1942 behövde japanerna desperat en järnvägslinje från Bangkok till Rangoon i Burma för att underhålla sin armé där som hotade Indien. Omkring 60 000 allierade krigsfångar och ett par hundra tusen infödda arbetare sattes in i byggandet. Värst var den sista biten i Thailands gränstrakter till Burma, en sträcka på 415 km - som blivit känd som 'Dödsjärnvägen' och innefattade 688 broar av en total längd om 13 kilometer. För bygget ansvarade den japanska arméns 9:e Järnvägsingenjörsdivisionen. En av de japanska experterna var Yoshihiko Futamatsu, senare känd som mannen bakom 'Shinkansen' - det japanska snabbtåget. I åtta månader slavade krigsfångarna med att bygga bron. Materialet kom från en 11-bågig stålbro på Java och skenor och syllar från Malayas Statsjärnvägar. I motsats till filmens träbro, var denna den enda av stål och betong av all de 688 broarna som byggdes och den öppnades för trafik i slutet av april 1943. Vilket lät japanerna frakta omkring 1000 ton av förnödenheter till Burma per dag - ända till juni 1945 då amerikanska bomber förstörde den. Bron reparerades efter kriget och på 70-talet började nostalgi-besöken och ökade snabbt i omfattning. Som en artighetsgest - döpte Thailändarna om floden; Kwae Mae Klong blev Kwae Kwai
.Dödssiffrorna bland fångar och infödda arbetare beräknas till 12800 respektive c:a 100 000, så nog var det en dödens järnväg - som turisterna idag befar och beskådar. Varjag
