Don Kossackerna

[Schwalbe]

Dessa tyska frivilliga, hur effektiva var de? Hur många var de?
Vad hände med dem efter kriget?

[SuperPalle]

Jag har för mig att dom under slutet av kriget var mycket få kvar och då vägrade dom skjuta på ryssarna eftersom dom var "ländsmän" eller något sådant. Detta myteri sågs dock inte som en förmildrande omständighet av sovjetiska regeringen (Stalin). Jag tror att dom blev bortförda till något läger långt, långt borta efter kriget men dom kan mycket väl ha blivit avrättade av tyskarna. Jag är inte säker på så mycket men jag tror att det var något som i alla fall liknar det som är skrivet ovan.

Eder
- Palle

[Löwe]

Donkosackerna var bra krigare!

De hade ju kavalleri, som var bättre än SS kavalleriet. Jag tror precis som Super-Palle, de flesta blev Stalinmat. Inte så konstigt, de ville ju bekämpa kommunismen, många var "vita" i inbördeskriget (dock ej Budjonnyj).

[von Adler]

SS-kavalleriet var väl överhuvudtaget ens i närheten av Wehrmachtkavalleriet? Sämre tränat, inga traditioner, sämre utrustning?

[Mrkos]

Med kavalleri menast hästburet infanteri (eller helikopterburet för den delen, Air cavalry) men användes det verkligen i stor utsträckning ?(alltså uppsuttna strider?) Jag är lite osäker , alla svar är välkommna, tack på förhand

[von Adler]

Andra världskrigets kavalleri (inklusive ett av de bästa, det polska) förflyttade sig till häst och stred till fots. I vissa undantagssituationer red de an mot fienden till häst.

Till exempel begärde von Rundstedt i september 1939 kavalleri för att skydda sin flank (längs floden Bzura) medan han avancerade mot Warszawa - inget kavalleri fanns att tillgå så han tilldelades an lastbilsburen infanteriedivision (inte motoriserad, lastbilsburen) - den 24:e. Den 24:e divisionen kunde inte röra sig snabbt nog för att förstärka den 30:e infanteridivisionen när General Kutrzeba satte igång till motanfall över floden Bzura med resultat att 30:e divisionen näst intill förintades.

Kavalleriet visade sig nödvändigt vid flera tillfällen för att ha en mobil styrka i terräng där motorfordon inte tar sig fram. T.ex. menar Patton i sin bok om sina upplevelser under 2:a världskriget att inte en Tysk eller Italienare hade kommit undan från Sicilien om de allierade hade haft en kavalleridivision att tillgå.

Tyskarna upplöste sina kavalleridivisioner vintern 1941, något de senare insåg var ett misstag och ett antal kavalleridivisioner sattes upp, då de hade en mobilitet man kunde lita på även när höstregnen eller vårens snösmältning kom igång.

I Jugoslavien var SS-kavalleriet och SS-kossackerna en av tyskarnas bästa styrkor att jaga partisaner med.

Finnarna behöll sin kavalleribrigad fram till freden med Ryssarna sensommaren 1944.

Sverige var förmodligen det land som längst utbildade upsuttet kavalleri. Efter försök med bandvagn och uppsuttna soldater, där kavalleristerna faktiskt vann, 1967(!) beslutades att kavalleriet även i Sverige skulle byta till motorfordon.

[tyskaorden]

Lite kossackhistoria, själva ordet kommer från ett ryskt ord med turkiskt ursprung, kazak med betydelsen fri krigare. Ursprungligen var de bönder som flydde undan inflytandet av de moskovitiska furstarna. De var utmärkta ryttare och omnämns för första gången år 1444. Med tiden kom de att bli ett av huvudinstrumenten för den ryska expansionen in i bl.a. Ukraina och Sibirien. Vid första världskriget fanns ett antal kossackhärar eller hoster av vilken den största var Don, andra var Kuban, Terek och Orenburg m.fl. Under ryska inbördeskriget anslöt huvuddelen av kossackerna till den vita sidan. Något som bolsjevikerna inte glömde ...

Trots detta upprättades på 1930-talet kossackförband den 6:e kossackkåren. I denna ingick den 4:e kavalleridivisionen under befäl av Georgi Zjukov, 1936 blev denna division den 4:e Donkossackdivisionen och dess soldater anlade kossackuniform. År 1937 blev Zjukov befälhavare över hela 6:e Kossackkåren, redan ett år senare lämnade han sin post för att bli ställföreträdande kommendör för Vitryska militärdistriktet. I samma veva drabbades kåren av Stalins utrensningar och upplöstes. I början av 1941 gjorde Donkossackerna ett misslyckat uppror som slogs ned av NKVD.

