"Seriös" musik kontra populärmusik

[Danne]

Jag tänkte låna Lindirs tanke och starta en diskussion om huruvida indelningen mellan seriös musik och populärmusik är relevant. Detta skulle förmodligen kunna gälla kultur mer generellt, men eftersom mitt expertisområde är musik tänker jag hålla mig till det jag kan.

Enligt mitt förmenande är uppdelning i olika genreetiketter överhuvudtaget endast nödvändig för att förklara historiska strömingar och lämpar sig alltså mest att använda ur ett musikvetenskapligt perspektiv. Ett vanligt exempel är skillnaden mellan rock- och popmusik: jag tror de flesta skulle hålla med om att exempelvis Creedence Clearwater Revival är rock och att Madonna är pop, men det stora ingenmanslandet däremellan är betydligt svårare att kategorisera, och frågan är då, är det nödvändigt?

En lite annorlunda fråga är den jag tänkte behandla i detta inlägg: vad är egentligen "seriös" musik kontra populärmusik, och är det meningsfullt att dela upp musiken som konstform i dessa indelningar?

Problematiken att definiera vad "seriös" musik är märks ju inte minst på den röriga terminologin kring denna musikform. "Seriös" musik går ju även under benämningarna konstmusik och "klassisk" musik (att den är västerländsk tycks alltid vara underförstått).

Som musiker och musikvetare tycker jag att den finkultursnobbism som fortfarande omgärdar denna s.k. klassiska musik avspeglas i dessa benämningar. Problematiken med ovanstående termer anser jag vara:

Seriös musik: Att överhuvudtaget generellt kalla en musikform för mer seriös än en annan blir lätt problematiskt, särskilt som det finns lika mycket seriös populärmusik som mindre seriös konstmusik. Och blir en musikform mindre seriös för att den går ut på att roa och underhålla? Dessutom finns det en enorm mängd populärmusik, vars främsta mening inte är att underhålla...

Konstmusik: Ett betydligt knivigare begrepp, som jag tänker skjuta fram till en senare diskussion.

Klassisk musik: När övergår musik till att bli klassisk? Kräver inte detta ett antal år på nacken, samt kanske dessutom en djupare förankring i folks medvetanden. Vi kan nog alla hålla med om att Mozart, Bach och Beethoven är klassisk musik, men gäller detta även nyare stjärnor som Penderecki, Pärt och Börtz? Och kan inte musik av exempelvis Ellington, Elvis och Lennon/McCartney snart börja betraktas som klassisk?

Vad anser ni? (fortsättning följer...)

[Martin Lundvall]

Jag har ju svårt att tänka mig att Beatles någon gång skulle få dela hyllplats med Mozart. Inte för att den ena musike är bättre än den andre men för att musiken är så olik. Hur kan man egentligen komma på att ge en musikgenre namnet klassiskt?

Fast jag håller med om att det finns en snobbism inom musiken. Musik är ju subjektivt man hör något och sen avgör man om man tycker det är bra eller dåligt. Musik borde alltså vara en högst personlig tolkning, ändå så finns det fullt med låtar och artister som det inte är riktigt "rätt" att lyssna på. T.ex. Om jag skulle säga att jag gillade Markoolis musik (gör jag inte) så skulle det snart komma massa inläg där jag skulle bli dumförklarad.

/Martin

[Dûrion Annûndil]

Det här verkar inte vara någon populär tråd...

Men då jag är Kulturvetare... 8) ... ... så tycker jag att det är LITE intressant i alla fall. Av de postmoderna debatten om vad som är "finkultur" och "popkultur" blir man egentligen bara förvirrad, eftersom det handlar om tycke i slutändan. Det bråkas ju om musik i alla former. Är Pavarotti och de andra två tenorerna finkulturella eller populärkulturella, när de uppträder gratis i en park i London inför 100 000 människor? Är opera seriös musik när det är Sarah Brightman som skvalar på Radio City?

Varför räknas "Våroffer" som klassisk musik, när den uppfördes 1913 (tror jag det var)? Då fanns väl redan jazzen?

Som Martin skrev, det finns mycket av snobbism över det kulturella fältet.

[Fubbik]

[quote="Dûrion Annûndil"]
Varför räknas "Våroffer" som klassisk musik, när den uppfördes 1913 (tror jag det var)? Då fanns väl redan jazzen? quote]

Den äldsta kända inspelningen av jazzmusik gjordes 1917. Musikformen fanns säkert tidigare, men den var nog inte känd i Paris, där Stravinskij uppehöll sig. Hade man någon etikett på den var det nog "negermusik".

[B Hellqvist]

Så gott som all klassisk musik skrevs en gång för att underhålla, och var m.a.o. sin tids populärmusik. Dagens konstmusik, som gör anspråk på att vara seriös, har fjärmat sig så pass från det som kan kallas populärt, att man kan ifrågasätta om den egentligen är relevant.

[Daniel L]

Så gott som all klassisk musik skrevs en gång för att underhålla, och var m.a.o. sin tids populärmusik. Dagens konstmusik, som gör anspråk på att vara seriös, har fjärmat sig så pass från det som kan kallas populärt, att man kan ifrågasätta om den egentligen är relevant.

