Angående vattenprovet, här är ett exempel från Bohuslän (som då fortfarande lydde under dansk lag). Ur Kungälvs kommissorialrätts protokoll:
17 juni 1671. Karin Joens i Oddevald, som av Elin i Staxäng, sitt eget syskonbarn, var utlagder att vara en trollkona, vilken ock haver med henne confronterat i Oddevald den 7 februari 1671, då Elin henne i munnen sagt, att hon för sex år (sedan) om påska har varit med Elin i gästabud på Marstrands skans och sedan hade de där varit varje år.
.....................
Alldenstund nu rätten intet kunde övertala Karin till sanning utan måtte höra och tåla hennes osannfärdiga förnekelser och dock befanns, att hon långt tillförne hade varit publice för trolldom anklagad i många stycken, vilket allt hon intet kunde bringa ifrån sig varken med lag eller vittnesmål eller eljes, såsom detta ovanberörda protokoll utvisar,
ty resolverades av Commissorialrätten, att Kari såsom en högmisstänkt trollkona skulle efter vanligt vis flötas och prövas på vattnet, därtill hon själv sig tillförne hade tillbudit och ännu därpå pockade, sägande: "om jag bliver kastad i vattnet, vet jag väl, att jag flyter intet".
Klockan 10 bemälta dato kastades Kari Joens på vattnet, vilket flöt som en gås till alla människors förundring.
Den 19 dito. Ställdes åter Kari Joens för rätten och förehölls, huruledes Gud hade gjort tecken på henne med vattenprovet, att hon så lätt som en gås flutit hade.
Men varken förmaningar, ej heller rådhusprotokollet, ej heller några erinringar kunde hos henne något uträtta.
Ty fann rätten rådigt att låta antvarda henne åt bövelen (bödeln) till att torqveras.
Onsdagen den 21 juni 1671. Kari Joens i Oddevald, som nu ett dygn varit under tortur uppslagen och hållits vakande, blev åter ställd för rätten och förmantes på det flitigaste att bekänna sina synder och trolldomsväsende, såsom ock för henne upplästes och reciterades deras klagomål......
Hon skulle befara än det som värre var och att torturen intet för skulle cessera (upphöra), än hon till bekännelse kommen vore, emedan hon vore fullt brottslig och dem var ont vederfaret, som hon sådant lovat hade.
Men Karen förnekade allt och ville sig intet låta bevekas, ty antvardades hon åter i bövelens händer.