Sovjetisk vardagsstandard

[pandersson2]

Tänkte skriva lite exempel om hur det var för den enskilde medborgaren i vardagslivet. Exemplena hämtar jag från Lettlands 80-tal, dvs de kommer från en ekonomiskt mer gynnad region.

Kameror
Det finns ytterst få bilder av släktingar och vänner. Anledning är att man inte att hade kamera. Ville man ha bilder fick man uppsöka en fotograf. De bilder som finns är givetvis svartvita. Liepajas sjukhus har haft en fin bildutställning över sin historia, inte en enda färgbild finns från sovjettiden.

Tvättmaskin
Min frus familj tillhörde de lyckliga som hade tvättmaskin. Man lade i tvätten, kokade vattnet på spisen, hällde i vatten och tvättmedel varpå det centrifugerades, därefter tog man ur kläderna och lade i nästa omgång för att spara på vattnet.

Kryddor
Salt, svartpeppar och kummin.

Bilar
Numera ett stort problem eftersom vägnätet är dimensionerat för en bil per hyreshus. 92-oktanig Sigulev (egen tolkning av vad den heter på svenska) var standardbilen. Kollektivtrafiken var tät och väl fungerande som ersättning. Ville man förflytta sig var det allmänna transportmedel som gällde.

Utbildning
Gratis utbildning, dock inte för alla. Hade du fel bakgrund var det begränsat. Min moster blev utslängd från universitet pga att hon var dotter till en definierad "landsförrädare", min svärfar blev utslängd eftersom han kom från en bondesläkt och sådana hade inget på universitetet att göra. Skulle du studera skulle du vara partimedlem.

Vädring
Okänt fenomen, den värme som finns inomhus skall bevaras (även sommartid).

Gardiner
Vita (obligatoriskt) yttergardiner och eventuellt dekorativa gardiner därtill.

Gräsmattor
Okänt fenomen. Hade man tomt var den nedodlad med blommor och grönfoder. På allmän plats växte det vilt. Gräsklippare fanns ej, varken handjagare eller motordrivna. Ofta hade man även en kolonilott, fullständigt nerodlad.

[Hans]

Mycket intressant!

Hur var det med möjligheten att resa inom Sovjetunionen? Inom östblocket? Utanför var det väl gränsande till omöjligt?

Hur var det med information från väst, var det bara den officiella bilden som gällde eller hur mycket sipprade in?

MVH

Hans

[cocteau]

Lite reflektioner från Kolahalvön. Om den var privilligerad eller ej får jag ta reda på.

Kameror
Här verkar såväl familjen som släkten haft med tillgång till kameror då mängden familjefoton är stor. Kan inte direkt minnas att det var så mycket färg. Får återkomma.

Kryddor
Örtkryddor hela tiden... Fast då är svärfar från Satarov. Intressant att Libbsticka heter libastuk, undrar hur det blev så.

Bilar
Samma Moskovitch sedan 1974. Men att Leningrad - Murmansk vägen är ungefär lika stor som gamla E4 mellan Björke och Bergby känns onekligen i minsta laget.

Vädring
Här är min upplevelse det diametralt motsatta, det vädras jämt förutom i vardagsrumsfönstret där svärfar driver upp plantor för datchan.

I övrigt verkar det varit rätt lika. Men ett tillägg är de 3 veckors (underhålls)avbrott i fjärrvärmen på sommaren som nuförtiden blivit längre för att kommunen vill spara pengar eller har slut på pengar.

Hur var det med möjligheten att resa inom Sovjetunionen? Inom östblocket? Utanför var det väl gränsande till omöjligt?

Resor innom unionen verkar ha varit rutin på sena 70 och 80-talen. Moldavien, Kalinigrad, Kaukasus, Ukraina, Volgadalen, förutom Moskva och Leningrad verkar ha varit variationen varje sommar. En gång gick till och med resan till Bulgarien.

Hur var det med information från väst, var det bara den officiella bilden som gällde eller hur mycket sipprade in?

Får höra mig för lite

[Markus Holst]

Jag föreställer mig i all naivitet att dåtida medborgare i Sovjet trots allt måste sakna en del saker från "den gamla goda tiden". Går det att peka på saker som där var bättre än till exemple i nuvarande Sverige? Jag tänker bland annat på saker som socialförsäkring och liknande

[Hans]

Rent på gatorna, mindre graffiti samt ett antal starkt subventionerade varor eller tjänster såsom bröd och tunnelbanebiljetter?

Det finns nog en del som saknar den s.k. gamla goda tiden då livet var enklare - valen fanns helt enkelt inte.

Halvt på temat är väl den tyska filmen Good bye, Lenin! som spelar mycket på DDR nostalgi - jag har inte sett den, bara hört talas om den.

MVH

Hans

[G:son]

Har för mig, att Kolahalvön var privilegierad under sovjettiden, i den meningen att lönerna var höga, och vad som var viktigare, butikerna relativt välförsedda med varor. Detta skulle ha varit pga Sovjetunionens strategiska intressen i de arktiska områdena, det var ett sätt att underlätta rekryteringen av arbetskraft till fabriker och andra anläggningar.

[Martin Lundvall]

Hur var det med möjligheten att resa inom Sovjetunionen? Inom östblocket? Utanför var det väl gränsande till omöjligt?

Flygresor var billiga, det var vanligt att människor flög till Moskva för att sälja saker på marknaden där det var högre priser. Samtidigt passade man på att handla, behövde man något som var svårt att få tag i så var det störst chans att hitta det i Moskva.

