Hur nära var ett Ryskt anfall på Sverige 1914?

[Possi]

Äntligen en vettig referens.

http://www.statsvet.su.se/publikationer ... ap_2_2.pdf

sid 103

"Citatet från Åström har hämtats från informationsskriften Svensk
neutralitetspolitik som utgör en kort sammanfattning av den svenska
neutralitetspolitikens huvuddrag.111 Den händelse som utgjorde
utgångspunkten för Åströms analys var ett inledd preventiv anfall mot
Sverige från den ryska flottan den 9 augusti 1914. Detta anfall avbröts
innan strid utbrutit, men händelsen har ändå kommit att ses som ett
exempel på riskerna med en komprometterad trovärdighet (i denna fråga
se även Wahlbäck 1984)."112
och ur not texten

"Denna dag stävade, enligt Åström, huvuddelen av den ryska Östersjöflottan ut ur
Helsingfors hamn med kurs mot Sverige, med ”avsikt att uppsöka och angripa”
svenska flottstyrkor i Fårösund. Bakgrunden till de ryska anfallsplanerna var
misstanken om att svenska och tyska sjöstridsstyrkor var på väg att förenas i ett
planerat angrepp mot ryska flottenheter och hamnar. Dessa misstankar hade i sin tur,
antyder Åström, sitt ursprung i en ”mångtydig förklaring som utrikesministern K. A.Wallenberg lämnat till de brittiska, tyska och ryska ministrarna några dagar tidigare.
Det hette där att om Storbritannien gick med i kriget mot Tyskland, skulle det bli svårt
för att hålla sig utanför med tanke på de antiryska stämningarna i landet” (Åström
1983: 5). Om själva incidenten se Gihl (1951)"

[Possi]

Ur en C-uppsats i historia

http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf

sid 22

"Det var dock nära stridigheter mellan länderna i början av kriget i form av en händelse som
kan vara värd att nämnas. Natten mot den 9 augusti 1914 satte den ryska Östersjöflottan under
amiral von Essen kurs mot Fårösund vid Gotland, där han trodde att delar av den svenska
flottan låg, eventuellt tillsammans med tyska fartyg. Ryktet sade att svenskarna skickat ut sin
flotta för att söka konfrontation med den ryska (i verkligheten hade svenska flottan åk ut för
en övning). Amiral von Essens plan var att tvinga den svenska flottan att åka in till
Karlskrona, om så med vapenmakt om detta krävdes och stanna där så länge kriget varande.
Dock kom det ett telegram från det ryska överkommandot, som von Essen meddelat sina
planer, vilka satte stopp för anfallsplanerna. Det fanns heller ingen svenska flotta vid Gotland
för den delen. Hade dock von Essen fortsatt och kommit fram till Gotland vet man aldrig vad
som hade kunnat hända. 37, 38"

Dahlberg, Hans, Hundra år i Sverige – Krönika över ett dramatiskt sekel. Stockholm 1999.
Oredsson, Sverker, Svensk rädsla – Offentlig fruktan i Sverige under 1900-talets första hälft.


Nå vad tycker ni? Var det nära?

Mvh Possi

[Martin Lundvall]

Det verkar onekligen ha varit nära men samtidigt ser det ju ut som Essen agerade självständigt. Att det ryska överkommandot valde att återkalla flottan visar ju på att man inte hade någon avsikt att företa sig ett preventivt anfall mot Sverige.

Så frågan är väl i så fall vad som hade hänt om den ryska flottstyrkan kommit fram och hur svenskarna hade agerat. Hade man begärt ett klargörande från Ryssland eller hade man öppnat eld? Vid det förstnämnda fallet hade väl inget betydande hänt, Ryssland hade fått be om ursäkt. I det andra fallet så kunde det ju gått hur som helst. Krisen hade snabbt kunnat eskalerats.

/Martin

[Marcus]

Ett inlägg med nedsättande kommentarer om ryssar plockades bort tillsammans med ett svar på det.

