Demokrati och folkviljan

[LasseMaja]

Hur förhåller sig demokratin till folkviljan egentligen. Vi ser just nu en militärkupp i Thailand, där en demokratiskt tillsatt ledare, störtas av militären. Militären verkar dock ha befolkningens majoritet bakom sig i sitt agerande. Omvärlden har dock efter lite tvekande fördömt kuppen, inte för att den skulle vara emot folkviljan utan för att den skulle vara emot demokratin. Är dock demokrati bara en fråga om regler (konstitution) som alltid måste följas eller kan man anse att en kupp eller revolution som inte följer reglerna, men som ändå stöds av majoriteten, som demokratisk?

[Markus Holst]

Det är ju intressant att genom militärkupp försöka att byta ut en demokrat mot en annan. Dock har vi väl ingen kunskap om hur demokratisk den demokratiskt tillsatte presidenten var? Det har ju hänt förr i historien, att demokratiskt tillsatta ledare blir odemokratiska. Hitler är ju paradexemplet, men nog finns det fler?

[Dûrion Annûndil]

Om militären snart ser till att få till ett val, så kommer nog omvärlden erkänna nästa regering.

[z0ltan]

Om militären snart ser till att få till ett val, så kommer nog omvärlden erkänna nästa regering.

Men dom har väll erkänt den som är/var nu också? (bara undrar i största allmänhet är lite off på thailands parlament)

Hälsn.
z0ltan

[Löwe]

Rent teoretiskt skulle en diktator kunna ha ett uppriktigt folkligt stöd på säg 70%. Ändå skulle det inte vara en demokrati, eftersom demokrati förutsätter möjligheten att avsätta en impopulär ledare.

Likadant med monarki. Kungen är mycket populär i Sverige och skulle säkert kunna vinna eventuella presidentval om vi gick över till republik. Men eftersom vi inte väljer statschef så har vi inte republik.

Militärkuppen kan således inte vara demokratisk oavsett hur populär den är. Därför att en militärjunta är en diktatur. Och om de väljer att avhända sig makten genom ett demokratiskt val, så blir landet inte en demokrati förrän valet är genomfört. Således är Thailand för tillfället en diktatur.

[a81]

Likadant med monarki. Kungen är mycket populär i Sverige och skulle säkert kunna vinna eventuella presidentval om vi gick över till republik. Men eftersom vi inte väljer statschef så har vi inte republik.

Sverige liknar dock, sedan 1970-talet, på många sätt en republik. Arbetet med regeringsbildningen efter riksdagsvalen leds av talmannen, inte kungen. Det står dessutom klart och tydligt i grundlagen att kungen bara har cermoniella uppgifter. Kungen blev dessutom av med möjligheten att adla samt utdela ordnar till svenskar utanför kungafamiljen. I många andra monarkier är kungen/drottningen förvisso maktlös i praktiken, men inte på papperet. I Sverige har man liksom lyckats kombinera politikernas kvar på republik med allmänhetens vilja att behålla monarkin. Jfr Torekovkompromissen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovkompromissen

Frågan om den svenska monarkin är i sig ett intressant exempel på när demokratin och folkviljan inte sammanfaller. I Sveriges riksdag är väl cirka 60 procent republikaner, medan omkring 75-85 procent av svenskarna vill behålla monarkin. I en Sifoundersökning strax efter kungens olämpliga uttalanden i Brunei ville ("endast") 72 procent av de tillfrågade behålla monarkin och 16 procent avskaffa den. Starkast stöd för monarkin fanns hos yngre män, äldre kvinnor, arbetare, moderater samt personer i norra Sverige. Inom alla grupperingar fanns fler som ville behålla monarkin än avskaffa den. Ett år senare, alltså 2005, visade en Temoundersökning att 80 procent av de tillfrågade ville behålla monarkin och 16 procent avskaffa den.

/a81

[medundersåte]

Likadant med monarki. Kungen är mycket populär i Sverige och skulle säkert kunna vinna eventuella presidentval om vi gick över till republik. Men eftersom vi inte väljer statschef så har vi inte republik.

