Finns kärleken?

[Schwalbe]

Finns kärlek- eller är det bara ett tillstånd av tillfällig sinnesförvirring?

[Zed]

Den finns ju iaf som (förhoppningsvis ljuv) tillfällig sinnesförvirring

Ev. metafysiska aspekter kan man filosofera över, fast graden av krasshet varierar nog omvänt mot graden av sinnesförvirring

[LasseMaja]

Ja av egna erfarenheter så är jag ju övertygad om att den finns, men jag vet inte om jag kan komma på något direkt bevis på att den finns. 8)

[Kapten_Gars]

Visst finns den, den består av en serier kemiska reaktioner i våra kroppar som syftar till att skapa beroenden som leder fram till ett längre förhållande som i sin tur skall trygga vår barns uppväxt under den tid de är värnslösa och sårbara. En tid som är mycket längre än i resten av djur riket. Andra kemiska reaktioner står för div "belöningar" för detta långa förhållande. Piska och morot helt enkelt

[Lindir]

Finns kärlek- eller är det bara ett tillstånd av tillfällig sinnesförvirring?

Vad menar du med

1. finns?
2. kärlek?

[maal]

Jag tror det är ett av naturens sätt att jävlas med oss

[Dûrion Annûndil]

Visst finns den, den består av en serier kemiska reaktioner i våra kroppar som syftar till att skapa beroenden som leder fram till ett längre förhållande som i sin tur skall trygga vår barns uppväxt under den tid de är värnslösa och sårbara. En tid som är mycket längre än i resten av djur riket. Andra kemiska reaktioner står för div "belöningar" för detta långa förhållande. Piska och morot helt enkelt

Jag tycker "ta hand om barnen"-argumentet fallerar lite grann... Det finns många exempel på kärlek mellan individer som inte är potentiella föräldrapar - homosexuella, vänner, släktingar. Det finns många exempel på graviditeter som inte leder till någon parrelation. Det finns många exempel på parförhållanden som fortsätter långt efter att barnen är utflyttade, eller möjligheten till graviditet är över eller inte finns från början. Det finns många exempel på par som bryter upp innan barnen är vuxna.

Som exempel på långa parförhållanden är dessutom inte människan ensam, det finns andra djurartet som har livslånga parrelationer. Men det betyder inte heller att fortplantning är huvudsyftet.

Dessutom fallerar de kemiska reaktionerna tycker jag, om syftet vore att binda ihop föräldraparet, eftersom det väl då vore lämpligare att hormoner och sådant påverkade motparten snarare än en själv? Som det är nu så kan ju de här känslorna och reaktionerna uppstå även till en bild på ett foto, vilket väl knappast är produktivt..?

[Engan]

Dessutom fallerar de kemiska reaktionerna tycker jag, om syftet vore att binda ihop föräldraparet, eftersom det väl då vore lämpligare att hormoner och sådant påverkade motparten snarare än en själv? Som det är nu så kan ju de här känslorna och reaktionerna uppstå även till en bild på ett foto, vilket väl knappast är produktivt..?

Vad som är "lämpligt" bryr sig inte det naturliga urvalet om. Det jobbar med vad som finns till hands. Det är inte särskilt "lämpligt" att våra näthinneceller är vända bak-och-fram så att vi får en massa nerver som ligger framför dem, och en blind fläck där de passerar genom näthinnan för att komma till baksidan där det ju hade varit "lämpligt" om de funnits från första början. Men det är så.

Detta är inget ovanligt alls, och inte heller att ett i grunden "lämpligt" biologiskt-kemiskt signalsystem har oönskade, oväntade eller onödiga bieffekter (som t.ex. att vi kan bli kära i en bild). Särskilt inte för just oss människor, som ju avlägsnat oss rätt långt från den miljö vi är utvecklade för att leva i. Se på stress, en i grunden mycket sund och ändamålsenlig reaktion avsedd att hjälpa oss klara att fly undan faror och liknande. I den miljö vi numera lever har denna reaktion fått en helt annan effekt, som inte är särskilt "produktiv".

Lust, förälskelse och gemenskapstörst, i grunden "lämpliga" reaktioner (i så måtto att de befrämjar reproduktionen), tar sig fler och fler "oproduktiva" uttryck i form av fetischism, pornografi, idoldyrkan, etc. (därmed inte sagt att något av ovanstående är "fel", bara att det ur en evolutionär synvinkel är "oproduktivt"). Det är bara en effekt av att biologiska system avsedda att fungera i en viss typ av miljö nu har ryckts bort från denna miljö.

