Robotförsvar i Östeuropa

[Spaningsledaren]

Hej igen,
Mitt förslag är att du läser igenom samtliga inlägg från första början, d.v.s. från Curtis inledande frågor.

Senare idag, om du inte hinner före, skall jag försöka ta mig tid att skriva ett komplement.

[Spaningsledaren]

När det är krig gäller det att vinna detta. Resten kan vänta.

Sedan blir det fred. Då gäller det att vinna också freden.

Frederna efter det första världskriget blev ödesdigra för Europa.
I stället för att behålla de större multinationella statsbildningar som fanns gav man sig här nämligen in på äventyret att bilda en hel rad nya, mindre stater. I detta fanns sedan frön till det kommande kriget, inte minst genom att det uppstod en lång rad etniska minoriteter i de nybildade länderna.

Idag, sedan det kalla kriget vunnits, finns det här och där en oro för att den här typen av misstag håller på att upprepas. Idag är det den forna sovjetryska sfären som styckas upp, rätt mycket påhejad av diverse krafter och grupper i väst.

Nu som då finns en stor del av sympatierna på "frihetssidan".
Bilden i stort tenderar att negligeras.

Här i väst tyder samtidigt mycket på att t.ex. EU är tröttkört.
Det folkliga stödet för EU-tanken är i avtagande.
Ett land som Sverige finner det inte ens mödan värt att införa den gemensamt beslutade valutan. Man bryr sig inte!

Vore EU berett att ställa upp, ända bort till Vladivostok om så skulle krävas, vorde läget ett annat. Om det alltså vore så att det verkligen var "öppet hus" dit alla var välkomna in. Men så, handen på hjärtat, är det väl inte.

Och har inte först och främst just EU precis den beslutsamheten, och det plitiska stödet för att sedan fullfölja motsvarande integratioer mv vi fråga oss vad som kommer att hända, konket, ekonomiskt, politiskt, socialt o.s.v. med alla dessa dagens och morgondagens statsnybildningar.

Detta är i grunden, samma fråga, som på 1920-talet.
Den som inte gavs bra svar den gången utan som slarvades bort i hanteringen.
Resultatet, liksom tidigare under 1800-talet när det ottomanska väldet styckades upp var att det blev krig. Många krig. Processen gich helt snett. De drabbade regionerna fick aldrig tid att bygga upp nya mellanstatliga strukturer av just federativ EU-typ.

Alternativet till dagens låt-gå-politik förefaller vara en strategi som utgår ifrån att EU, i stort sett, har funnit sin form och sina gränser. Vid sidan av detta EU finns sedan ett, fortfarande, hyggligt stort, hyggligt fungerande, ännu inte räddningslöst förlorat ekonomiskt-kulturellt-politiskt område som vi kan kalla det ryska.

Strategin här skulle bestå i att söka bygga vidare på detta.
I ett första steg gäller det då att avstå från åtgärder som ytterligare leder til fortgående försvagning utifrån.

Beträffande alla strategier gäller att de inte mår bra av halvmesyrer.
Om strategin är, t.ex. som under andra värlskriget att besegna tyskarna först och därefter japanerna gäller det sedan att ge järnet för att besegra just tyskarna och detta under alla veckans dagar och dag som natt.

Skulle den alternativa strategin idag bestå i att inte agera för en rysk försvagning gäerr det på motsvarande sätt att - avstå. Alla dagar i veckan och under en lvng följd av år. Detta är som tulipanaros, det är lättare att säga än att göra.
Men utan det - ingen geopolitiskt strategi vid sidan om den amerikanskinspirerade frihetsagendan. Nu som 1918.

Idag finns det en oro att betydelsen av den större strukturen negligeras, precis som det 1919-1920 inte var just någon som förmådde sig inse att det
Habsburgska riket, Österrike- Ungern i sitt slag var något helt fantastiskt nämligen en statsbildning där många olika folk kunde leva tillsammans med ett rimligt mått av fred och välstånd. I stället offrades det som fanns till förmån för lokalt präglad nationalism. Något sekel tidigare hade det ottomanska riket på samma sätt negligerats medans tid ännu var.

Som svar på Curtis frågor antydde jag för min del att det motstånd mot det här antimissilprojektet kanske skall ses, ocksv, i det här ljuset. Det kan, genom sin signalverkan, uppfattas som ännu en spik i dn ryska likkistan, inte av militära skäl, för sådana finns inte, utan av politiska skäl.

