Engan skrev:Tja, det beror väl på.. en fanatisk kristen skulle knappast tycka att det var så stor skillnad mellan att be till olika bodhisattvor och liknande och ren avgudadyrkan.
Det är synnerligen vanligt att kristna (även många "icke-fanatiska") anser att de andra religionerna (inkl ateistiska buddhister) ägnar sig åt avgudadyrkan. Däremot är det väl inte dessa kristna utan Gud själv som ska döma världen (om vi nu väljer att tolka det så), och eftersom Gud enligt alla kristna traditioner (där har jag faktiskt aldrig hört talas om något undantag) anses vara allvetande, får man väl anta att han inte lider av samma begränsningar i kunskaperna om andra religioner och deras anhängare. De kristna brukar dessutom (officiellt ...) anse att de själva inte är allvetande, och i den allmänna kristna traditionen brukar man därför inte peka ut någon enda människa som definitivt dömd till helvetet. Då räknar jag förstås inte med folkliga och litterära framställningar, t ex Dante, utan med Kyrkans officiella lära.
Jag påminner om att Uppenbarelsebokens visioner under alla tider har ansetts extremt svårtolkade, även av spränglärda kristna bibelkommentatorer.
Engan skrev:Muslimerna? Tja, jag vet att det finns en del extrema ekumeniker inom både kristendomen och islam som faktiskt anser att Jahve och Allah är identiska. Det är knappast en majoritetsuppfattning, och jag betvivlar väldigt starkt att Johannes hade hållit med om det.
Här tror jag faktiskt att du har radikalt fel. Jag har aldrig någonsin hört talas om någon muslimsk (ej heller judisk) tradition som förnekar att judar och kristna tillber samma Gud som muslimerna. På den kristna sidan är variationen visserligen något större (bl a eftersom kunskapen om de andra varit lägre), men mig veterligt finns det inte något enda officiellt uttalande om att muslimerna inte skulle tillbe samma Gud. Egentligen är det självklart (teologiskt sett). Problemet är ett helt annat, nämligen Kristus som Guds son. Enligt muslimerna gör detta de kristna till polyteister, och enligt de kristna gör det muslimerna till Kristusförnekare, dvs otrogna i den bemärkelsen - inte i bemärkelsen att de inte tror på Gud (dvs Allah). Som jag tidigare påpekat betyder Allah helt enkelt bara Gud, och är också den benämning arabiskspråkiga kristna och judar använder.
Engan skrev: Att uppenbarelseboken, liksom alla andra texter som överhuvud taget nämner gud, är en källa till gudsuppfattning står jag definitivt för. Jag förstår inte alls vad du menar med din invändning.
För det första måste man fråga sig vilken fråga en text avser att besvara. Finns det något som säger att denna text har som syfte att beskriva Gud?
För det andra finns det inget som säger att det är Gud som dömer "avgudadyrkarna" i fråga till helvetet (eller vad vi nu tolkar badet som). Det är en mycket vanlig och spridd kristen uppfattning att det egentligen är människan själv som väljer, och att de färgstarkt beskrivna "straffen" man får om man "väljer fel" är en psykologisk framställning av upplevelsen att välja att leva en evighet utan Gud. Enligt många är dessutom detta bara en teoretisk möjlighet, eftersom ingen sannolikt verkligen skulle välja att leva utan Gud om man verkligen visste vad de båda alternativen innebar.
Vad gäller alla buddhister, taoister, jainister osv i den tidigare diskussionen, säger (åtminstone Katolska) Kyrkan för övrigt officiellt att man mycket väl kan komma till himmelen genom att leva ett rättfärdigt liv, oavsett vilken religion (eller icke-religion) man bekänner sig till. Din godhjärtade jaininstmunk torde således ha goda framtidsutsikter även han (om han verkligen är godhjärtad ända in i hjärtat).
För det tredje är det stor skillnad mellan att beskriva Gud och att beskriva någon enskild människas (t ex Uppenbarelsebokens författares) uppfattning om eller bild av Gud.
Nej, jag vet inte om jag gjort det klarare vad jag menar. Annars får jag väl dra mig tillbaka och slipa på formuleringarna ...
Engan skrev:Visst, många kristna menar att gud inte kan beskrivas. Nej, de har inte "fel" (eller "rätt" heller, för den delen), men det hindrar väl inte att varje text som ens nämner gud är en potentiell källa till gudsuppfattning? Det är väl inget subjektivt med det?
Naturligtvis finns alltid möjligheten att tolka det som en gudsuppfattning. Det finns också möjligheten att inte göra det, utan läsa det som om texten handlar om något annat. Men subjektivt är det väl i högsta grad, i tre steg:
1. Du väljer att uppfatta det som en text om
hur Gud är.
2. Din tolkning av
hur Gud är enligt texten är subjektiv.
3. Den bild författaren enligt dig ger av
hur Gud är, är givetvis också subjektiv.