Dum fråga om försvarsmaktens förmåga....

[ola]

Armén skall ju kunna lösa alla sina uppdrag oavsett typ av terräng och då som tex öppen terräng,fjäll,vatten,skog m.m.
Men alla arméer har ju alla sina svagheter och styrkor när det gäller att lösa uppdrag i olika terräng.
Var ligger då arméns svagheter och styrkor ?
(som exempel, armén är duktiga på anfall/försvar i skog, medans usla i fjällterräng).

Kanske svår och dum fråga att ställa men lite intressant är det dock
för en som inte är helt hemma i det hela

[millgard]

Du får gärna omformulera frågan, för jag förstår inte riktigt vad du frågar efter.

[MD650]

Försvarsmakten har förmågor att lösa alla uppgifter i alla typer av terräng.

[lampros]

@Ola: du har redan delvis svarat på din egen fråga. Vi är förhållandevis dåliga på att strida i fjällen, bättre i skog, bäst i stad intill närmsta MacDonalds

[Der Löwe]

Vi är väl bra på att strida på Balkan och i Afghanistan? Det är där vi har stridit de senaste 20 åren och det är mot sådana insatser som vi tränat.

[Artur Szulc]

Jag skulle vilja påstå att enskilda plutoner, kompanier och bataljoner har god förmåga, men i ett större system fungerar det inte.

Och som Der Löwe skriver, FM har de senaste åren främst tränat internationella scenarier. Förmågan att försvara Sverige har hamnat på efterkälken.

[Viktor Lima]

Jag skulle nog säga att vi har god förmåga att verka i internationell miljö (Tex.Afghanistan/Kosovo - således ej fullskaligt krig mot en kvalificerad motståndare utan snarare COIN/fredsbevarande) med förband på lägre nivå (plut-komp och möjligtvis bataljon) där vi har mycket gott om tid på oss att specialträna det enskilda insatta förbandet (månader-halvår). Vi har också god förmåga att sätta in vissa särskilt utbildade beredskapsförband i internationella insatser med kort varsel och lösa uppgiften på ett bra sätt.

Vi har i princip ingen förmåga att utan förvarning, en helt vanlig vardag (än mindre helg) mobilisera (då menar jag som på den gamla goda tiden dvs att man står uppställd med full tilldelning av ammunition, reservpersonal, drivmedel, skarpa läkemedel osv) för att sedan under påverkan av en kvalificerad motståndare (flyginsatser, C-hot, sabotage etc) genomföra någon form av militär verksamhet tex. omgruppering till Gotland med en bataljon - än mindre någon framgångsrik strid (Vi skulle givetvis kunna skjuta tillbaka, men inte lösa några mer kvalificerade stridsuppgifter). De genomförda Dagny-övningarna har tydligt påvisat våra briser i dessa avseenden och då rör det sig endast om att flytta ett antal mindre förband från punkt A till B utan fientlig påverkan, med viss förvarning och med endast resurser ur befintlig fredsorganisation.

Vi har idag inga stödsystem som är anpassade för krig i Sverige tex, underhållstjänst, sjukvårdskedja, personalersättning m.m utan där är det idag fredsorganisationen som gäller.Framförallt har vi ingen som helst krigsplanering för insatser i Sverige - förbandscheferna har inte längre några pärmar i kassaskåpet man kan plocka fram ifall kriget kommer - allt måste improviseras.

/VL

[Stefan]

Bilden är således tämligen dyster om man säger så.

Detta sagt, så finns det ändock ljuspunkter, tycker jag. Ungefär så här har det ju också varit för ungefär 10-20 år sedan också.
Men nu iom våra internationella insatser finns det ett antal män och kvinnor som HAR varit ute och luktat krut. Som umgicks som du och bror med utländska män och kvinnor som likadeles har luktat krut, ja rentav stridit aktivt och tappert.

Därmed har den svenska härens potentiella försvarskraft faktiskt ökat i en icke oväsentlig grad, vill jag gärna tro.

[Der Löwe]

Jag håller inte med om att bilden är dyster. Bilden var dyster när det fanns en totalitär stat som hade förmåga och eventuellt intresse av att påbörja överaskande anfall mot Sverige tre dar efter order som granne. Vi har nu byggt upp en organisation för expeditionär krigföring likt i stort sett alla andra västländer. Det som är oroande är att våra politiker historiskt sett har haft svårt att snabbt nog anpassa anslag och uppgifter mot ändrade hotbilder.

[Viktor Lima]

Hej,

Det är rätt att läget inte är så illa om man ser till aktuell hotbild samt de uppgifter som försvarsmakten är satt att lösa idag. Det är ofta lätt att - särskilt för oss som kommer ihåg kalla kriget - alltid sätta likhetstecken mellan FM:s aktuella förmåga att möta en invasion a´la Sovjetunionen (vilket idag är mycket låg) och organisationens allmänna kompetens. Detta är fel synsätt om man ser till de uppgifter som våra politiker givit FM idag. Man får inte heller glömma att det finns många ljuspunkter kvar även för oss gamla invasionsförsvarskramare - särskilt om man tar en historisk utgångspunkt och jämför med läget 1939:

- Vi har en av världens mest kvalificerade försvarsindustrier
- Vi har ett litet men mycket kompetens specialförbandssystem
- Vi har ett hemvärn som finns i hela landet och som tillförs modern material och yngre välmotiverad personal
- Vi har en kvalificerad underrättelsetjänst
- Vi har mycket modern materiel om än i liten kvantitet.