Njae, går det att hålla med om det? Den klassiska musiken skrevs i och för för att underhålla men i huvudsak överklass och övre borgarklass. En publik som de fortfarande inriktar sig på.

mvh/ Daniel

[Hexmaster]

Den klassiska musiken skrevs i och för för att underhålla men i huvudsak överklass och övre borgarklass.

Tyvärr har jag inget motargument (inte mitt ämne, alls) men jag håller ändå inte med dig... Klassisk musik är ju inte bara symfoniorkestrar, små stråkkvartetter o.dyl. kunde man klämma in lite varstans. Inbillar jag mig. Gamle Bachs musik för kyrkor sågs - och det här vet jag att jag hört - som lite sämre vara, om det nu berodde på att varenda käft kunde lyssna på den eller något annat.

En publik som de fortfarande inriktar sig på.

Vilka är "de"? "Nyskriven klassisk" musik, finns det?

[Probstner]

Från början användes begreppet klassisk musik på komponerad musik från klassicismens epok (inom musiken från typ Haydn till Beethoven), mellan barocken och romantiken (obs att jag syftar på termernas musikhistoriska betydelse). Men med tiden började termen användas för all komponerad musik.

Uppfattningen om en skillnad mellan komponerad musik och folkmusik är en abstraktion uppkommen under en tid då samhällets sociala skikt var tydligare avgränsade från varandra. Som flera redan påpekat tidigare i tråden så producerades "klassisk" musik från början på beställning av adeln. Under 1800-talet blev det viktigt för den framväxande borgarklassen att identifiera sig med den kultursfären, främst eftersom folkmusiken var så intimt förknippad med bönder och landsbygd.

I termen folkmusik finns det ju en föreställning om att upphovsmannen är okänd, vilket långt ifrån alltid var fallet. Märkligt nog tycks skillnaderna mellan komponerad musik och folkmusik ha varit mer diffusa för kanske 200 år sedan. Många folkmusiker spelade i orkestrar som framförde konstmusik och - kanske vanligast - militärmusik. Riktigt avgränsad och definierad blev folkmusiken först under national- och landsbygdsromantikens glansdagar vid 1800-talets slut.

Om man tycker att det är väsentligt att upprätthålla en skiljelinje mellan komponerad musik och folkmusik så ligger det närmast till hands att betrakta de senaste hundra årens olika afroamerikanska stilar som en utveckling av folkmusiken.

/ Probstner

[Fubbik]

Någon har velat definiera klassisk musik som musik som komponerats för minst 50 år sedan. Alltså är Tiger rag klassisk musik.

Den musik som beställdes av personer och sällskap var oftast också avsedd att underhålla. Den s k seriösa musiken skulle komponeras enligt vissa regler, medan den s k populärmusiken kom till lite mer i ögonblickets upphetsning. Den var dansmusik och visor om det ena eller det andra.

Anledningen till att man ofta inte vet vem som komponerat folklåtarna är att dessa traderats, inte skrivits ner. Det är ett intressant ämne i och för sig.

[Probstner]

den s k populärmusiken kom till lite mer i ögonblickets upphetsning.

Du, är Du helt säker på det där?

/ Probstner

[Fubbik]

Den följer inte de regler som uppställts, den omfattar ofta ett ojämnt antal takter, den går inte alltid i en bestämd tonart (nu tänker du påpeka, att man då använde modala skalor, men argumentet håller även mot dessa), den slutar inte på tonika.
Ofta var melodierna komponerade av bygdespelemän eller lekare, och de var inte skolade. När man upptecknade svenska folklåtar mot slutet av 1800-talet tyckte man att det lät "fel" så man korrigerade. De folkvisor vi idag ser i våra visböcker är inte alltid de ursprungliga. Sedan kan man också påpeka, att en viss låt spelas på ett sätt i Hälsingland och på ett avvikande sätt i Värmland.

[Hexmaster]

Här kan man snacka om regler: intro, vers, refräng, vers, refräng, brygga, refräng.

(Detta är alltså det "klassiska" receptet på pop och schlager som vi alla hört tiotusentals gånger - det är bara att slå på radion, vilken kanal som helst utom P2, och man får nästan garanterat höra en låt med denna uppbyggnad.)

Den klassiska musiken verkar fullkomligt lössläppt i jämförelse...

[Probstner]

Den följer inte de regler som uppställts, den omfattar ofta ett ojämnt antal takter, den går inte alltid i en bestämd tonart (nu tänker du påpeka, att man då använde modala skalor, men argumentet håller även mot dessa), den slutar inte på tonika.
Ofta var melodierna komponerade av bygdespelemän eller lekare, och de var inte skolade. När man upptecknade svenska folklåtar mot slutet av 1800-talet tyckte man att det lät "fel" så man korrigerade. De folkvisor vi idag ser i våra visböcker är inte alltid de ursprungliga. Sedan kan man också påpeka, att en viss låt spelas på ett sätt i Hälsingland och på ett avvikande sätt i Värmland.

Fast avvikelser från "regler som uppställts" behöver ju inte bero på "ögonblickets upphetsning".

/ Probstner

[Raffe]

Musik är konst. Dagens mainstream är helt orelevant...
Ablaze in the northern sky, med Darkthrone, då snackar vi musik!

[Solitaire]

Varför räknas "Våroffer" som klassisk musik, när den uppfördes 1913 (tror jag det var)? Då fanns väl redan jazzen?

Föregångaren ragtime fanns i alla fall då.