Hade invasionsförsvaret en lång mobsträcka?

[Artur Szulc]

Idag går inte bara FM utan också många analytiker ut med att det gamla svenska invasionsförsvaret hade en lång sträcka innan förbanden fanns redo att möte en fiende.

Men var det inte så att varje brigad hade en "snabbataljon" som skulle mobilisera inom 48h? I denna ingick väl infanteri, ett haubitskompani, ingenjörkapacitet etc. Ungefär som dagens moderna Bataljonsstridsgrupper.

Och till skillnad från idag visste varje bataljonsschef exakt vad han hade i förråden och hur mycket av varje pryl. Jag tror inte att det är så idag.

[MD650]

Det fanns förband med 24 h mobtid, bl.a. brigadstridsgrupper du beskriver.
Även förband med 12 h fanns också.

[Dalmas]

Bataljonschefen visste vad som stod i hans papper, vad som eg fanns i mob.förråden var nåt helt annat.

[MD650]

Förr var allt reglerat avseende mtrl til förbanden i form av de s.k. U-listorna (utrustningslistor).
Där var det reglerat i detalj vilken mtrl som förbandet skulle ha.
Dock kunde det vara så att i mobförråden låg inte rätt kvantitet eller i vissa falla kunde viss mtrl var ersatt av äldre substitutmtrl.
Idagsläget har FM inte koll på var mtrl finns eller hur mycket. En orsak är att all mtrl är överintecknad då många förband "korpar" åt sig mtrl som de inte skall ha.

[Axial]

Den stora skillnaden då mot nu är väl att då var det genomtänkt både en och två gånger samt kanske till och med övat.
En kompis till mig råkade flytta till en plats i närheten av "sitt" mobförråd och vips! så fick han en ny krigsplaceringsorder som mobförberedare. Han kunde vara på plats inom två timmar efter order. Så är det väl inte riktigt nuförtiden...

[JohnT]

Det jag tror var den största skillnaden var att varje förbandschef visste vad som var förväntat av honom.
Sedan att man inte skulle kunna få upp hela stridsgruppen på 24 timmar eller hela brigaden på 72 var sekundärt.

När jag läser om Norge 1940 så var ju ett av problemet att alla visste att det "skulle" ta tre veckor att mobilisera en Norsk brigad och då funkade knappt någonting när man fick 2-4 dagar på sig (på många ställen "kring Oslo" t ex).

Jag lever i en tro att en Svensk brigad under perioden 1980-1995(sådär) hade kunnat få ihop något som liknade en bataljon på 24 timmar och antagligen drösar med plutoner och kompanier som kanske inte kunde användas operativt men i alla fall hade försvarat mobförråden. Hallandsbrigaden offentliggjorde att över 90% av personalen bodde inom åtta timmar från sina mobförråd.

Vad det gäller utrustning så fanns det ju rapporter om att man istället för att reparera fordon skadade under utbildning hade bytt ut ut dom i mobförråden osv.. Så det var ju inte perfekt men uppenbarligen bättre än nu.

En Bataljonschef i Art (aktiv stat) hade koll på sina pjäser på i sin almanacka, det var alltid några som inte stod i mobförrådet, några var använda i grundutbildning, andra stod på centrala verkstäder osv.
men pjäserna fanns i alla fall.

Om jag får vara lite spydig utifrån vad jag läser i tidningarna nu för tiden det som att vi i dag har en utlandsstyrka och sedan nån sort personalförsörjningsfunktion hemma i Sverige.

Mvh
/John

[Der Löwe]

Det är ju viss skillnad att ha en totalitär stat med tre dagars startsträcka för ett överskande anfall på andra sida östersjön moit dagens läge. Då kollade man sina egna mobföråd, kontrollerade vilken materiel som saknades och var den fanns . Var skulle amunutionen hämtas, hur säkerställde man att det på kartor ej befintliga amunutionsförådet skulle hittas av amgruppen efter mobilisering. Vid KFÖer såg man soldaterna i ögonen och såg vilka brister och styrker de hade. Man var mentalt förberedd på de eventuella brister förbandet hade och hur man skulle "runda" dessa för att ändå kunna lösa sin förstahandsuppgift.

[Dalmas]

Det jag tror var den största skillnaden var att varje förbandschef visste vad som var förväntat av honom.
Sedan att man inte skulle kunna få upp hela stridsgruppen på 24 timmar eller hela brigaden på 72 var sekundärt.

När jag läser om Norge 1940 så var ju ett av problemet att alla visste att det "skulle" ta tre veckor att mobilisera en Norsk brigad och då funkade knappt någonting när man fick 2-4 dagar på sig (på många ställen "kring Oslo" t ex).

Jag lever i en tro att en Svensk brigad under perioden 1980-1995(sådär) hade kunnat få ihop något som liknade en bataljon på 24 timmar och antagligen drösar med plutoner och kompanier som kanske inte kunde användas operativt men i alla fall hade försvarat mobförråden. Hallandsbrigaden offentliggjorde att över 90% av personalen bodde inom åtta timmar från sina mobförråd.

Vad det gäller utrustning så fanns det ju rapporter om att man istället för att reparera fordon skadade under utbildning hade bytt ut ut dom i mobförråden osv.. Så det var ju inte perfekt men uppenbarligen bättre än nu.