/Marcus

[G:son]

Tyska wikipedia har en utmärkt artikel om Nikolai v. Essen:

http://de.wikipedia.org/wiki/Nikolai_Ot ... _von_Essen

Nikolai Ottowitsch von Essen (russ. Николай Оттович фон Эссен) (* 11. Dezemberjul./ 23. Dezember 1860greg. in Sankt Petersburg; † 7. Maijul./ 20. Mai 1915greg. in Reval) war Admiral der kaiserlich-russischen Marine, Marinereformer und Oberbefehlshaber der Baltischen Flotte im Ersten Weltkrieg. Er wird weithin als der fähigste russische Admiral des Ersten Weltkriegs angesehen.

Dennoch versuchte von Essen in den ersten Kriegswochen, auch mit stärkeren Kräften die Initiative zu ergreifen. Am 9. August 1914 führte er einen Teil seiner Flotte nach Westen, um schwedische Einheiten in der Gegend von Gotland anzugreifen. Bevor es jedoch zu Kampfhandlungen kam (die Schweden vermutlich zum Kriegseintritt gezwungen hätten), wurde er zurückbefohlen, da man in Petrograd eine deutsche Großoffensive in der Ostsee befürchtete und die Flotte in Verteidigungsstellung halten wollte.

Synbarligen handlade han på eget initiativ, men hade meddelat krigsledningen om sina planer, och operationen blåstes av.

/G:son

[Possi]

Tyska wikipedia har en utmärkt artikel om Nikolai v. Essen:

http://de.wikipedia.org/wiki/Nikolai_Ot ... _von_Essen

Nikolai Ottowitsch von Essen (russ. Николай Оттович фон Эссен) (* 11. Dezemberjul./ 23. Dezember 1860greg. in Sankt Petersburg; † 7. Maijul./ 20. Mai 1915greg. in Reval) war Admiral der kaiserlich-russischen Marine, Marinereformer und Oberbefehlshaber der Baltischen Flotte im Ersten Weltkrieg. Er wird weithin als der fähigste russische Admiral des Ersten Weltkriegs angesehen.

Dennoch versuchte von Essen in den ersten Kriegswochen, auch mit stärkeren Kräften die Initiative zu ergreifen. Am 9. August 1914 führte er einen Teil seiner Flotte nach Westen, um schwedische Einheiten in der Gegend von Gotland anzugreifen. Bevor es jedoch zu Kampfhandlungen kam (die Schweden vermutlich zum Kriegseintritt gezwungen hätten), wurde er zurückbefohlen, da man in Petrograd eine deutsche Großoffensive in der Ostsee befürchtete und die Flotte in Verteidigungsstellung halten wollte.

Synbarligen handlade han på eget initiativ, men hade meddelat krigsledningen om sina planer, och operationen blåstes av.

/G:son

Väldigt intressant.

Det finns lite olika infallsvinklar på det här beronde på källor.

*Sverker Åström hävdar att orsaken var en glappande svensk diplomat.
*Tyskarna menar att det var den över ambitösa von Essen men att den tyska offensiven fick honom att beivra sig.
Andra källor menar att det redan låg i den ryska krigsplanen, viket är intresant i och med att von Essen innan han blev chef för östersjöflottan arbetat i den ryska flottans operativa stab.

Jag undrar mer om ultimatumet och hur det var tänkt. Om den ryska flottan hade träffat på den svenska flottan och om verkligen ultimatumet var det som påstås så betyde det att den svenska sjöbefälet hade varit tvung att ta beslut i en fråga som egentligen låg på Kungens, överbefälhavrens och regeringens bord. Det här liknar väldigt mycket dilemat vid d.s.k jagar incidenten med royalnavy under vk2, dvs under förutsättning att det verkligen fanns ett ultimatum.

[Hexmaster]

Hittade en märklig notis i sammanhanget; New York Times, 4 augusti 1914:

Czar's fleet beaten; his capital menaced

Reported capture of Aland Islands would give Germany entrance to Finland also

LONDON, Tuesday, Aug. 4 - Reports come from Stockholm that a German fleet engaged a Russian fleet Sunday off the Aland Islands and drove them in flight into the Gulf of Finland.
This, with the report of a Russian-German naval engagement at Libau, is regarded in some quarters as conveying the news of a great German victory, probably the bottling up and perhaps the crippling of the Russian fleet.

Denna tyska triumf är märkvärdigt illa dokumenterad men som exempel på hur vilda rykten sprids är det fint.