/Martin

[cocteau]

Har för mig, att Kolahalvön var privilegierad under sovjettiden, i den meningen att lönerna var höga, och vad som var viktigare, butikerna relativt välförsedda med varor. Detta skulle ha varit pga Sovjetunionens strategiska intressen i de arktiska områdena, det var ett sätt att underlätta rekryteringen av arbetskraft till fabriker och andra anläggningar.

Jag vet att pensionsåldern "norr om polcirkeln" iallafall var 10 år lägre, 50 för kvinnor och 55 för män om jag minns rätt. Sen om det var i hela Murmansk Oblast eller defakto norr om polcirkeln generellt vet jag inte.

[Rancid]

Hade inte de som arbetade och bodde i de nordliga områderna också en eller flera veckors betald semester vid Svarta Havet varje år?
Får de svenska kallortstillägen att verka en smula snåla..

[Martin Lundvall]

Den sovjetiska politiken för glesbygden var krånglig, lönen var bättre men viktigare var att man fick tillgång till produkter som var svåra att få tag i. Semester, bättre mat, bättre bostäder med mera. Detta kunde givetvis variera från plats till plats och vilken tidpunkt det var.
Hur pass mycket semester man fick törs jag inte svara på, tror inte det finns ett enhetligt svar.

/Martin

[Giancarlo]

Kryddor
Örtkryddor hela tiden... Fast då är svärfar från Satarov. Intressant att Libbsticka heter libastuk, undrar hur det blev så.

Svenskans libbsticka kommer antagligen från tyskans "liebstöckel" - ordagrant "kärleksklack" vilket i sig är en förvrängning av latinets "levisticum" (romarna var galna i libbsticka som krydda) som är en förvrängning av det äldre namnet ligusticum - som betyder 'från Ligurien', så antagligen är det på den vägen.

Den här kryddan i sig var nog aldelles utmärkt för kolahalvön och Sovjetunionen. Den kan odlas i nordliga klimat, kräver ingen bevattning eller arbetsinsats, blir till en stor buske med ett stort överflöd som aldrig tycks försvinna, överlever vintern galant.

[pandersson2]

Resor var väl inte helt lätt. Inom Lettland var ju kusten förbjudet område, ville du åka Liepaja-Ventspils behövdes tillstånd. Jag tror att tillstånd behövdes för att åka ur sovketrepubliken. Skulle du utomlands så var Bulgarien det lättaste landet för det var mest sovjetiserat/russifierat.

Bättre under sovjettiden brukar man fräst säga att sjukvården var som var helt gratis, pensionerna, lägre pensionsålder (60 män, 55 kvinnor), även utbildning nämns fast det gäller nog främst den allmänna utbildningen för de sämre eleverna (exempelvis att alla skulle kunna läsa).

De enda letter jag stött på som haft sovjetnostalgi (och de är få) har samtliga varit pensionärer och samtliga pratat just om hur pensionerna minskat. Personligen är min uppfattning att det snarast är övriga samhället som utvecklats medan pensionärerna stått still.

[olle_i_chile]

Ang resor så har jag vänner från tjeckien vars föräldrar var aktiva i pragvåren och familjerna hamnade på svarta listan. Dom blev stoppade från studier och beslutade att ta sig ut. Dom åkte till Finland (Jag tror att det fanns utlämningsavtal Finland Sovjet) på fejkad förlovingsresa. "Resledaren" tog hand om pass och pengar när dom ville gå ut men dom hade haft lite svartabörshandel och lyckats få tag på Dollar. Så en dag så lämnade dom hotellet med de kläder som dom hade på sig och gick till finlands båtarna och köpte biljett. Dom hade hört att man inte behövde visa pass i kontrollen och vips så var dom i Sverige. I stockholm hoppade dom på tåget till Trollhättan och knackade sedan på porten till SAAB och ville ha jobb

[Hans]

Söt historia, var det 68-69 eller senare?

MVH

Hans

[Bulldog]

Jag hade som jag tidigare nämnt en del kontakt men en man i Estland. Det var väldigt intressant att diskutera Sovjettiden med honom. Ett billigt nöje var att åka skidor i Sibirien. Han och hans polare tog med sig skidor och ett tält och satte sig på ett tåg österut. Det kostade nästan ingenting. Vid lämplig station hoppade de av och åkte skidor i nån vecka innan de tog tåget hem igen.
Enligt honom var det inget problem att resa inom Sovjetunionen, däremot var det krångligare att komma till andra öststater typ Polen, Tjeckoslovakien osv. Dit kunde han inte resa på eget bevåg eftersom han inte hade ”rena papper”. Hans far, farbror eller farfar (kommer inte ihåg) hade varit politisk aktiv och suttit i fängelse. Däremot kunde han bli ivägskickad på konferens i princip vart som helst i Världen. Han hade varit mkt i Afrika, och till och med i Stockholm, där de dock var noga övervakade. Han var inte medlem i kommunistpartiet, vilket förväntades av en man i hans ställning, men han menade att det inte var något större problem, de var lite småsura men det hände inget. Å andra sidan hyste han inget agg mot såna som gick med i kommunistpartiet eftersom han inte tyckte det betydde någonting. Det var som att gå med Rotary eller nåt sånt, bra för karriären helt enkelt. Folk kallades för rädisor, röda på utsidan men vita (opolitiska) på insidan.
Jag trodde ryssarna i Estland var högutbildade personer i högre befattningar men så var det oftast inte, snarare nån sorts arbetskraft invandring. På golvet på en fabrik kunde det finnas ryssar men förmän och högre chefer var oftast Estländare.