Det du säger om "parförhållanden som fortsätter efter att barnen är utflyttade", t.ex, är ett direkt exempel på detta. Historiskt sett skulle en eller båda parterna i relationen varit döda vid det laget. De biologiska mekanismer som till stor del styr oss är utvecklade för att fungera i en värld där de allra flesta dör lagom tills de hunnit fortplanta sig och hjälpa sina barn klara sig själva (eller innan dess, rentav). Att det numera kan hända saker efter detta är något vi egentligen inte är utvecklade för att hantera.

Kärlek till vänner och släktingar är naturliga reaktioner i och med att det håller ihop flockgemenskapen och därmed ökar chansen för avkommans överlevnad. Det är inte helt omöjligt att bisexualitet i viss mån också har med detta att göra. Chimpanser, t.ex, har homosexuellt sex inom flocken i vad som verkar vara flockgemenskapsförstärkande och hierarkibekräftande syfte. Att denna reaktion sedan tar sig lite andra uttryck (i form av t.ex. exklusivt homosexuella individer) i vårt moderna samhälle är väl inget att förvåna sig över. Liksom alla andra system är detta ryckt ur sitt ursprungliga sammanhang.

Just eftersom kärlek till stor del är en kemisk företeelse bryr den sig heller inte om torra förnuftsskäl av typen "möjligheten till graviditet finns inte". Ditt kemiska signalsystem varken vet eller kan veta att din partner t.ex har steriliserat sig. Eller att ni tänker använda preventivmedel.

[Löwe]

Kärlek - är det samma sak som attraktion? Eller är det egentligen två skilda ting?

Å ena sidan brukar attraktion leda till kärlek, men å andra sidan kan man ha det ena utan det andra och tvärtom. Är attraktionenes syfte verkligen "äkta" kärlek, eller bara att vi ska reproducera oss?

En klurig fråga...

[erikollman]

Finns kärlek- eller är det bara ett tillstånd av tillfällig sinnesförvirring?

Den finns ju! iallafall är det ju någonting som finns lr? OM det är någonting som tillhör vårt släkte för att överleva och föröka oss e det ju tråkigt. så som att djur vet att de ska "pippa" varann, jag tror att det är vår instinkt som har utvecklats, det är inte bara utseendet fårn apa till människa som utvecklats. Vi blev helt enkelt för "mogna" i ett stadie i revulosionen. Där av kärleken...

Om det nu är så(bara en teori) så är det väl absolut underbart!

[Djinghis Khan]

Kärleken finns - det är den värsta känsla man kan känna

/DK M

[Löwe]

Kärleken finns - det är den värsta känsla man kan känna

/DK M

Varför det? Det är väl bra?

[Schwalbe]

Men var går skillnaden mellan fysisk och psykisk attraktion- och var börjar kärleken? Är det inte så att kroppen kanske luras- den här tjejen kanske har en dna-stege som min kropp reagerar på- här blir det en jättefin avkomma, sedan luras hjärnan och man tror man är kär?

[Djinghis Khan]

Kärleken finns - det är den värsta känsla man kan känna

/DK M

Varför det? Det är väl bra?

Inte för mig - jag drabbas bara av "The dark side of the Forse" - olycklig kärlek

/DK M

[Dûrion Annûndil]

Lust, förälskelse och gemenskapstörst, i grunden "lämpliga" reaktioner (i så måtto att de befrämjar reproduktionen) [...] Kärlek till vänner och släktingar är naturliga reaktioner i och med att det håller ihop flockgemenskapen och därmed ökar chansen för avkommans överlevnad. Det är inte helt omöjligt att bisexualitet i viss mån också har med detta att göra. Chimpanser, t.ex, har homosexuellt sex inom flocken i vad som verkar vara flockgemenskapsförstärkande och hierarkibekräftande syfte.

Vad jag invänder emot är huruvida de här reaktionerna som vi utsätts för egentligen främst finns för att främja reproduktionen, när det väl lika gärna kan handla om självbevarelsedrift? Och då likställer jag inte sexualdriften med självbevarelsedriften (likt Freud skulle ha gjort, tror jag...), eftersom jag tycker att det finns ett hopp mellan de två (ungefär att självbevarelsedriften finns inte för att föra vidare generna, utan bara för att bevara individen. Sen är det en annan sak att de som överlever kan reproducera sig - de som inte hade självbevarelsedrift överlevde inte).

Som jag nämnt på nån annan tråd, unga däggdjur som inte får stimulans genom beröring, kan bli deprimerade och även rent av dö i apati. Rimligtvis hjälper detta till att upprätta band till förälder eller andra i familjen/flocken, då det kräver ett gensvar och hos äldre individer skapar ett ansvar. För direkt överlevnad.

Det finns många däggdjur där den ena föräldern inte bryr sig om avkomman, trots att känslor av intimitet förekommer mot andra invidider.

Så, kan man skilja på fortplantningsbehov och överlevnadsinstinkt?