?