Kaa Enebergs forskningar har visat att emigrationen till Sovjetunionen
under mellankrigsåren var betydligt mer omfattande än vad som uppgetts
från officiellt håll. - Det rörde sig om bortåt 400 människor, alltså långt
fler än de 70 som nämnts. En annan förvrängning av verkligheten är att
svenskarna skulle gett sig av från fattigdom och nöd i Norrbotten. I stället
var det eliten av svensk ungdom som lockades in i fällan, många från
malmfälten i Kiruna, men även unga människor från t ex Stockholm,
Göteborg och Borås. Med de svenska fackföreningsombudens goda minne
värvades en svensk arbetarelit till den nya staten.
Att de senare kom att utpekas som sovjetförrädare och spioner,
skickades till arbetsläger, torterades och i 30-40 fall dödades är
information som förvisats till lönnfack. Kommunistpartiet med sitt starka
fäste i Norrbotten förnekade det skedda och försåg de inblandade med
munkavle. Skamkänslorna vilade tungt på alla.
Kirunasvenskarna
Jojomensan Oddgunnar, Norrbottenkommunisterna har mycket på sina samveten - men skam? Det tror jag bara är undantagsvis. @Affe - lämplig läsning är 'Tvingade till Tystnad' och 'Förnekelsens Barn' av Kaa Eneberg som ehuru ofullständiga - ger en bra bild av hur svenska idealister maldes ner i bolsjevismens köttkvarnar.
Hämtat från http://www.sku.st/forum/forum/read.asp?id=692:
Verkar det bekant?Kaa Enebergs forskningar har visat
att emigrationen till
Sovjetunionen under
mellankrigsåren var betydligt mer
omfattande än vad som uppgetts
från officiellt håll. - Det rörde
sig om bortåt 400 människor,
alltså långt fler än de 70 som
nämnts. En annan förvrängning av
verkligheten är att svenskarna
skulle gett sig av från fattigdom
och nöd i Norrbotten. I stället
var det eliten av svensk ungdom
som lockades in i fällan, många
från malmfälten i Kiruna, men även
unga människor från t ex
Stockholm, Göteborg och Borås. Med
de svenska fackföreningsombudens
goda minne värvades en svensk
arbetarelit till den nya staten.
Att de senare kom att utpekas som
sovjetförrädare och spioner,
skickades till arbetsläger,
torterades och i 30-40 fall
dödades är information som
förvisats till lönnfack.
Kommunistpartiet med sitt starka
fäste i Norrbotten förnekade det
skedda och försåg de inblandade
med munkavle. Skamkänslorna vilade
tungt på alla.
Iaktagare - 2004-02-28 23:04:29
Tyst forum?
Javisst, på det forat fick jag ingen att föra en egentlig sakdiskussion.
Kanske det går bättre här på detta forum, som jag nyligen har hittat?
Vad har Widsith i Göteborg att tillföra om Kirunasvenskarna?
oddgunnar
Senast redigerad av 1 oddgunnar, redigerad totalt 26 gånger.
Bl a Kaa Enebergs intressanta upplysningar:affe skrev:Du har inte mer info om detta, boktips etc?
/a
I en källare i Petrozavodsk har f d dumaledamoten Jurij Dimitrijev i sin
dator samlat namn på över 15.000 Stalinoffer. Svenskarna som "bara
försvann" på 1930-talet finns med bland dem. Dimitrijev fick med särskilt
tillstånd tillgång till gamla NKVD-arkiv (senare KGB, nu MVD) i början på
1990-talet. De svenskar som avrättades i Sandarmoh finns med i
boken "Avrättningsplats Sandarmoh" (Mesto rasstrelja-Sandarmox) som
Dimitrijev nyligen fick från trycket.
I Sandarmoh massgrav ligger 11 000 offer från 57 länder begravda.
Uppskattningsvis avrättades 10 % av de svenskar som for i väg. De
flesta svenskarna lyckades ta sig tillbaka, eftersom de kunde behålla sina
pass. En del blev fråntagna sina pass, och andra bytte frivilligt
nationalitet. De som lyckades återvända möttes av tystnad. De
förväntades vara tysta och frystes ut. Många har vittnat om sin rädsla.