Här jämförde jag tidigare med den ryske tsarens garantier riktade mot det ottomanska rikets kristna innevånare. Det var också en signal att också det riekt stod inför nya utmaningar. Därefter rullade en hel lång rad av krig igång, inklusiver ett där Frankrike och England gick in på den ottomanska sidan för att begränsa den ryska aptiten.

I ett historiskt perspektiv tror jag det vore riskabelt att utgå ifrån att dagens processer, om det tillåts fortsätta, kommer att sluta väsentligt mycket bättre.

Tvärtom har Jugoslaviens sönderfall visat oss att de drivkrafter som ledde till raden av balkankrig och till världskrigen fortfarande är verksamma.

[Mathias Forsberg]

Bengt Albons ger sin syn på saken:

USA:s nya missilsköld får mothugg

Bengt Albons

"Stjärnornas krig" ställdes in, men USA har i dag ett begränsat missilförsvar i Kalifornien och Alaska. Nu utvidgas missilskölden till Polen och Tjeckien. Det kan skapa en djup spricka i förbindelserna mellan Europa och USA.

USA:s önskan att kunna försvara sig mot missiler är inte ny, men den senaste tidens satsning pekar på ett nytt strategiskt tänkande där missilförsvar inte bara är tänkt att fungera som avskräckning mot andra länder utan främst som ett faktiskt försvarsvapen i krig. Det problem som mest diskuteras i USA är att tekniken fortfarande är osäker och att man inte vet om ett missilförsvar förmår klara sin uppgift.
I Europa möter missilförsvaret motstånd av i huvudsak andra skäl.

Här finns en ryggmärgsreaktion mot att ta emot nya typer av amerikanska missiler sedan president Jimmy Carter 1979 beslutade att placera ut kryssningsmissiler på den europeiska kontinenten som ett svar på sovjetiska missilhot. När president Ronald Reagan fyra år senare genomförde Carters planer med sina "euromissiler" möttes beslutet av massiva fredsprotester.

Utsikterna till den typen av folkligt motstånd tycks små i dagens politiska klimat, och debatten om den planerade amerikanska missilskölden i Polen och Tjeckien är ännu bara i sin linda.

Här finns potential för djupa sprickor i förbindelserna mellan Europa och USA.

Ändå handlar det bara om ett begränsat program där president George W Bushs administration som ett led i att försvara USA vill placera ut tio interceptorer i Polen och ett radarsystem i Tjeckien i syfte att kunna skjuta ned missiler avfyrade från Iran.

Regeringarna i Polen och Tjeckien har visat positivt intresse under inledande förhandlingar, men i båda länderna finns ett folkligt motstånd som kan göra att parlamenten röstar ned eventuella uppgörelser.

Bland USA:s allierade inom militäralliansen Nato finns en utbredd misstänksamhet mot projektet som kan växa till motstånd och möjligen stoppa planerna.

Förutom ryggmärgsreaktionen mot amerikanska missiler handlar missnöjet och ilskan om att USA överrumplat sina allierade med planerna på ett eget missilförsvar i Europa. Allierade länder som Frankrike och Tyskland anser att de inte fått säga sin mening innan USA fattat beslut. De ställer sig också frågande till USA:s brådska och ovilja att samordna sina planer med det missilförsvar som är på gång inom Nato.

Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer har välkomnat de amerikanska planerna, men klagat på att den tänkta amerikanska missilskölden inte kommer att täcka mer än 90 procent av Europa mot eventuella iranska missiler. Det strider mot Natos grundläggande princip om att Europas försvar ska vara helt och odelat.

USA har en traditionell och grundmurad ovilja att dela sina försvarsbeslut och sin militära operationsledning med andra länder. Det är otänkbart att USA kommer att dela beslut med allierade försvarsledningar eller politiker om att aktivera ett missilförsvar. Det vore dessutom opraktiskt eftersom beslut om att skjuta ned missiler måste fattas inom loppet av några minuter.

- Men vad är diplomater till för, om inte för att lösa just den här typen av frågor, påpekar den amerikanske säkerhetspolitiske debattören Ronald Asmus, chef för German Marshall Funds kontor i Bryssel.

- Om frågan sköts på rätt sätt kan missilförsvar faktiskt visa sig vara en del i att rädda den transatlantiska alliansen, anser Ronald Asmus.

Han föreslår att Bushadministrationen tar ett steg tillbaka, förhandlar med sina allierade, talar med Ryssland och förankrar tankarna på ett missilförsvar i Europa hos kandidaterna i nästa års amerikanska presidentval.

