Världens högsta deflation

[Martin Lundvall]

Det finns ju en tråd om inflation och jag tänkte vi kunde ha motsvarande för deflation.
Vilka är de mest kända fallen av deflation och hur stor betydelse hade dem?
Jag kommer spontant att tänka på Storbrittanninen efter första världskriget då man återinförde guldstandarden vilket skapade en deflation.
Samt den så kallade stora deflationen 1873-1896 då priserna sjönk, men med hur mycket vet jag inte.

/Martin

[Hans]

Intressant, tydligen har det förekommit i Sverige också.

Deflation dynamics in Sweden: perceptions, expectations and adjustment during the deflations of 1921–23 and
1931–33.
http://www.lavoisier.fr/notice/gb197803.html

Någon som vet mer?

MVH

Hans

[Göstring]

Efter första världskriget var Sverige det första land som återinförde guldmyntfoten, och då till förkrigsparitet. Priserna skulle alltså ned till 1914 års nivå.
Lars Jonung har forskat om detta och det finns en del intressant av honom på nätet.

Diagrammet visar inflationen



Prisnivån:


http://www.scb.se/Statistik/PR/PR0101/2 ... -07_SV.xls

• År Inflation Prisnivå
  
  1914 1,3 100
  1915 14,9 115
  1916 13,0 130
  1917 26,2 164
  1918 47,0 241
  1919 10,4 266
  1920 1,9 271
  1921 -18,5 221
  1922 -16,7 184
  1923 -5,4 174
  1924 0,0 174
  1925 1,7 177
  1926 -3,4 171
  1927 -1,2 169
  1928 0,6 170
  1929 -1,2 168
  1930 -3,6 162

[Olof Trätälja]

Hyperinflation inträffar ju endast i lokal statlig valuta på grund av statlig politik att ställa ut sedlar utan täckning eller ovilja att stå för förpliktelserna. I princip alltid orsakad av att man inte vill eller kan betala statsskulden oavsett vad som eventuellt påstås till en bredare allmänhet. Att istället betala mer än man egentligen varit skyldig har däremot vad jag vet ännu inte föresvävat någon stat så hyperdeflation kan nog uteslutas.

Däremot kan har det förstås förekommit en form av tillfällig lättnadsdeflation där man först befarat att staten inte skulle följa sina förpliktelser samtidigt som staten förbjudit möjligheten till omedelbar inlösen av sedlarna i guld men sedan åter börjat stå för sina förpliktelser. Första världskriget är typexemplet. (Att sedan staterna endast något årtionde senare åter skulle bryta sina förpliktelser och att 1900-talet i själva verket skulle bli det värsta inflationsårhundradet någonsin visste man ju inte då.)

Men även i ädelmetaller kan ju deflation liksom inflation förekomma. Ädelmetallerna ger ju inget absolut skydd utan fördelen ligger i att det är mycket svårare att manipulera förhållandet mellan absoluta tillgångar/produktion och pengar eftersom ädelmetallerna är svåra att producera och produktionsprocesserna förändras långsamt. Vi kan ju låna in diagrammet från föregående diskussion, det bör dock ihågkommas att de svenska ädelmetallmynten vanligen präglats av silver eller koppar vilket är mindre stabilt. Den mycket tydliga stabiliteten från 1800-talet beror på övergången till guld.