[FNP]

Den ryska operationen 9-10 augusti 1914 är en mycket intressant händelse!

Med tanke på hur övriga nationer lyckades "snubbla" in i VK I skulle en rysk framstöt mot Gotland mycket väl ha kunnat sända chockvågor över Sverige, med risk för okontrollerbar eskalering.

Händelsen i sig blev känd i vida kretsar i Sverige först 1936 då Elis Björklund beskrev den i Svensk Tidskrift s 236 "Det ryska anfallsföretaget mot Sverige år 1914". (Paradoxalt nog finns den inte beskriven i (amiral) Otto Lybecks utförliga standardverk "Allmän sjökrigshistoria" utgiven 1928-32!)

Det andra världskriget och det påföljande kalla kriget gjorde sannolikt att intresset för händelsen (i likhet med vad som blev fallet för mycket rörande det första världskriget) snabbt föll bort.

Ett nedslag bland de senaste 20 årens svenska säkerhetspolitiska och militärhistoriska publikationer (en period som annars inneburit en revitalisering för dessa ämnen) bekräftar den bilden.

Inom den marina utgivningen så nämns händelsen överhuvudtaget inte i böckerna "Jagare", "Kryssare" eller "Pansarskepp" alla utgivna 1985-99. Den nämns något förvånande inte heller i Bertil Åhlund "Svensk Maritim Säkerhetspolitik 1905-39" utgiven 1992. Den beskrivs dock i Ronny Lindsjös standardverk "Marinhistoria" utgiven 1993.

I standarverket om svensk försvarspolitik och krigsplanläggning "Neutralitet och försvar" (utgiven 1986 red Bo Hugemark) nämns händelsen något förvånande inte heller.

Att händelsen är "intressant och ännu knappast inte utretts fullständigt" är Björn Gäfverts uppfattning i antologin "Mellan Björnen och örnen" utgiven 1994. Han framhåller dessutom att själva operationen sannolikt inte uppfattades "vare sig på Gotland eller överhuvudtaget av svenskarna"! Att det sannolikt förhöll sig så få stöd av det faktum att händelsen överhuvudtaget inte nämns i Frick & Rosanders översikt av svensk underrättelsetjänst under 400 år"Det vakande ögat" från 1998.

En av de bättre moderna beskrivningarna av vad som hände återfinns däremot i "Militärhistorisktidskrift 1990". Under rubriken "Krigshoten mot Sverige under första världskriget" skriver Hakon Leche på s 46-47 följande:
"Ändå var freden för vår del icke alldeles säker. Redan vid krigsutbrottet kunde incidenter inträffa som ledde till krig. Mycket (sic) omskrivet har blivit ett av chefen för östersjöflottan Nikolaj von Essen planlagt anfallsföretag. Enligt planen skulle en jagarstyrka sättas in mot inloppen till Stockholms skärgård, beskjuta kusten, förstöra fyrar, lotsstationer mm samt lägga ut minor i inloppen. Huvuddelen av flottan skulle ingripa mot den del av svenska kustflottan som antogs befinna sig vid Fårösund och tvinga den att dra sig tillbaka till Karlskrona, där den skulle stanna kvar under hela den tid kriget mellan Ryssland och Tyskland varade. Amiral von Essen hade informerats om osäkerheten i Sveriges hållning. Han hade försetts med vidsträckta befogenheter och var offensivt lagd. De motiv han åberopade för sina avsikter var att Sverige visserligen förklarat sig neutralt men att landet likafullt varit skådeplatsen för en rad manifestationer i ändamål att få nationen att gripa till vapen mot Ryssland. På grundval av inkomna rapporter befarade han att svenska och tyska flottstyrkor skulle förena sig i Östersjön för angrepp mot ryska flottenheter och hamnar, och han vill nu förekomma detta. Företaget sattes i gång så tillvida att huvuddelen av flottan löpte ut. En sambandsofficer lämnades kvar i Helsingfors för att underrätta högsta krigsledningen om operationen. När överbefälhavaren storfurst Nikolaj Nikolajevitj fick kännedom om denna inhiberade han omedelbart företaget. Han förbjöd varje offensiv operation och betonade att flottans huvuduppgift var S:t Petersburgs försvar, vilket fodrade dess ständiga närvaro i Finska Viken. Amiral von Essens framstöt mot Fårösund skulle dock inte ha fått några allvarliga följder eftersom ingen del av svenska flottan befann sig där. Måhända hade utvecklingen blivit en annan om jagaranfallet mot Stockholms skärgård utförts. Senare under kriget skulle det vid flera tillfällen uppkomma betydligt allvarligare hot mot Sverige, ett av dem efter årsskiftet 1914/15."