- Ingen europeisk regering kommer att ge klartecken utan försäkringar om att USA:s nästa president kommer att fullfölja ett påbörjat missilförsvar, hävdar
Ronald Asmus.

Tecken på att USA anammat kritiken och är berett på förhandlingar finns redan. I nästa vecka ska samtal om missilförsvaret föras med Ryssland på Natohögkvarteret i Bryssel inom det samarbetsorgan som kallas Nato-Rysslandsrådet.

Ronald Asmus håller också öppet för tanken att USA och Nato kan samverka i ett missilförsvar med Ryssland, ett förslag som även ryska politiker och experter fört fram.

- Ryssland har all anledning att vara intresserat av nära samarbete för att skapa missilförsvarssy-stem. Varje försök att bygga dem utan Rysslands medverkan betyder automatiskt att de byggs mot Ryssland, hävdar ordföranden i det ryska parlamentets utrikesutskott Konstantin Kosatjov i en debatt-artikel.

Hans inlägg kännetecknas annars mest av försök att slå in en kil mellan EU och USA och att misstänkliggöra Nato.

De ryska reaktionerna visar också på känslighet mot att USA vill ha försvarssystem inom den tidigare sovjetiska sfären och nära ryska gränser. Ryska generaler har redan hotat med att ett missilförsvar i
Polen och Tjeckien lätt kan oskadliggöras med ryska vapen, argument som inte precis tjänar Rysslands sak i debatten.


USA har svarat att det tänkta missilförsvaret i Europa inte riktas mot Ryssland. Natos generalsekreterare har sagt att man inte behöver vara Einstein för att räkna ut att ett missilförsvar med tio interceptorer inte är avsett att möta den ryska arsenalen med tusentals missiler och kärnstridsspetsar.

USA har alltid hävdat att det planerade missilförsvaret i Europa och det system som redan finns utplacerat i Kalifornien och Alaska är avsedda att möta missiler avfyrade från "skurkstater" som Nordkorea och Iran och inte från erkända kärnvapenmakter som Ryssland eller ens Kina.

Oavsett USA:s förklaringar så skapar missilförsvarssystemen osämja i förbindelserna med just Ryssland och Kina. Amerikanska forskare och politiker i Europa ställer frågan om missilförsvar är värt dessa politiska kostnader. President George W Bushs impopularitet försvårar ytterligare USA:s möjligheter att få stöd för ett missilförsvar bland europeiska allierade.

Kritiker frågar sig varför det är så bråttom att bygga ett missilförsvar i Europa mot iranska missiler som ännu inte existerar.

- Iran har inte interkontinentala ballistiska missiler och förväntas inte ha några på ett tag. Och varför skulle Iran angripa Europa eller använda ballistiska missiler för att angripa USA? undrar Victoria Samson som är försvarsanalytiker vid Center for Defense Information i Washington.

Det amerikanska försvarsdepartementets statssekreterare för politiska frågor, Eric Edelman, svarade i förra veckan att "hotet" från iranska missiler "börjar mogna omkring 2015".

- Ett skäl till att vi sätter i gång nu är att vi vill ha kapacitet på plats för att möta det hotet. Det tar tid att få försvarssystemen på plats. Att placera ut det i efterhand vore svårare och skulle kunna utsätta våra europeiska allierade och våra styrkor för både angrepp och utpressning, sade Edelman.

Amerikanska kritiker och kongressens egen utredningsavdelning har ifrågasatt missilförsvarssystemens tillförlitlighet. De interceptorer som ska placeras i Europa och som finns på plats i USA är inte färdigtestade och har mindre träffsäkerhet än de missiler av typ Patriot som nu håller på att placeras ut på japanska baser och fartyg. Där är avsikten att skydda militärbaser och städer mot missilangrepp från Nordkorea.

I en artikel i tidningen International Herald Tribune ställer den amerikanske forskaren Stephen Larrabee vid Rand Corporation just frågan om försvarssystemet kommer att fungera och ger svaret:

- De interceptorer som USA vill placera i Europa är i grunden prototyper. Deras effektivitet och pålitlighet återstår att bevisa. Testprogrammet har förföljts av misslyckanden med de mest grundläggande komponenterna i interceptorerna. För närvarande går det inte att avgöra hur effektiva de skulle bli.

[MD650]

Ett för tråden ovidkommande inlägg har tagits bort.

[Sonrep]

Värt att nämna är att Putins Ryssland monterade ner en radarbas på Cuba.