Men även för guld syns ju tydliga svängningar under 1900-talet vilket dock främst beror på politiska manipulationer med hjälp av konfiskeringar, växlings och förbud mot ägande av privat investeringsguld, som sedan med nödvändighet måste överges. Särskilt notabelt är att det under 70-talet i Sverige rådde en egentlig deflation och realt ur glabalt perspektiv fallande löner trots eller kanske just på grund av att man hade högre spinn i sedelpressarna än vid någon annan tidpunkt. Vår statliga radio ger för övrigt en något annan version, senast för någon timma sedan, men grafen talar ju sitt tydliga språk.... (Samma statliga radio propagerade samtidigt för att öka inflationen igen genom det direkt falska påståendet att "den importerade" inflationen inte gick att påverka för riksbanken och att den inte borde räknas med i inflationsmålet, likt feds nuvarande skadliga inriktning i USA. Men man behöver inte tänka särskilt länge för att inse att den "importerade inflationen" i själva verket är en fallande krona, dvs just det som riksbankens huvudsakligen kan påverka och i verkligheten det som de ensamma har kontrollen över till skillnad från den inhemska löneinflationen som också drivs av riksdagspolitik)



Som synes kan det som i lokala låtsaspengar ser ut som inflation i själva verket vara lokal deflation orsakad av lägre produktionskostander och relativt lägre lokala löner i ett globalt perspektiv. (Utlänningar upplever att det blivit billigare i Sverige) Men fullt genomslag får det ju inte fören den lokala staten åter tvingas tillåta fri växling om sådan förbud temporärt upprätthålles..

[Olof Trätälja]

Intressant, tydligen har det förekommit i Sverige också.

Deflation dynamics in Sweden: perceptions, expectations and adjustment during the deflations of 1921–23 and
1931–33.
http://www.lavoisier.fr/notice/gb197803.html

Någon som vet mer?

MVH

Hans

Den där boken har några år på nacken och säljer nog inte så bra längre.... Risken för deflation i lokala valutor torde för närvarande inte vara överdriven.

Hela boken verkar på beskrivningen andas något förlegat över sig där man talar om något slags underliggande "deflationstryck" då i motsats till retorikens "inflationstryck" får man väl anta. Vidare skriver man

Deflation may be worse than inflation not only because the real burden of debt rises but also because firms would confront rising real wages in a world where nominal wage rigidity prevails.

Det där är ju en sanning med modifikation, deflation är förvisso på samma vis som inflation ett problem eftersom den leder till att avtal inte blir som tänkt, men ur fundamental synvinkel eller ur ett långt historiskt perpektiv ingalunda värre än inflation. Däremot så är det så att västvärldens och i synnerhet västeuropas och sveriges reglerade arbetsmarknadspolitik fungerar extra dåligt under deflation. Men att på något vis söka vrida runt perspektiven och göra det politiska problemet till det givna och följderna till orsak är förlegat och minst sagt betänkligt ur ett analytiskt perspektiv. Däremot är det förstås så att vi rent reelt har ett asymetriskt inflationsmål, dvs 2% istället för 0%, just på grund av att politiker funnit det bekvämare att hantera följderna av arbetsmarknadspolitiken (med i praktiken förbud mot lönesänkningar i lokal valuta) hjälpligt än att gå till botten med problemet.

[KP-31]

Den där boken har några år på nacken och säljer nog inte så bra längre.... Risken för deflation i lokala valutor torde för närvarande inte vara överdriven.

Hela boken verkar på beskrivningen andas något förlegat över sig där man talar om något slags underliggande "deflationstryck" då i motsats till retorikens "inflationstryck" får man väl anta. Vidare skriver man

Deflation may be worse than inflation not only because the real burden of debt rises but also because firms would confront rising real wages in a world where nominal wage rigidity prevails.

Det där är ju en sanning med modifikation, deflation är förvisso på samma vis som inflation ett problem eftersom den leder till att avtal inte blir som tänkt, men ur fundamental synvinkel eller ur ett långt historiskt perpektiv ingalunda värre än inflation. Däremot så är det så att västvärldens och i synnerhet västeuropas och sveriges reglerade arbetsmarknadspolitik fungerar extra dåligt under deflation. Men att på något vis söka vrida runt perspektiven och göra det politiska problemet till det givna och följderna till orsak är förlegat och minst sagt betänkligt ur ett analytiskt perspektiv. Däremot är det förstås så att vi rent reelt har ett asymetriskt inflationsmål, dvs 2% istället för 0%, just på grund av att politiker funnit det bekvämare att hantera följderna av arbetsmarknadspolitiken (med i praktiken förbud mot lönesänkningar i lokal valuta) hjälpligt än att gå till botten med problemet.