Socialdemokraten Helge Hult, ordförande i arbetarkommunen i Kiruna,
agerade aktivt för sina kommunistiska släktingar och andra svenskar i
Karelen genom att förse UD med information. Efter Stalins död 1953
kunde UD:s aktiviteter öka något.
Vi är skyldiga anhöriga att gå till botten med kapitlet om
kirunasvenskarna. Varför var de långt in på 80-talet rädda för att säga
sin mening i Sverige? Vilka var de rädda för? Vilka var de rädda skulle
rapportera? Jag tycker att det vore väldigt intressant att komma till
klarhet i var värvningspengarna tog vägen. Vem tillgodogjorde sig dem?
Gick de ned i privata fickor? Var kom pengarna ifrån? Var det från den
sovjetiska legationen här i Stockholm? Gick de in i någons partikassa? Är
det därför en del har skavsår i skorna, eftersom de står på en partikassa
som till viss del är byggd på pengar från den här människohandeln, eller
vad är det?
Jag hoppas att vi fortsätter diskussionen om kommunismens historia. Den
var amper för ett par år sedan. I grunden handlar det om demokratiska
värderingar, hur vi ska vaccinera oss mot odemokratiska värderingar. Då
kan kirunasvenskarnas historia vara ett exempel. Jag hoppas att vi inte
bara ska tala om forskare utan också vad debattörer, skolor, folkrörelser,
journalister osv. kan göra, så att det blir en allmän uppmärksamhet
omkring frågan. Därmed kan ökat ljus spridas över denna historiska
företeelse och vi kan vaccineras mot odemokrati i fortsättningen.
Alltså: Mer frågor än svar
-------------------------------------------------------------------------------
Boktips:
Svenska böcker om Kirunasvenskarna:
a) Kaa Eneberg : Tvingade till tystnad (Hjalmarson och Högberg
Stockholm 2000)
b) Kaa Eneberg: Förnekelsens barn -- Svenskarna som drog österut
(ISBN 91-89660-31-5)
c) Staffan Skott. Liken i garderoben lever än –. Hjalmarson/Högberg.
2000 ( ISBN 91-89080-44-0)
d) Staffan Skott Lik i garderoben, upplaga 1993 & 1996
e) Norrbotten 1976- 77, Migration. (utgiven av Norrbottens museum)
f) Alfred Badlund. Jag trodde på Ryssland. Tidens förlag 1935.
g) Arne Isaksson. Eldsjälarna – intervjuer med arbetare från Tornedalen –
eget förlag Bollstabruk 1987.
h) Signe Kaskela. Under Stalins diktatur. ISBN: 9170290482 Tre böckers
förlag. Göteborg 1990.
i) Lea Lampila. Hoppets stjärna. Förlags AB Gondolin 1998.
j) Ragnar Rudfalk. Jag jobbade i Sovjet. Tidens förlag 1951.
k) Lennart Samuelsson. Röd koloss på lerfötter. SNS Förlag 1999.
l) Mayme Sevander. De tog min far. Ord och inga visor. Skellefteå 1994.
m) Klas- Göran Karlsson: Terror och tystnad - (Atlantis förlag, 2003)
n) Stéphane Courtoise Kommunismens svarta bok (svensk översättning
Bokförlaget DN)
o), Moa Elf Karlén (red) Hundra år av gemenskap - i kamp för socialism
och människovärde, 2003, Nixon. (ISBN 91-972019-8-7)
p) Björlin, Lars, Russisk guld i svensk kommunisme. i Guldet fra Moskva :
finansieringen af de nordiske kommunistpartier 1917-1990, Morten Thing
(red) / 2001
q) Norborg, Lars-Arne m fl, Lik i garderoben? : en rapport om SKP/VPK:s
internationella förbindelser / 1992
Utländska böcker
a) Morten Jentoft : De som dro östover (Gyldendal)
b) Eila Lahti-Argutina : (Olimme joukko vieras vaan - Vi var bara en
skara främlingar)
c) Jukka Rislakki och Eila Lahti-Argutina: Meillä ei kotia täällä. Otava.
Helsingfors 1997.
d) Hannu Paastela Jukka-Rautkallio. Rakas kallis toveri – Kullervo
Mannerin ja Hanna Malmin kirjeenvaihtoa 1932–33. Werner Söderström
OY 1997.
e) Arvo Ylärakkola. Edvard Gylling- Itäkarjalan suomalainen rakentaja.