När tyskarna så invaderade Sovjetunionen i juni, deserterade omkring 70 000 Donkossacker från den Röda Armén och anslöt sig till dem. I augusti gick t.ex. ett helt kossackregemente under en major Kononow över till tyskarna. Snart bildades vid de tyska Säkringsdivisionerna, som hade i uppdrag att skydda kommunikationslinjerna från partisanangrepp, kossacksektioner. Bara Kononows 5:e Donkossackregemente opererade som en självständig enhet i Vitryssland under Armegrupp Mitt. 1942 tillkom två andra regmenten von Jungschultz som tjänstgjorde under Armegrupp Syd och Platow som tjänstgjorde i Kaukasus.

När fältmarskalk von Manstein, Armegrupp Dons befälhavare under Stalingradkampanjen förlade sitt högkvarter till Donkossackernas gamla huvudstad Novotjerkassk, vaktades detta av Donkossacker. De ”tyska” kossackstyrkorna fortsatte att expandera och i september 1942 utnämndes kavallerigeneralen Helmuth von Pannwitz till befälhavare över kossackstyrkorna. Han flyttade kossackerna och deras familjer till Mielau (Mlawa) i Polen, där de olika kossackregementena slogs samman till 1:a Kossackdivisionen. För att stärka moralen tillät von Pannwitz att man anlande den traditionella kossackuniformen. Detta var ett populärt drag och kossackerna visade sin uppskattning genom att välja von Pannwitz till Feldataman, en post traditionellt reserverad för tsaren.

I slutet av 1943 sändes den nu till 14:e Kossackkåren utökade divisionen till Jugoslavien för att strida mot Titos partisaner. 1:a kossackdivisionen sattes in nordväst om Belgrad och i november i Osijekområdet. Dec. 1943-feb. 1944 deltog 14:e Kossackkåren i Operation Kugelblitz, sedan avlöste man 11:e SS-Pansargrenadjärdivisionen i Sisak i Kroatien. Större delen av 1944 vaktade man dock järnvägen mellan Zagreb och Belgrad. I, slutet av 1944 mötte kåren den framryckande Röda Armén som i oktober erövrade Belgrad. Den 25 december lyckades dock kåren att förinta den sovjetiska 133:e infanteridivisionens brohuvud över floden Drava.

Vid denna tid togs man också på pappret in i Waffen-SS som 15:e SS-Kossackkavallerikåren. Namnbytet medförde dock bara den förändringen att det nu var Waffen-SS som var ansvarig för kårens försörjning i stället för armén. Kossackkåren var dock kvar i frontlinjen och i mars 1945 stod 1:a divisionen vid floden Drava som man försvarade mot Röda Armén och den 2:a divisionen stred mot partisaner i Papukbergen. Efter att ha tvingats retirera slutade de kriget i Österrike och i juni 1945 utlämnades de till Sovjetunionen enligt Jaltafördraget. von Pannwitz gick i fångenskap med sina män och hängdes i Sovjet 16 januari 1947. Även de kossackfamiljer som flyttats till Tolmezzo i Italien, överlämnades av brittiska trupper till Sovjetunionen i enlighet med Jaltafördraget. Totalt tjänstgjorde över 80 000 Don-, Kuban-, Terek- och Sibiriska kossacker hos tyskarna, bara en bråkdel av dessa lär ha överlevt kriget och den därpå följande sovjetiska fångenskapen.

Historien om de "tyska" kossackerna fick ett efterspel år 1996, då von Pannwitz rehabiliterades av den ryske statsöveråklagaren. Denne fastställde att det inte fanns några bevis för att von Pannwitz och hans trupper hade begått krigsförbrytelser mot sovjetiska soldater eller civila. De ovanstående uppgifterna bygger på Anthony Tucker-Jones artikel Hitler's Cossacks i Military Illustrated 174.

//Marcus Karlsson alias Tyskaorden

[Löwe]

Tack för informationen! Alltid kul med folk som vet så mycket. Har för övrigt för mig att ordet kosack betyder både rövare och soldat... kanske är det så också?

[Schwalbe]

Tack!

[tobbe]

Det finns inte många kossacker kvar i Ukriana,Vitryssland och Ryssland idag? Var inte Georgi Zjukov den berömda fältmarsakeln som var en av Sovjetunionens bästa befälhavare?

[Mombaaza]

Var det nån kosack som överlevde och har berättat sin historia offetnligt?