[Curtis]

Lite östperspektiv:

The belief is rooted in Moscow that the US missile-defense deployments aim at destroying Russia's strategic parity with the US. An essay featured in Foreign Affairs magazine in its March-April 2006 issue titled "The rise of US nuclear primacy" received huge attention among the Russian strategic community. It held out a chilling warning: "The age of MAD [mutual assured destruction] is nearing an end. Today, for the first time in almost 50 years, the United States stands on the verge of attaining nuclear primacy. It will probably soon be possible for the United States to destroy the long-range nuclear arsenals of Russia or China with a first strike ... Russia and China - and the rest of the world - will live in the shadow of US nuclear primacy for many years to come."

But what the Russians fear the most is that the proposed ABM systems in Central Europe will plug important gaps in the overall US capability to launch a devastating first strike on Russia's nuclear capability. For instance, the proposed radar in the Czech Republic would be capable of determining the parameters of the trajectories of Russian ballistic missiles during the first few seconds after their launch (as against the gap of several minutes needed under the existing shipboard or space surveillance systems), which would make it far easier to bring down the missiles.

Thus we perceive the deployment of the ABM system in Europe in particular as an attempt to unilaterally destroy the existing balance of forces on the continent and in the world....And Putins owns words "There is no need to fear Russia's actions, and they are not aggressive ... They are aimed at maintaining balance in the world order, and are extremely important for maintaining peace and security globally."

http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/IF07Ag04.html

På frågan hur objektiv artikeln är låter jag vara osagt, men det är ett annat perspektiv på en annan situation. Dock är det intressant att se att det är en retorik för att övertyga sin egna befolkning att ett hot har uppstått och vad andra parter tycker är oväsentligt.

[Sonrep]

Kommer detta missilförsvar expandera i framtiden?

Detta har kanske inte nämnts, men Ryssland kom med ny retorik vid G8 mötet. Detta verkar vara viktigt för Ryssland.

Putin har också medgett att han inte utesluter att USA drar tillbaka ett sådant försvarssystem.

Tryggve, menar du att man har räknat bort Turkiet bara för det finns spekulationer på att de skulle kunna köpa Arrows? Fast dem kommer ju kontrolleras av Turkiet isf. Som sagt att Iran öht har några ambitioner på att skicka missiler(som de inte har än) mot oskyldiga öst-europa känns ganska långsökt. Vad har Iran för intresse i att göra en sådan sak? Vad skulle dem tjäna på det? Visst så kanske de skulle utöva en viss utpressning, men de befinner sig inte i den regionen, det finns inte så mycket att hämta. Som sagt, hade USA tänkt att installera ett missilförsvar i Irak så hade det vart mer begreppsbart.

Jag kan tänka mig att det ligger i Polens intresse att just ha ett missilförsvar mot just Ryssland. För de gillar och jävlas med Ryssland, samtidigt som de också är rädda för landet.

Ryssland har väl blivit mer bittra efter NATOs agerande i Kosovo. Man kanske är osäker på vem USA bygger försvar mot, men man ger skarp kritik för att Ryssland tjänar på att vara kritiskt oavsett. Frasen “the Cold War is over” hör man ofta från USA när Ryssland ger kritik. Hur mycket hot/kritik krävs för att de ska sluta använda ett sådant svar?

[Sonrep]

Putins förklaring..

WALL STREET JOURNAL: A follow-up to the previous question. One of the most acute recent problems between Washington and Moscow has been American plans to install elements of a missile defence system in Europe. Since Russia is very radically opposed to this system and the White House confirms that it will go ahead regardless, the confrontation becomes more pronounced…

VLADIMIR PUTIN: Incidentally, that it is the answer to the previous question. I am sorry -- please continue.

WALL STREET JOURNAL: … and the more countries there are that want to participate in this system. What does Russia gain by being so fiercely opposed to this system? Are you hoping that Washington will eventually abandon its plans to install an anti-missile defence system or do you have other goals, since Washington has already said that it will not allow Russia to veto this programme?

VLADIMIR PUTIN: I would start with the Adapted Conventional Armed Forces Treaty in Europe (ACAF). We have not just stated that we are ready to comply with the treaty, like certain others have done. We really are implementing it: we have removed all of our heavy weapons from the European part of Russia and put them behind the Urals. We have reduced our Armed Forces by 300,000. We have taken several other steps required by the ACAF. But what have we seen in response? Eastern Europe is receiving new weapons, two new military bases are being set up in Romania and in Bulgaria, and there are two new missile launch areas -- a radar in Czech republic and missile systems in Poland. And we are asking ourselves the question: what is going on? Russia is disarming unilaterally. But if we disarm unilaterally then we would like to see our partners be willing to do the same thing in Europe. On the contrary, Europe is being pumped full of new weapons systems. And of course we cannot help but be concerned.