Sverige liknar dock, sedan 1970-talet, på många sätt en republik. Arbetet med regeringsbildningen efter riksdagsvalen leds av talmannen, inte kungen. Det står dessutom klart och tydligt i grundlagen att kungen bara har cermoniella uppgifter. Kungen blev dessutom av med möjligheten att adla samt utdela ordnar till svenskar utanför kungafamiljen. I många andra monarkier är kungen/drottningen förvisso maktlös i praktiken, men inte på papperet. I Sverige har man liksom lyckats kombinera politikernas kvar på republik med allmänhetens vilja att behålla monarkin. Jfr Torekovkompromissen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Torekovkompromissen

Frågan om den svenska monarkin är i sig ett intressant exempel på när demokratin och folkviljan inte sammanfaller. I Sveriges riksdag är väl cirka 60 procent republikaner, medan omkring 75-85 procent av svenskarna vill behålla monarkin. I en Sifoundersökning strax efter kungens olämpliga uttalanden i Brunei ville ("endast") 72 procent av de tillfrågade behålla monarkin och 16 procent avskaffa den. Starkast stöd för monarkin fanns hos yngre män, äldre kvinnor, arbetare, moderater samt personer i norra Sverige. Inom alla grupperingar fanns fler som ville behålla monarkin än avskaffa den. Ett år senare, alltså 2005, visade en Temoundersökning att 80 procent av de tillfrågade ville behålla monarkin och 16 procent avskaffa den.

/a81

Till att börja med så är det väldigt förenklat att som Löwe säga att skillnaden mellan monarki och republik beror på huruvida statschefen väljs eller inte. Påståendet stämmer helt enkelt inte även om det idag oftast finns en sådan skillnad. Det är därför intressant att som a81 problematisera förhållandet monarki-republik utifrån kungens uppgifter.

Riksdagen har fattat beslut om hur tronföljden ska se ut och även om en majoritet av dess ledamöter påstår sig vara för republik så vågar de inte agera i saken, antagligen eftersom de är rädda för att tappa väljare. Så i just detta fall skulle jag säga dels att vår monarki är en demokrati, dels att den demokratiska institutionen riksdagen böjer sig för folkviljan.

[Spaningsledaren]

Min enkla uppfattning är att demokrati är ett styrelseskick.
Därmed finns det, för mig, också det vi kan kalla formkrav.

När detta är sagt uppfattar jag att det kan finns många olika former av demokrati.
Den behöver ju t.ex. inte alls vara representativ.
Rent filosofiskt skulle man ju mycket väl kunna tänka sig att det fanns tjänstemän som administrerade och där alla som ingick i den här demokratin sedan gavs tillfälle att fatta beslut.

Omvänt kan man också tänka sig att de som har att besluta alldeles frivilligt avhänder sig den makten till förmån för t.ex. viss person. Titlarna tyrann och diktator var i antiken neutrala. Medborgarna kunde i fullkomligt laga former utse viss preson till diktator under viss tid. 1958 uppdrog franska nationalförsamlingen till general de Gaulle att a) under sex månaders tid regera genom dekret och att b) under samma tid utarbeta ett förslag till ny författning, underställa detta en beslutande folkomröstning/nytt parlamentsval. Den krets folkvalda som gav de Gaulle det här uppdraget sammanträdde aldrig mer inom ramen för det ursprungliga mandatet.

[G:son]

Direkt demokrati är ju den ursprungliga formen av demokrati, och den formen lever och mår bra i åtminstone ett land, Schweiz. Stormöten hålls ännu i vissa kantoner, men de flesta viktigare frågor avgörs i hela landet genom bindande folkomröstning. Att politiker i andra länder inte vill ta efter den schweiziska modellen förstår man, då politikerna i den modellen reduceras i betydelse. Fast jag har följt med politiken i Europa under nästan trettio år, och har besökt Schweiz många gånger, tror jag inte att jag kan namnet på en enda Schweizisk politiker, så osynliga är de.

[Wooster]

Direkt demokrati är ju den ursprungliga formen av demokrati, och den formen lever och mår bra i åtminstone ett land, Schweiz. Stormöten hålls ännu i vissa kantoner, men de flesta viktigare frågor avgörs i hela landet genom bindande folkomröstning. Att politiker i andra länder inte vill ta efter den schweiziska modellen förstår man, då politikerna i den modellen reduceras i betydelse. Fast jag har följt med politiken i Europa under nästan trettio år, och har besökt Schweiz många gånger, tror jag inte att jag kan namnet på en enda Schweizisk politiker, så osynliga är de.

Å andra sidan är politikers synlighet ett tveeggat svärd - finns det ingen som vet vad ansvarig politiker heter så kommer ansvarig politiker också ha betydligt lättare att komma ifrån politiskt ansvar för sitt handlande.

[G:son]

Å andra sidan är politikers synlighet ett tveeggat svärd - finns det ingen som vet vad ansvarig politiker heter så kommer ansvarig politiker också ha betydligt lättare att komma ifrån politiskt ansvar för sitt handlande.

