Vilka hjälpte till mest?

[björken]

När vi hade histora i skolan såg vi "infödd soldat" och genats började alla kolla om dom hade nån 2vk-släkning. I min klass går folk med många olika ursprung och genats började det att bråkade om vilka som hjälpte bäst till att vinna över tredje-riket. Frågan är kanske konstigt ställd men, vilken av dom här armerna/moståndsrörelse hjälpte till mest? Vissa länder kanske kapetulerade efter nån dag fast jag har med dom en då.

Hollänska armen 1940- Kapertiulerade efter 4 dagar
Franska Armen 1940- höll Dunkerque så 300 000 soldater kunde evakueras
Fria Fransk Styrkorna/ Franska Kononial trupper- Slogs i afrika, italien och västeuorupa
Norska moståndrörelsen- förstörde Telemark och tyskarnas tungt vatten
Titos partisaner- Höll flera tyska divisioner upptagna
Brittiska Kononial trupper- hjälpte till att driva Rommel ur afrika
Polska Hemarmén 1944- Kämpade i Warsarwa

Jag har skrivit vad jag vet om dom har armerna. Jag tog inte med Tyska, finska eller amrikansk för dom vet vi mycket om. Jag har gogglat och kollat på wikipedia men hittar inte så mycket.

[B Hellqvist]

Röda armén tillfogade tyska armén 80% av dess förluster och band upp enorma resurser. Tillsammans med den amerikanska armén, den brittiska flottan och USAAF och RAF blev resultatet att tyskarna inte hade en chans. De andra, mindre nationaliteterna står sig slätt i jämförelse, även om deras bidrag inte var obetydliga.

[Probstner]

Till B Hellqvists lista vill jag foga (även om det är underförstått i det han skriver) den sammanlagda industrikapaciteten hos de tre viktigaste allierade. USA naturligtvis i första rummet, men också t ex Sovjet hade med tanke på omständigheterna en överraskande hög industriproduktion. Tyskland ställde inte in sin industrikapacitet på rent militära behov förrän i krigets slutskede. Det fanns t ex länge ett motstånd mot att låta tyska kvinnor arbeta i industrin (hellre då slavarbetare).

Bland de övriga allierade tycker jag att det är en öppen fråga om Frankrike, Polen eller Jugoslavien bidrog mest. Det hade i regel bara regional betydelse men var säker ändå nog så irriterande för axelmakterna. I alla tre länderna var det dessutom en kaotisk intern situation med olika fraktioner som bekämpade varandra och olika grader av kollaboration.

Norge var nog otäckt att hantera genom sin geografiska utbredning. Jag minns inte längre var jag sett siffrorna, men jag har för mig att Tyskland höll i genomsnitt en kvarts miljon soldater i Norge för att ha koll i fjordar, dalar och på öar. De soldaterna hade säkert behövts vid Don.

/ Probstner

[varjag]

Röda armén tillfogade tyska armén 80% av dess förluster och band upp enorma resurser. Tillsammans med den amerikanska armén, den brittiska flottan och USAAF och RAF blev resultatet att tyskarna inte hade en chans. De andra, mindre nationaliteterna står sig slätt i jämförelse, även om deras bidrag inte var obetydliga.

En korrekt analys! Den 'mindre nationaliteterna' deltog mest som 'spjutbarande statister' i dramat. Man skall inte laata sig forvirras av de otaliga roster med krav paa 'plats i solen' som EFTER kriget - rests av 'spjutbararna'. Danmark 'vann kriget' via Niels Bohr/atombomben...Norge 'vann' via tunga vattnet/Rjukan, Belgien 'vann' via flyktkanaler for nedskjutna flygare, Frankrike 'vann'??? - ja helt enkelt genom att forbli 'franskt'...etc.etc.

