Någon gång i somras anlände tidskriften Time (som jag prenumererar på) med en vidhäftad DVD. Av trycket framgick att det var en turkisk produktion, Bosporen i fyrfärg och sånt. Eftersom jag sen gammalt har en motvilja mot att kasta dylika skivor, hur ointressanta de än är, så lade jag undan den på ett bra ställe (TM) och glömde bort den.
Några nummer senare publicerades Time en ursäkt. Man bad om ursäkt för att man hade distribuerat en DVD som bl.a. innehöll påståenden om att folkmordet på armenier 1915 skulle ha varit ett påhitt. I september publicerades en insändare, såpass lång att den uppenbarligen fått dispens från den regel om insändar-längder som alla tidskrifter av rang har (länk). Där utvecklas resonemanget om hur Time felat och vad de bör göra istället etc.
http://www.time.com/time/europe/magazin ... 84,00.html
När jag läste ovanstående hade jag varken tid eller lust att leta efter DVD:n, men när jag häromdagen råkade hitta det bra stället (TM) så satte jag den omedelbart i spelaren.
På skivan fanns fem val:
Nr 1 var en ren reklamfilm för Istanbul. Inget tal, ingen text, bara 40 sekunders påkostad produktion, med rätt fräcka effekter, tajt klippning etc.
Nr 2 var en ren reklamfilm för Turkiet (eller om det var denna som var för Istanbul); samma som ovan, en del klipp hade återanvänts. 40 sekunder här med.
Nr 3 var en ren reklamfilm för Turkiet på drygt 10 minuter. Inget tal, ingen text mer än platsangivelser; badstränder, gröna fält, statyer, svepande flygbilder, det ena snabba klippet efter det andra, minut efter minut. Jag tittade på 3-4 riktigt dryga minuter och snabbspolade resten.
Nr 4 var en introduktion av filmen Sari Gelin, "The True Story". Hur lång minns jag inte (sitter inte med DVD:n just nu) men säg ett par minuter.
Nr 5 var filmen Sari Gelin, 70 minuter, med sju olika språk. Det var en sorts dokumentärfilm som handlade om det "påstådda" folkmordet på armenierna, hur det "egentligen" gick till och hur folk över hela världen gått på lögnerna. Man lämnade nog så ofta den historiska tråden för att skildra terrordåd på ex.vis 80-talet med armenisk koppling, eller på andra sätt utmåla armenier som världens skurkar.
Som produktion med minsta avseende på att vara historisk, sannings-avslöjande etc. så hade den varit skrattretande om det inte gällt ett så allvarligt ämne. Vid ett tillfälle i början av filmen återger man ett påstående som en namngiven person i USA gjort, och som bevittnats av notarius publicus minsann, komplett med bilder av papperen; vilket värde påståendet har lämnas därhän, tydligen är det meningen att man ska lita på notarius publicus, något som åtminstone undertecknad aldrig tidigare stött på i den här sortens sammanhang. Nr 4 utgjorde som sagt en presentation av filmen, och för att poängtera vilket otroligt arbete man lagt ner så nämner man allehanda detaljer, från det relevanta till det löjeväckande, som hur många minuter man tillbringat med att läsa hur många dokument, hur många man intervjuat (nedbrutet i olika yrkesgrupper), hur många städer man besökt i hur många länder, hur många km man rest osv. osv.
Det enda tecken på professionalism som kan märkas är det sätt som man via Time Magazine lyckats prångla ut skräpet till folk i hela Europa (det var den aktuella upplagan). Att göra en revisionistisk långfilm, lägga den på DVD, och sedan lägga med några minuter reklam för att ge sken av att det bara är det det är frågan om, och sedan skicka den till en av världens stora tidningar -- det är inte så lite fräckt. Att sedan lyckas, det är sanslöst.
Time distribuerar turkisk revisionism
-
Lars Gyllenhaal
- Medlem
- Inlägg: 983
- Blev medlem: 2 april 2002, 21:15
- Ort: Barentsregionen
- Kontakt:
samlarobjekt
Låter som att du har ett samlarobjekt!
Spara den!
Helt otroligt klantigt av TIME!
Spara den!
Helt otroligt klantigt av TIME!