För att återgå till grundfrågan angående svagheter/styrkor så har de svenska markstridskrafterna idag hyfsat god förmåga till strid i små enheter (skytteförband) i de flesta typer av terräng (utom djungel), under kortare tid och med tillgång till vår fredsorganisations alla stödsystem - när det gäller operationer i kallt väder är vi till och med bland de bättre i världen (Den kalla vintern 2001 i Kosovo var det bara de nordiska förbanden som kunde verka utan begränsningar - övriga nationer satt inne på sina camper och frös trots att det bara var runt 10-15 minusgrader).

/VL

[Fredrik Andersson]

Försvarsmaktens största brist i dag är väl snarast storleken? det spelar ingen roll om man har 2000 supertränade värstingsoldater om fienden kommer med styrkor i storleksordningen 100 000-tals soldater.

Vi kan sätta upp ypperliga förband för att lösa internationella uppdrag vilket killarna och tjejerna bevisat gång på gång. Men om vi tittar på det territoriella försvaret av Svea rike så har vi i dag i princip några JAS, en och annan skuta i skärgården samt Hemvärnet. Sorgligt men sant.

[Jonas Gunnarsson]

Det är i praktiken omöjligt att kommentera denna fråga utan att anklaga våra politiker för landsförräderi. Jag själv klarar inte av att kommentera utan att fälla anklagelsen ifråga. Visst fanns det mycket gammalt skit som bergrum som trots att de varit avskrivna sedan 1960-talet likförbannat skulle underhållas samt vårdas. Men om vi ser på dagsläget så ser jag ett försvar som i praktiken fortfarande kostar skjortan, men inte ger oss mer en än trasig strumpa i retur.

Personligen så anser jag att våra ansvariga politiker borde utsättas för 1903 års reglemente vad gäller de som svikit sin plikt mot fosterlandet, dvs, taktfasta steg i gryningen samt nio goda svenska gevär! Eller, ännu hårdare, tvingas ersätta allt ur egen ficka!

[Fredrik Andersson]

Å andra sidan har ju de personer som Sveriges befolkning faktiskt har röstat fram bestämt att det aldrig någonsin kommer att bli ofred i vårt land eller vårt närområde . Sett ur det perspektivet så har vi ju defacto bitit oss själva i ar*let.

Men det känns skönt att vi har experter som har sett in i framtiden och skådat ljuset. Jag har en själv en mörkare framtidstro men det är betryggande att experter och politiker sitter på facit.

Och nej, detta inlägg har inte det minsta spår av cynism och ironi svävande över sig likt en grå gröt en dimmig oktobermorgon...

[B Hellqvist]

Det som är oroande är att våra politiker historiskt sett har haft svårt att snabbt nog anpassa anslag och uppgifter mot ändrade hotbilder.

Jag har ett favoritcitat jag brukar dra fram varje gång man gör anspråk på att veta hur det säkerhetspolitiska läget kommer att vara de närmaste tio åren:

"Hitlers inflytande är obetydligt." Nordisk familjebok, 1928

Som Fredrik påpekade, så är det en sak att ha en liten, vältränad yrkesarmé, och en helt annan att möta ett hot från en numerärt överlägsen motståndare. Det krävs enorma resurser (och flera år) för att ta fram både materiel och befäl för att kunna bygga upp en armé kapabel att kontra ett invasionshot.

[Wedman]

Jag tror inte att ni som skyller slakten på Försvarsmaktens krigsorganisation på politikerna har hela bilden klar för er. Politikerna ville spara på försvaret, och det var högst rimligt efter det kalla krigets slut och kollapsen för Sovjetunionens/Rysslands militära förmåga, men sedan lät man Försvarsmakten själv styra hur detta skedde. Försvarsmaktens ledning ville hellre ha en liten vass (cool, ball) Försvarsmakt som används än en större återtagningsorganisation med äldre utrustning. Ledordet var all gammal skit ska bort och vad vi skattebetalare bekostat med enorma belopp under många år avvecklades till likaledes stora kostnader.

Nu sitter vi med det yrkesförsvar som Försvarsmakten ville ha men vi har inte råd att anställa lika många soldater som planerat och vi har inte råd att låta dessa öva i samma utsträckning som värnpliktiga under utbildning.

Planen för Hemvärnet verkar ha varit att organisera sönder det genom eviga omorganisationer och hade inte Ryssland angripit Georgien 2008 (eller om det var vice versa) så hade vi nog knappt haft något hemvärn kvar idag.

Kritiken mot politikerna borde vara att de lät detta hända i stället för att de drev på denna utveckling.