I internationell litteratur återfinns på s 183-184 följande beskrivning i Paul G Halpern standarverk "A Naval History of World War I" 1994:
"This left the unsettled question of Sweden, which the Russian naval plans had assumed would enter the war on the side of Germany. Sweden had declared neutrality, but the Swedish fleet was apparently concentrated at Gotland. Essen interpreted this, along with reports of anti-Russian demonstrations in Sweden, as a threat. His chief of staff for operations, Commander (future CinC in the Black Sea and White Russian leader) Kolchak, prepared a plan in which Essen and the Russian Baltic Fleet would appear by surprise before the Swedish fleet and deliver what amounted to an ultimatum to the Swedish admiral, inviting him to proceed with his fleet to the Swedish naval base of Karlskrona and remain there for the duration of the war. If the Swedes refused, Essen was apparently prepared to destroy their fleet. Essen a bold admiral whose actions are reminiscent of Nelson and the Danish fleet during the Napoleonic Wars, was greatly hampered in the first part of the war by the fact that the Baltic Fleet was actually under the orders of the commander of the Russian Sixth Army. Essen sailed with his fleet on 9 august, sending a report of his proposed actions and a copy of the ultimatum by cable to the commander of the Sixth Army and leaving one of his staff at Helsingfors to await a reply. The Russian naval staff recalled the admiral - one is tempted to say in the nick of time - with the message that in the present political situation the supreme command prohibited all offensive operations. The primary mission of the fleet was to protect St. Petersburg, and that necessitated its presence in the Gulf of Finland. The tsar’s attitude toward naval affairs is perhaps best summarized in the remark he reportedly made to Admiral Essen when general mobilization was ordered. The tsar closed the audience with comment: "We do not want a second Tsushima.""

Den svenska Kustflottan var mobiliserad och genomförde övningar längs den svenska ostkusten.

[Matz Flodin]

Det var en god genomgång av den litteratur som avhandlar von Essens eskapad. Jag har diskuterat det här med professor Gunnar Åselius (FHS) men det var rätt många år sedan. Händelserna var länge okända i Sverige (till 30-talet) men lyftes åter fram av Torsten Gihl på 50-talet. Åselius hade av nyfikenhet kollat upp primärkällorna i St: Petersburg under arbetet med The "Russian menace" to Sweden : the belief system of a small power security élite in the age of imperialism. En väldigt intressant bok. Nog var det nära alltid. Under tiden innan första världskriget förekom en del problem i de svensk-ryska relationerna. Nog är jag lite osäker men min egen bedömning är att Sverige i onödan utmanade ryssarna efter Rysk-japanska kriget och Unionskrisen genom rustningar, agentverksamhet och en del närmanden till Tyskland. I Sverige fanns ingen större krigsvilja men Sveriges uppträdande kunde nog misstolkas. Kanske är det så att man vid den här tiden av ömsesidig misstro skulle varit lite utrikespolitiskt tydligare.

Den som är intresserad av perioden kan även läsa min inlaga i Flottans underrättelsetjänst 1887 -1914 i Årsbok / Marinmuseum (2005), s. 43-78. Där framkommer inget ytterliggare om von Essen men en del annat om Sverige och Ryssland.

[Ragnar Svedje]

Detta var en nyhet för mig, intressant.

Vet någon vad som planerades från rysk sida efter ett ryskt anfall? Fanns det planer att falla in med markstridskrafter från Finland?

Om inte så verkar det aningen överilat. Att bara angripa och utlösa ett krig skulle ju driva Sverige i armarna på Tyskland och utan ett planerat angrepp med markstridskrafter skulle ju Tyskland kunna vrida situationen i egen fördel genom ett närmande till Sverige på alla plan.