Om inflationsförväntningarna är stabila och någorlunda korrekta så som de har varit under de senaste åren är låg inflation inget problem med tanke på avtal. Man tar ju hänsyn till inflationen när man slutar avtal. Oförväntad inflation (och speciellt deflation) är däremot problematisk.

Centralbankerna prefererar låg inflation till deflation, då under deflationen är det svårare att styra ekonomin. Der är ju t.ex. svårt att skapa negativa realräntor om det råder deflation.

Vad gäller BURDEKIN’s syn på deflationen är den inte gammalmodig utan motsvarar dagens konsensus. T.ex Ben Bernanke har konstaterat följande: ” Sustained deflation can be highly destructive to a modern economy and should be strongly resisted.”
http://www.federalreserve.gov/BOARDDOCS ... efault.htm

[Olof Trätälja]

Nåja, Ben Bernankels floskler har kanske inte så mycket med konsensus eller analys att göra. Hans uppdrag som fed-chef är liksom just att rugga upp rökridåer när nu staten USA inte kan/vill betala sin statsskuld utan väljer att inflationera bort den med de stora negativa konsekvenser för det amerikanska samhället i stort. Men åter till ämnet.

Om inflationsförväntningarna är stabila och någorlunda korrekta så som de har varit under de senaste åren är låg inflation inget problem med tanke på avtal. Man tar ju hänsyn till inflationen när man slutar avtal. Oförväntad inflation (och speciellt deflation) är däremot problematisk.

Detta är ju bara tomma ord så länge du inte lyckas precisera vad det där "speciella" är.

Centralbankerna prefererar låg inflation till deflation, då under deflationen är det svårare att styra ekonomin.

Jo men inte av fundamentala ekonomiska skäl utan främst för att stödja sina uppdragsgivare, staterna, genom en form av indirekt skatteindrivning.

Der är ju t.ex. svårt att skapa negativa realräntor om det råder deflation.

Nej därför är faktiskt deflation i någon mån bättre, dvs säkrare för medborgarna, än inflation. Det ligger absolut INTE i medborgarnas, eller i samhället som helhets, intresse att stater konfiskerar deras egendomar genom "att skapa" negativa realräntor.

[Olof Trätälja]

På tal om Bernanke så gav han idag upp dumflosklerna och erkände dollarns effekt på inflationen och ekonomin.... Återstår nu att se om fed tar sig i kragen och höjer räntorna.

http://www.e24.se/samhallsekonomi/varld ... 509417.e24

[Olof Trätälja]

Ursäkta om jag verkar tjatig. Men ämnet är intressant och idag gav även riksbanken upp flosklerna och avser satsa på "äkta" KPI.

http://www.e24.se/samhallsekonomi/sveri ... 517593.e24
Eftersnack: http://www.e24.se/samhallsekonomi/sveri ... 518569.e24

Problemen blir dock två, dels är KPI bara äkta i nationell mening, ur globalt perspektiv är tex guld därför säkrare. Dels finns risken att det inte blir någon inflationsmån kvar för inhemsk inflation och det är tveksamt om svensk arbetsmarknadslagstiftning klarar det. För riksbanken finns dock knappast något alternativ. Ett exempel (med förvisso helt uppdiktade siffror):

Anta att de utländska priserna stiger med 10% i svensk valuta pga av starkare utländsk produktivitetsutveckling och därmed ökad utländsk köpkraft för globala råvarar. Antag vidare att importen svarar för 25% av de svenska priserna.