What should we do in these circumstances? Of course we have declared a moratorium.

This applies to the missile defence system. But not just the missile defence system itself. Since if this missile system is put in place, it will work automatically with the entire nuclear capability of the United States. It will be an integral part of the U.S. nuclear capability.

I draw your attention and that of your readers to the fact that, for the first time in history -- and I want to emphasize this -- there are elements of the U.S. nuclear capability on the European continent. It simply changes the whole configuration of international security. That is the second thing.

Finally, thirdly, how do they justify this? By the need to defend themselves against Iranian missiles. But there are no such missiles. Iran has no missiles with a range of 5,000 to 8,000 kilometres. In other words, we are being told that this missile defence system is there to defend against something that doesn’t exist. Do you not think that this is even a little bit funny? But it would only be funny if it were not so said. We are not satisfied with the explanations that we are hearing. There is no justification whatsoever for installing a missile defence system in Europe. Our military experts certainly believe that this system affects the territory of the Russian Federation in front of the Ural mountains. And of course we have to respond to that.

And now I would like to give a definite answer to your question: what do we want? First of all, we want to be heard. We want our position to be understood. We do not exclude that our American partners might reconsider their decision. We are not imposing anything on anyone. But we are proceeding from common sense and think that everyone else could also use their common sense. But if this does not take place then we will absolve ourselves from the responsibility of our retaliatory steps because we are not initiating what is certainly growing into a new arms race in Europe. And we want everybody to understand very clearly that we are not going to bear responsibility for this arms race. For example, when they try to shift this responsibility to us in connection with our efforts to improve our strategic nuclear weapons. We did not initiate the withdrawal from the Anti-Ballistic Missile Treaty. But what response did we give when we discussed this issue with our American partners? We said that we do not have the resources and desire to establish such a system. But as professionals we both understand that a missile defence system for one side and no such a system for the other creates an illusion of security and increases the possibility of a nuclear conflict.

I am speaking purely theoretically -- this has no personal dimension. It is destroying the strategic equilibrium in the world. In order to restore that balance without setting up a missile defence system we will have to create a system to overcome missile defence, and this is what we are doing now.

At that point our partners said: “there’s nothing wrong, we are not enemies, we are not going to work against one another”. We would point out that we are simply answering them: “we warned you, we talked about this, you answered us a certain way. So we are going to do what we said we would”. And if they put a missile defence system in Europe -- and we are warning this today -- there will be retaliatory measures. We need to ensure our security. And we are not the proponents of this process.

And, finally, the last thing. Again I would not want you to suffer from the illusion that we have fallen out of love with anyone. But I sometimes think to myself: why are they doing all this? Why are our American partners trying so obstinately to deploy a missile defence system in Europe when -- and this is perfectly obvious -- it is not needed to defend against Iranian or -- even more obvious -- North Korean missiles? (We all know where North Korea is and the kind of range these missiles would need to have to be able to reach Europe.) So it is clearly not against them and it is clearly not against us because it is obvious to everyone that Russia is not preparing to attack anybody. Then why? Is it perhaps to ensure that we carry out these retaliatory measures? And to prevent a further rapprochement between Russian and Europe? If this is the case (and I am not claiming so, but it is a possibility), then I believe that this would be yet another mistake because that is not the way to improve international peace and security.

http://www.kremlin.ru/eng/text/speeches ... 2772.shtml

[pandersson2]

Jag läste nyligen att även ledande människor i Litauen är intresserade av att få deltaga,

[Sonrep]

Jag läste nyligen att även ledande människor i Litauen är intresserade av att få deltaga,

Haha.. Litauen kanske bara vill reta Ryssland lite för nöjes skull. De beter sig ofta lustigt i sin diplomati med Ryssland. Men det skulle vara kul o se om du har än källa som styrker ditt påstående.

Om vi nu antar att detta enbart skulle vara avsett för att skydda mot missiler från de avlägsna länderna som inte har missiler som skyddet ska försvara mot. Vilka stödjer då denna idé? De som vill påskynda ett krig med antingen Iran eller Nordkorea borde inte göra det eftersom detta skapar en buffert som gör att det inte blir lika farligt om dessa länder har kärnvapen. De som inte vill invadera dessa länder brukar vara av uppfattningen att dessa kärnvapen inte kommer att användas.