Om jag skulle peka paa ett avgorande bidrag som alltfor ofta gloms - blir det helt civilt, inte militart. Den norska handelsflottan, mest bemannad av norska civila sjoman, genom formeringen av Nortraship i april 1940 och i London, som tog hand om administrationen av den valdiga norska handelsflottan paa alla varldens hav och stallde denna enorma resurs till de allierades forfogande.

Varjag

[Stefan]

Norge var nog otäckt att hantera genom sin geografiska utbredning. Jag minns inte längre var jag sett siffrorna, men jag har för mig att Tyskland höll i genomsnitt en kvarts miljon soldater i Norge för att ha koll i fjordar, dalar och på öar. De soldaterna hade säkert behövts vid Don.

/ Probstner

Ja, här finns en poäng. Men såvitt jag förstår all denna manskap inte i första hand för att hålla norskarna nere, utan för att hålla gard mot en eventuell landstingning från de allierade.
Vidare var de indirekt en knytnäve ovanför Sveriges nacke, så Sverige höll sig i skinnet utan att få några dumma idéer.

Så allt som allt var nog dessa soldater inte helt och hållet tillspillogivna.

[Stefan]

Jag tror man skall se det här som med talesättet om kamelen, där det var tillsynes ett strå som knäckte ryggen, bröt ner den.

Isjälva verket var strået den allra minsta orsaken, men tillsammans, tillsammans - blev det till slut för mycket.


Min favorit i uppräkningen av strån var nazisternas jude-inställning.
Beevor nämnes nånstans i slutet av en av böckerna (Berlin - slutstriden?) att även en del tyska generaler var efter nederlaget extra bittra av denna anledning...

Om de istället för att ägna krafter och energi för att förinta judarna; tyska, allierade och utländska, om de istället hade med lock och pock använt dem i krigsansträngningen!

Ett antal första rangens divisioner, ett större antal andra rangens divisioner - "judiska" och de friställda bevakningsmanskapen. Ett mycket stort arbetskraftsreserv inkluderande ett stort antal kunniga specialister inom alla områden och fack... Och de flesta av dessa hade varit bättre motiverade än slavarbetskraften. etc.

Här är ju inte bara tyska egna judar. Men tex även de allierades judar som en högmotiverad grupp... De polska och ryska judarna mindre motiverade för aktiv krigsansträngning, men hade givetvis ändå fungerat utmärkt som arbetskraft. Som vi ju sett i de fabriker som hölls igång så länge de nu hölls igång.

ps. Tankarna mal. Man kan mycket väl se detta som De Dödas Hämnd: Deras fasansfulla död blev I SIG spiken som hjälpte till att spika igen nazismens kista. De dog inte förgäves.

[BigPapaBear]

Norge var nog otäckt att hantera genom sin geografiska utbredning. Jag minns inte längre var jag sett siffrorna, men jag har för mig att Tyskland höll i genomsnitt en kvarts miljon soldater i Norge för att ha koll i fjordar, dalar och på öar. De soldaterna hade säkert behövts vid Don.

/ Probstner

Siffran låter korrekt. Jag vill minnas 250-300 tusen man (varav en del förvisso bara tränade där innan de sattes in på andra platser, men ändå...)

Visst är det en massa viktig trupp som binds upp - instämmer till fullo - men sitsen är lite bökig.

1) Hade tyskarna evakuerat Norge (oavsett när) hade norrmännen knappast återgått till neutral nation utan blivit en ny bas för de allierade, vilket hade varit väldigt jobbigt av en mängd anledningar.

2) Norge hade (om än bara fram till Frankrikes fall) en strategisk betydelse (de upplevde det definitivt så iaf!):
a) flott- och ubåtsbaser - blotta existensen av tyska ytstridskrafter, hur chanslösa de egentligen var i långa loppet,
binder upp absurda mängder allierade resurser. Ett av få exempel där styrkeuppdelning av en underlägsen part
(tyskarna) faktiskt ger mer än den skadar den egna krigsinsatsen.
b) järnmalmen under vinterhalvåret