Resultatet blir då att importen påverkar KPI med 2,5 % och de inhemska priserna måste sänkas med 0,5/0,75= 0,67 % för att inflationsmålet om 2 % skall uppnås. Förvisso inte deflation i ordets sanna betydelse, men onekligen i praktiken liknande. Samtidigt så blir den svenska inflationen ur ett globalt perspektiv fortfarande 10%. De globala placerarna kommer natuligtvis att kräva betalt för det, en ränta under 12 % blir svår att tänka sig... Annars är det ju bättre att tex investera i guld.

Nåja så svåra som i mitt exempel är väl inte siffrorna, men det kan bli en utmanande tid av verklighetsanpassning för väst en tid framöver. Något val finns knappast heller, en högre inflation än så skickar både ner kronan och upp räntorna ännu mer och ett hårt globalt kopplat mål (som guldmyntfoten faktisk var) finns det inte en chans att ha utrymme för med nuvarande svenska arbetsmarknadslagstiftning.

[Olof Trätälja]

Nu även Storbritannien.

http://www.e24.se/samhallsekonomi/varld ... 541855.e24

Här har man dock redan försatt sig i en ännu mer besvärlig situation än riksbanken och ECB eftersom man redan pga av en för slapp räntepolitik låtit penningmängden växa så att pundet fallit mer än kronan respektive euron och därmed orsakat sig en ännu högre valutainitierad, alias importerad, inflation.

Noterade ni för övrigt att Reinfeldt för några veckor sedan i debatten sökte dribbla bort den valutainitierade inflationen med några populistiska citroner. Borg blev på känt manér från den ryska Jeltsineran därefter tvungen att gå ut till marknaden och förklara att det var bra att kronan inte fallit så mycket som andra valutor och att detta faktiskt relativt sett dämpade inflationen, som för att förklara att regeringen trots allt visste vad den talade om. Åhåjaja

Angående 70-talsinflationen så spelade väl även Storbritannien före Thatcher i samma liga som Palme, men den senare "vann" helt klart.

Borgs kortfattade förklaring efter att statsministern i princip låtsats som det motsatta med sina citroner

[KP-31]

Nåja, Ben Bernankels floskler har kanske inte så mycket med konsensus eller analys att göra. Hans uppdrag som fed-chef är liksom just att rugga upp rökridåer när nu staten USA inte kan/vill betala sin statsskuld utan väljer att inflationera bort den med de stora negativa konsekvenser för det amerikanska samhället i stort. Men åter till ämnet.

Bernanke är en mycket meriterad vetenskapsman och han har skrivit massor av berömda vetenskapliga artiklar om just deflationsproblematiken. Om du anser att hans åsikter står i strid med mainstream economics, var vänlig och presentera källor som stöder ditt påstående.

Om inflationsförväntningarna är stabila och någorlunda korrekta så som de har varit under de senaste åren är låg inflation inget problem med tanke på avtal. Man tar ju hänsyn till inflationen när man slutar avtal. Oförväntad inflation (och speciellt deflation) är däremot problematisk.

Detta är ju bara tomma ord så länge du inte lyckas precisera vad det där "speciella" är.

Centralbankerna prefererar låg inflation till deflation, då under deflationen är det svårare att styra ekonomin.

?

Jo men inte av fundamentala ekonomiska skäl utan främst för att stödja sina uppdragsgivare, staterna, genom en form av indirekt skatteindrivning.

Der är ju t.ex. svårt att skapa negativa realräntor om det råder deflation.

Nej därför är faktiskt deflation i någon mån bättre, dvs säkrare för medborgarna, än inflation. Det ligger absolut INTE i medborgarnas, eller i samhället som helhets, intresse att stater konfiskerar deras egendomar genom "att skapa" negativa realräntor.

[KP-31]

Nåja, Ben Bernankels floskler har kanske inte så mycket med konsensus eller analys att göra. Hans uppdrag som fed-chef är liksom just att rugga upp rökridåer när nu staten USA inte kan/vill betala sin statsskuld utan väljer att inflationera bort den med de stora negativa konsekvenser för det amerikanska samhället i stort. Men åter till ämnet.

