Det är ju så att karl XII ses som han gör just pga de makalösa olyckor som ledde till katastrofen, och trots alla dessa olyckor, kunde han kanske ha lett det hela till ett mer lyckligt slut. Utan den grymma oturen, som envisades med att förfölja honom och armén från tatarsk 1708, hade det lyckliga slutet varit mycket nära, och då hade man minsann sett på honom på ett helt annat sätt.Wolfblitzer skrev
Att vara ute i fält i 18 år när ens folk svälter under år av missväxt och pest är inte ärorikt nog för att komm med på denna lista. Och se hur det gick?
Han satte ekonomin i botten, drog med sig svenskar ut i europa (men misslyckades med att få tillbaks dom vid liv), förlorade till slut allt så att ryssarna kunde invadera oss.
Ett citat som Hexmaster lagt in i en tidigare tråd, av den skicklige karl XII:e författaren Frans G Bengtsson.
Tycker du att det var fel att försöka röja bort det hot som peter utgjorde? att låta bli med ett sådant försök hade inneburit att sverige ständigt levt med hotet att Ryssland åter skulle anfalla...igen. Tsaren var en nyckfull och ytterst opålitlig man, att försöka få honom avsatt var ett värdigt företag. Karl XII:s fel var att han inte var en medelmåtta som tilllät sig ägnas åt halvmesyrer, till skillnad från samtida krig, tänkte han uppnå ett verkligt resultat med sitt krig. Det är lätt att sitta 300 år senare med facit i hand och vara förnuftig....Det enda tragiska med en funktionär såsom sådan, han må vara bankkassör eller enväldig konung, är om han vid slutredovisningen inte kan prestera vad han tagit emot: därmed är han dömd. Så och så mycket av våra lydländer har förlorats, så och så mycket folk slagits ihjäl till ingen nytta: han var en dålig kung, en skadlig man, ett rötägg. Han hade "fel", säger man då. Men det är bara ett annat uttryck för egoistisk förargelse över att det gick honom illa. Ty om vintern i Ukraina blivit mindre sträng och han inte skjutits i foten vid Vorskla, då hade han kanske lyckats: då hade han så småningom rett upp alltsammans, intagit Moskva och återvänt hem till Stockholm med tsar Peter och hans krona bland bagaget: då hade han inte ägt några fel eller något dubiöst äventyrarnamn längre, - liksom Karl X Gustav befriades från allt sådant och fick namn om sig som en vidsynt och ansvarskännande man, tack vare att de danska sunden fröso i rättan tid