Det kanske är dem som tror på allvar att Iran kommer att använda missiler mot något annat land än Israel, men ändå vill agera passivt eller inte anser att USA har råd eller skulle kunna få något resultat av millitära anfalls-aktioner.

Fler förslag?

[pandersson2]

Sonrep,

det var en kort notis i en lettisk dagstidning jag läste det (bör varit Kurzemes Vards). Jag vill minnas att det var en på ministernivå som uttalat. Ingen närmare motivering gavs. Jag förmodar att syftet är att komma in i säkrare skydd under det amerikanska paraplyet, inte att skydda sig mot eventuella iranska missiler. Jag kan försäkra att det finns inget som är lustigt angående diplomatin mellan Litauen och Ryssland.

edit
Kurzemes Vards 31 maj. Försvarsminister Jozs Oleks på visit hade förklarat att staten är intresserad att deltaga under en visit i Moldavien. Motiverade med instabila stater som kan hota i framtiden.

[Sonrep]

Mr Ivanov said there would be no need to move extra forces to Kaliningrad if the US agreed to use Russian facilities instead of the Polish and Czech bases.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6269408.stm

Varför kan inte USA komma överrens om att sammarbeta med Ryssland?

[Belisarius]

Mr Ivanov said there would be no need to move extra forces to Kaliningrad if the US agreed to use Russian facilities instead of the Polish and Czech bases.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6269408.stm

Varför kan inte USA komma överrens om att sammarbeta med Ryssland?

Det här kanske ger lite inblick:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6262220.stm

Överhuvudtaget är - ur Azerbadjansk synpunkt - den ryska närvaron på Azeri-basen inte sådär värst populär, därmed finns det farhågor att en amerikansk etablering inte heller skulle stryka den administrationen medhårs. Dessutom är den som sagt uråldrig, varför man kan utgå från att samordningsfördelar blir minimala. För det tredje är förmodligen inte Washington så piggt på att parkera ett toppmodernt ABM-system i den ryska bakgården av säkerhetsskäl.

Som ett förslag är det dock briljant av Putin, ur PR-synpunkt. Han har lagt fram en öppning som vid första anblick skulle tillåta att båda parterna möts i en win-win situation, samtidigt som han upprätthåller den ryska ställningen i frågan. Genom att öppna dörren har han på ett snyggt sätt lagt tillbaka pressen att lösa frågan på USA. Att de i sin tur nog anser att anbudet är ganska innehållslöst går nog de flesta förbi, inte minst journalistkåren.

[Sonrep]

Tack för länken, Belisaurius. Den gav ett bra svar på min fråga.

Det jag skulle kunna tänka mig är att USA skulle ge förslag på ändringar av det ryska förslaget. Man skulle kanske kunna sammarbeta gemensamt på basen, använda både rysk och amerikansk teknik, samt installera ett kraftfullt övervakningssystem. Att modernisera basen är kanske billigare än att bygga en nytt försvarssystem. Azerbadjan ligger väl annars bra beläget iom närheten till Iran.

Hursomhellst, så svarar Ryssland på Amerikas planer genom att lägga CFE-avtalet åt sidan.

[Roger Klang]

Mathias Forsberg skrev den 17 april 2007:

USA har svarat att det tänkta missilförsvaret i Europa inte riktas mot Ryssland. Natos generalsekreterare har sagt att man inte behöver vara Einstein för att räkna ut att ett missilförsvar med tio interceptorer inte är avsett att möta den ryska arsenalen med tusentals missiler och kärnstridsspetsar.

Nej, det är nog som Natos generalsekreterare Jaap de Hoop säger. Men tror någon att Bush tänker sätta säkerhetslås på sina anti-missiler så att de inte kommer att kunna färdas norrut, över Sverige och svenskt vatten t.ex.? Snarare kommer han att se till att möjligheten att skjuta ner ryska missiler som kan tänkas färdas över Sverige, förblir öppen. Jag har ganska nyligen läst att det inte kommer att finnas kärnladdningar i de amerikanska missilerna, men skjuter de ner en rysk missil över Sverige så kommer radioaktivt material att spridas över stora ytor i vårt land. Det kommer att bli en såkallad ”smutsig bomb”, för varje nedskjuten missil här över oss. Läs gärna min tråd med lås på; ”Den amerikanska missilbasen i Polen”, för mer information om lögnerna i samband med missilbasen både från ryskt och amerikanskt håll!

M.v.h. Roger Klang, Lund den 30/12/2007