Bernanke är en mycket meriterad vetenskapsman och han har skrivit massor av berömda vetenskapliga artiklar om just deflationsproblematiken. Om du anser att hans åsikter står i strid med mainstream economics, var vänlig och presentera källor som stöder ditt påstående.

Om inflationsförväntningarna är stabila och någorlunda korrekta så som de har varit under de senaste åren är låg inflation inget problem med tanke på avtal. Man tar ju hänsyn till inflationen när man slutar avtal. Oförväntad inflation (och speciellt deflation) är däremot problematisk.

Detta är ju bara tomma ord så länge du inte lyckas precisera vad det där "speciella" är.

????

Centralbankerna prefererar låg inflation till deflation, då under deflationen är det svårare att styra ekonomin.

Jo men inte av fundamentala ekonomiska skäl utan främst för att stödja sina uppdragsgivare, staterna, genom en form av indirekt skatteindrivning.

Du tycks anse att centralbanken(staten) är en enhetlig monolit som står helt utanför den demokratiska kontrollen. Så är det förstås inte i det demokratiska Sverige, utan det är riksdagen som har stiftat penningslagen. Riksas asymmetriska inflationsmål är helt i linje med lagen (och maintream economics dessutom).

Försök komma ihåg förväntningarnas roll: Inflation i sig innebär inte indirekt skatteindrivning, utan det behövs inflation som är högre än inflationsförväntningarna.

Der är ju t.ex. svårt att skapa negativa realräntor om det råder deflation.

Nej därför är faktiskt deflation i någon mån bättre, dvs säkrare för medborgarna, än inflation. Det ligger absolut INTE i medborgarnas, eller i samhället som helhets, intresse att stater konfiskerar deras egendomar genom "att skapa" negativa realräntor.

Ibland måste man välja det minst onda alternativet. T.ex Larry Summers skrev för några månader sedan om behovet att sänka räntorna i USA: ” maintaining demand must be the over-arching macro-economic priority. That means the Federal Reserve System has to get ahead of the curve and recognize - as the market already has - that levels of the Federal Funds rate that were neutral when the financial system was working normally are quite contractionary today” (http://www.ft.com/cms/s/0/b56079a8-9b71 ... ck_check=1)

[Olof Trätälja]

Nåja, Ben Bernankels floskler har kanske inte så mycket med konsensus eller analys att göra. Hans uppdrag som fed-chef är liksom just att rugga upp rökridåer när nu staten USA inte kan/vill betala sin statsskuld utan väljer att inflationera bort den med de stora negativa konsekvenser för det amerikanska samhället i stort. Men åter till ämnet.

Bernanke är en mycket meriterad vetenskapsman och han har skrivit massor av berömda vetenskapliga artiklar om just deflationsproblematiken. Om du anser att hans åsikter står i strid med mainstream economics, var vänlig och presentera källor som stöder ditt påstående.

Om du inte känner till att Bernankes politik både misslyckats och är mycket ifrågasatt, så föreslår jag en googling då detta måste få förutsättas allmänt känt i övrigt.

Centralbankerna prefererar låg inflation till deflation, då under deflationen är det svårare att styra ekonomin.

Jo men inte av fundamentala ekonomiska skäl utan främst för att stödja sina uppdragsgivare, staterna, genom en form av indirekt skatteindrivning.

Du tycks anse att centralbanken(staten) är en enhetlig monolit som står helt utanför den demokratiska kontrollen. Så är det förstås inte i det demokratiska Sverige, utan det är riksdagen som har stiftat penningslagen. Riksas asymmetriska inflationsmål är helt i linje med lagen

Hur lyckas du egentligen komma på alla dina förunderliga tolkningar, som i detta fall av vad jag skrivit ovan? -Har du någon förklaring?