Javisst, men i fallet Schweiz tror jag att osynligheten beror på att de inte har alls samma makt, och därmed inte heller ansvar, som sina kolleger i övriga länder. Regeringen är ett slags tjänstemannaregering, de politiska besluten fattas direkt av medborgarna.

[Spaningsledaren]

Omvänt, i skalans andra ända, kan vi tänka oss att medborgarna överlämnar ett stort exekutivt eller annat mandat till en viss person för viss tid. USA:s president har ett betydande exekutivt mandat av den här typen, låt vara att han sedan i viss mån delar det med den likaledes folkvalda kongressen. Här har sedan väljarna möjlighet att säga sin mening vart fjärde år men i princip inte däremellan. Också USA är en demokrati och skulle väl vara det även om t.ex. kongessen inte hade dagens exekutiva roll. Man skulle, med bibehållen demokrati, kunna tänka sig att kongressen överlät ytterligare befogenheter till presidenten ung. som dess franska motsvarighet gjorde år -58.

Sedan får vi väl ändå medge att ett demokratiskt beslut att permanent avskaffa demokratin i djupare mening vore just odemokratiskt. Och skulle, någongång, någonstans, ett sådant beslut komma att tas kan vi väl förmoda att de som skulle ta det också, i så fall, skulle anse det efterkommande styret "bättre".

För övrigt har det hänt i historien att makthavare med diktatorisk makt återlämnar makten till en demokratiskt vald och -styrd instans när förutsättningarna för detta ansetts föreligga.

Winston Churchill brukade hävda att demokratin är det sämsta av alla styrelseskick - näst efter alla andra styrelseskick. Han hade säkert sett och upplevt en hel del under sina mer än femtio år i underhuset.

[Cyber Joker]

Winston Churchill brukade hävda att demokratin är det sämsta av alla styrelseskick - näst efter alla andra styrelseskick. Han hade säkert sett och upplevt en hel del under sina mer än femtio år i underhuset.

Det enda styrelseskick som ännu inte praktiserats i någon större omfattning är väl anarkism? I övrigt så har väl mänskligheten tröskat igenom de flesta -ismer?

[Spaningsledaren]

Dagens Irak verkar inte vara präglat av något större mått av ordning.
Kanske kan förhållandena där betraktas som anarkistiska?
Kanske inte till 100 % men kanske tillräckligt mycket för att s.a.s testa själva konceptet. Rysslands stora oreda var ett liknande bottennapp. Finns väl noga taget ganska gott om dem.

Det där med folkviljan, för att återgå till den ursprungliga frågan kräver kanske också en viss fortsatt eftertanke.

Vi skulle ju nämligen, rent filosofiskt, kunna tänka oss en tyrann som - i sak - mycket nära följde just folkviljan. Vi skulle kunna tänka oss ett styre med otroligt omfattande rådgivande folkomröstningar där resultatet sedan omsattes av en diktator. I dessa tänkta omröstningsresultat skulle vi s.a.s ha de löpande "bevisen" just för folkviljan. Plus alltså en ytterst tjänstvillig men dock diktator.

Vidare kunde vi här tänka oss, mest för att skärpa till debatten, att dessa diktatorns beslut i sak skulle följa folkviljan minst lika bra än vad som f.n. är fallet i t.ex Sveriges typ av parlamentarisk demokrati.

Vore också detta tänkta styre därmed en demokrati?

Mitt svar skulle väl vara nej men i detta finns då ett dilemma eftersom det samtidigt skulle kunna bevisas att folkviljan faktiskt respekterades.

Det var ung. detta jag menade med det första inläggets passus om formkrav.

[Wooster]

Å andra sidan är politikers synlighet ett tveeggat svärd - finns det ingen som vet vad ansvarig politiker heter så kommer ansvarig politiker också ha betydligt lättare att komma ifrån politiskt ansvar för sitt handlande.

Javisst, men i fallet Schweiz tror jag att osynligheten beror på att de inte har alls samma makt, och därmed inte heller ansvar, som sina kolleger i övriga länder. Regeringen är ett slags tjänstemannaregering, de politiska besluten fattas direkt av medborgarna.

Precis. Och att inte kunna utkräva ansvar av någon därför att denne inte är synlig och dessutom kan skylla på att han eller hon inte har någon makt är inte alltid bra, ibland till och med väldigt problematiskt.

Om det finns något man som politiker vill så är det ju att kunna skylla på någon annan, allra särskilt folket. Det resonemanget har till exempel funnits med i nästan alla folkomröstningar som företagits i Sverige.