Finn-Kirja-Otava. Stockholm 1976
f) Kimmo Rentola. Kenen joukoissa seisot? Suomalainen kommunismi ja
sota 1937–1945. Söderström 1994.
g) Pominaljnije Spiskij Karelij 1937-1938 (Listor över avlidna i Karelen,)
Jurij Dmitrijev, Petrozavodsk, 2002
h) "Avrättningsplats Sandarmoh" (Mesto rasstrelja-Sandarmox) ,) Jurij
Dmitrijev, Petrozavodsk,
Räcker det med litteratur? Jag har läst en hel del och fortsätter mitt studium.
oddgunnar
Jag undrar vad du menar med "ofullständiga"? Är det nåt särskilt du syftar på? Jag är intresserad av dina synpunkter om böckernas innehåll.varjag skrev:Jojomensan......'Tvingade till Tystnad' och 'Förnekelsens Barn' av Kaa Eneberg som ehuru ofullständiga - ger en bra bild av hur svenska idealister maldes ner i bolsjevismens köttkvarnar.
oddgunnar
Orlando - jag tycker att oddgunnar efterlyste min åsikt - jag hann bara inte svara, före ditt inlägg - troligen pga tidsskillnaden, jag är antingen 8-9 timmar före eller 15-16 timmar efter svensk tid så det kan bli lite hackat och malet. Men, till oddgunnar's fråga; efter att ha tagit upp ämnet Kirunasvenskarna i januaru(?) på forumet, blev jag medveten om Kaa Enebergs böcker i ämnet - och köpte och läste dem prompt. Orsaken till min 'ofullständiga' kommentar var att Kaa E. uppenbarligen som framför allt journalist vid DN, hoppades skapa en debatt och vidare forskning i Sverige om dessa svenskar som lockades till den unga Sovjetunionen. Hennes förhoppningar grusades då tydligen inga professionella forskare intresserat sig för, eller vågat sig på ämnet. Hennes frågor om 'den nedtystade emigrationen, har förblivit obesvarade'.Orlando skrev:Det känns inte riktigt som om du är intresserad av andras åsikter utan snarare vill ha bekräftelse på att din redan bestämda tes är riktig.oddgunnar skrev: Jag undrar vad du menar med "ofullständiga"? Är det nåt särskilt du syftar på? Jag är intresserad av dina synpunkter om böckernas innehåll.
Detta är det väsentliga i 'ofullständligheten' - det finns billass av obesvarade frågor i Enebergs framställning - för många för att präntas här. Ett frågetecken jag har är att Eneberg framställer det som om 'kommunen' - i det fallet Kirunas, betalade för en del 'emigranter'. Jag fick uppfattningen att hon blandar ihop Kirunas kommunstyre och Arbetarkommunen - två helt skilda saker. Svaren kräver en eller flera historieforskares mödor i troligen många år. Men kommer troligen aldrig. Kaa skriver i 'Förnekelsens Barn' att 'den nya myndigheten, Forum för levande historia' (skapad 2003) tänkte blåsa majoriteten av sina första 40 Miljoner med 'fokus på Förintelsen'. Och det är ju ett enkelt sätt att tjäna inkomst genom att följa de djupaste hjulspåren...'Uppgörelsen med kommunismen och Stalinterrorn går annars trögt i Sverige' (För. Barn s.9) Man kan bara hålla med - och hoppas på en ändring.
Nu skjuter jag vilt men min gissning är att de inte var rädda utan att man snarare kände sig lurad. Människor berättar sällan om när de blivit lurade.oddgunnar skrev: Vi är skyldiga anhöriga att gå till botten med kapitlet om
kirunasvenskarna. Varför var de långt in på 80-talet rädda för att säga
sin mening i Sverige? Vilka var de rädda för? Vilka var de rädda skulle
rapportera? Jag tycker att det vore väldigt intressant att komma till
klarhet i var värvningspengarna tog vägen. Vem tillgodogjorde sig dem?
Gick de ned i privata fickor? Var kom pengarna ifrån? Var det från den
sovjetiska legationen här i Stockholm? Gick de in i någons partikassa? Är
det därför en del har skavsår i skorna, eftersom de står på en partikassa
som till viss del är byggd på pengar från den här människohandeln, eller
vad är det?