Der är ju t.ex. svårt att skapa negativa realräntor om det råder deflation.

Nej därför är faktiskt deflation i någon mån bättre, dvs säkrare för medborgarna, än inflation. Det ligger absolut INTE i medborgarnas, eller i samhället som helhets, intresse att stater konfiskerar deras egendomar genom "att skapa" negativa realräntor.

Ibland måste man välja det minst onda alternativet. T.ex Larry Summers skrev för några månader sedan om behovet att sänka räntorna i USA: ” maintaining demand must be the over-arching macro-economic priority. That means the Federal Reserve System has to get ahead of the curve and recognize - as the market already has - that levels of the Federal Funds rate that were neutral when the financial system was working normally are quite contractionary today” (http://www.ft.com/cms/s/0/b56079a8-9b71 ... ck_check=1)

Så nu tillgriper du alltså en (spärrad) debattartikel från en aktiv politiker, demokrat, som för ett halvår sedan ville föra just den politik som faktiskt fick gehör men som sedan kom att misslyckas så kapitalt såsom någon slags "sanning". Verkligheten är förstås att detta är varken historia eller sanning utan tom retorik utanför diskussionsforumets ramar.

[KP-31]

Feds politik debatteras förstås och Bernanke har sina motståndare. Men så som Summers artikel antyder så har politiken inte varit så kontroversiell som du påstår. FOMC har stött B nästan enhälligt. Såvitt jag vet så har t.ex. ingen seriös aktör krävt hans avgång (korrigera mig gärna om jag har fel, men ange någon källa). Hur som helst själva frågan var väl om B:s syn på deflation är i linje med mainstream economics.

Det finns människor som tror att jorden är platt. Dessa människor har förstås rätt till sina åsikter. Men om de påstår att deras syn motsvarar vetenskapens konsensus, ljuger de. På samma sätt du har rätt till dina åsikter men om du påstår att mainstream economics inte rekommenderar asymmetriska inflationsmål och att deflation inte anses vara skadligare än inflation, så ljuger du.

Larry Summers är inte en aktiv politiker men han (som Bernanke) är en av världens mest meriterade ekonomister. Se tex http://en.wikipedia.org/wiki/Lawrence_H._Summers. Menar du på fullt allvar att demokraten Summers försöker hjälpa den republikanska regeringen att skaffa mera pengar genom indirekt skatteindrivning samtidigt som republikanerna sänker skatterna kraftigt för att få fart på ekonomin???????

[Olof Trätälja]

Det finns människor som tror att jorden är platt. Dessa människor har förstås rätt till sina åsikter. Men om de påstår att deras syn motsvarar vetenskapens konsensus, ljuger de. På samma sätt du har rätt till dina åsikter men om du påstår att mainstream economics inte rekommenderar asymmetriska inflationsmål och att deflationen inte anses vara skadligare än deflation, så ljuger du.

Deflationen anses troligen av ytterst få vara skadligare än deflationen. Dessutom finns ingen anledning att påstå den skulle vara farligare än inflationen. Men många politiker påstår det av tidigare angivna orsaker och det är ju uppenbart att vissa här har lite svårt att skilja mellan politiker och deras dubbla agendor och ekonomisk vetenskap. Sedan är det också så att arbetsmarknadsregleringar fungerar om möjligt ännu sämre under deflation än inflation, vilket naturligtvis är allmänt vedertaget. Men att i det lägga in att deflationen är problemet är en politisk lögn, om än i vissa kretsar populär.

Larry Summers är inte en aktiv politiker men han (som Bernanke) är än av världens mest meriterade ekonomister.

På tal om lögner, det är demokraternas senaste finansminister vi talar om, dvs innan de åkte ut 2000. Dessutom en person som är något av deras ekonomiskpolitiska talesman. Man undrar vem som egentligen är politiker enligt KP-31:s lilla egna definition.