Det var senast idag på nyheterna om svindlandet med lägenhetsandelar i Spanien och Grekland. Flera miljarder har tjänats men ingen har blivit lurad.
När det gäller värvningspengar var det säkert samma typ av personer som tjänar pengar på lägenhetsandelar. Inte alltid olagligt men helt klart oetiskt.
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Säkert en del av förklaringen. Man kan kanske dra paralleller till emigration till USA. Många av de som åkte fick det hårt i det nya landet, de hade trott att de skulle få det automatiskt bättre i USA. Hem skrev de emellertid hem att allting var bra. Jag vill inte nu jämföra emigrationen till USA med emigrationen till Sovjet, absolut inte utan bara styrka Orlandos påstående att många kanske inte behövde så mycket övertalning för att hålla tyst. Det kan åtminstone vara en delförklaring, detta utesluter inte att hemvändarna möttes av ett oförstående och kallt samhälle.Orlando skrev: Nu skjuter jag vilt men min gissning är att de inte var rädda utan att man snarare kände sig lurad. Människor berättar sällan om när de blivit lurade.
/Martin
Nej Orlando och Lundvall - erat resonemang håller inte vatten. Jag är - som forumet förstått - emigrant/immigrant. Problemen med emi/immigration är många- besvikelserna likaså. Men - även fördelarna kommer med i ekvationen - ehuru inte först. Först - fungerar hjärnan som en osviklig jämförelsedator; dåligt/bra/sämre/bättre....Men jag har ALDRIG träffat en emigrant här som inte vädrat 'dåligt/sämre' högljutt och som inte, vanligen inom 2-3 år dragit konsekvensen - och flyttat hem igen. Den kategorin - om jag vågar kalla dem det - gnällde likadant i korrespondensen hem, innan de återvände. Jag kan inte tro att 'Kirunasvenskarna' för 60+ år sedan var speciellt annorlunda. Men de var fångade i kommunismens tvångströja och deras reella erfarenheter föll under avdelningen statshemligheter. Sovjetstaten - var inte USA, Canada eller Australien - den var den perfekta polisstaten under energisk utveckling - den medgav inga icke-troende, dess lydiga discipler hemma i Sverige - följde troget Husbondens Röst. Och gör det fortfarande.
Du jämför åt fel håll. Frågan är vad dessa människor säger till dem som frågar "Varför flyttade du tillbaka du sa ju att det va så bra i Sverige?". Kan garantera att fleralet svarar något i stil med "Jo det va så bra som jag tordde, men jag fick lite hemlängtan". Annars har dom ju blivit lurade och det vill ju ingen gärna inse att man blivit.varjag skrev:Nej Orlando och Lundvall - erat resonemang håller inte vatten. Jag är - som forumet förstått - emigrant/immigrant. Problemen med emi/immigration är många- besvikelserna likaså. Men - även fördelarna kommer med i ekvationen - ehuru inte först. Först - fungerar hjärnan som en osviklig jämförelsedator; dåligt/bra/sämre/bättre....Men jag har ALDRIG träffat en emigrant här som inte vädrat 'dåligt/sämre' högljutt och som inte, vanligen inom 2-3 år dragit konsekvensen - och flyttat hem igen. Den kategorin - om jag vågar kalla dem det - gnällde likadant i korrespondensen hem, innan de återvände. Jag kan inte tro att 'Kirunasvenskarna' för 60+ år sedan var speciellt annorlunda. Men de var fångade i kommunismens tvångströja och deras reella erfarenheter föll under avdelningen statshemligheter. Sovjetstaten - var inte USA, Canada eller Australien - den var den perfekta polisstaten under energisk utveckling - den medgav inga icke-troende, dess lydiga discipler hemma i Sverige - följde troget Husbondens Röst. Och gör det fortfarande.
Andelen Svenskar som flyttade till USSR är ortoligt liten del av den Svenska befolkningen. De var många fler som tillexempel flyttade till USA under migrationen dit. Om man sedan räknar i % hur många som dog en förtidig död på grund av sin migration så får du nog ett högre dödstal hos de som flyttade till Amerika.