En Bataljonschef i Art (aktiv stat) hade koll på sina pjäser på i sin almanacka, det var alltid några som inte stod i mobförrådet, några var använda i grundutbildning, andra stod på centrala verkstäder osv.
men pjäserna fanns i alla fall.

Om jag får vara lite spydig utifrån vad jag läser i tidningarna nu för tiden det som att vi i dag har en utlandsstyrka och sedan nån sort personalförsörjningsfunktion hemma i Sverige.

Mvh
/John

Tror nog att art- pjäserna inte fick fötter. Men nog var det så att mob-förråd nära utbildningsregementen, inte ens var nära att ha en rimlig utrustningsnivå?

[Axial]

(---)
Men nog var det så att mob-förråd nära utbildningsregementen, inte ens var nära att ha en rimlig utrustningsnivå?

Det där berodde väl, åtminstone delvis, på att inneliggande GU-bataljon hämtade sin mtrl från en förrådsställd bataljons utrustning enligt ett rullande schema?
Exempelvis: år 1 så lånade GU-bat sin utrustning från 1:a skbat, år 2 så lånade man från 2:a skbat medan förrådet lagade/kompletterade/servade föregående års lån från 1:a skbat. Osv osv...
Så om skiten hade träffat fläkten så hade detta inneburit att minst en mobiliserad bataljon hade blivit utan utrustning eftersom den redan användes av inneliggande årsklass.

[Dalmas]

Jo det där systemet funkade till en början, men iom att grejer gick sönder fanns det mob- förråd som var rejält utplundrade. Minns att ärendet diskuterades livligt mellan yoff i mitt stabstält i slutet av 80- talet.

[FNP]

Jo, att mobiliseringen för vissa förband skulle försenats i förhållande till stipulerad mobtid är klart.
Men det är väl rimligt att det fanns en omfallsplanering för var och hur den bataljon vars förråd saknade utrustning, skulle hämta upp sin utrustning eller erhålla annan. Nog underrättades krigsförbandschefen om hans grejor lånats ut och var han skulle hämta dem eller få andra?

Sedan är det ju skillnad på utrustning och utrustning - bortforslade stridsvagnar, artilleripjäser etc är reella problem, uniformer och kpistar är det knappast. Högre chef kan alltid (om)prioritera och på den tiden var ju "förbandsdenisteten" hög.

[MD650]

Det där berodde väl, åtminstone delvis, på att inneliggande GU-bataljon hämtade sin mtrl från en förrådsställd bataljons utrustning enligt ett rullande schema?
Exempelvis: år 1 så lånade GU-bat sin utrustning från 1:a skbat, år 2 så lånade man från 2:a skbat medan förrådet lagade/kompletterade/servade föregående års lån från 1:a skbat. Osv osv...
Så om skiten hade träffat fläkten så hade detta inneburit att minst en mobiliserad bataljon hade blivit utan utrustning eftersom den redan användes av inneliggande årsklass.

Omsättningen på mtrl som var utlånad till GU kunde vara vara upp till fyra år innan den omsattes.
Vid vissa förband var förbandets mobförråd vid GU-förbandet d.v.s. den mtrl som GU hade och var placerad i plutonsförråden var tillika t.ex. 1.bat mtrl och mobförråd.
Det fanns för- och nackdelar med det.

[Vysotskij]

En aspekt på "mobsträckan" är att stora delar av förbanden sannolikt behövde övas efter mobilisering. Från 80-talet ökade förväntningarna på att kunna kriga direkt efter mobilisering; samtidigt hade sen mitten av 70-talet repövningarna blivit färre (och GU kortare).

Men det fanns förvisso förband som säkert haft hög stridsduglighet direkt efter mob.

[MD650]

En aspekt på "mobsträckan" är att stora delar av förbanden sannolikt behövde övas efter mobilisering. Från 80-talet ökade förväntningarna på att kunna kriga direkt efter mobilisering; samtidigt hade sen mitten av 70-talet repövningarna blivit färre (och GU kortare).

Men det fanns förvisso förband som säkert haft hög stridsduglighet direkt efter mob.

Tanken var att man skulle sättas in direkt efter mob, men precis som du skriver så var det lite startsträcka innan full duglighet hade uppnåtts.

[Stellan Bojerud]

(---)
Men nog var det så att mob-förråd nära utbildningsregementen, inte ens var nära att ha en rimlig utrustningsnivå?

Det där berodde väl, åtminstone delvis, på att inneliggande GU-bataljon hämtade sin mtrl från en förrådsställd bataljons utrustning enligt ett rullande schema?
Exempelvis: år 1 så lånade GU-bat sin utrustning från 1:a skbat, år 2 så lånade man från 2:a skbat medan förrådet lagade/kompletterade/servade föregående års lån från 1:a skbat. Osv osv...
Så om skiten hade träffat fläkten så hade detta inneburit att minst en mobiliserad bataljon hade blivit utan utrustning eftersom den redan användes av inneliggande årsklass.

Det där systemet ändrades. Vi mobförrådsställde en skyttebataljon på kasernområdet. Minns jag rätt var det 3.skbat IB 38. Den var alltid lånebataljon för åldersklassen. Men då åldersklassen muckade vårdades materielen och lades i ett annat bataljonsförråd. Materielen från den bataljonen flyttades därvid till lånebataljonen.

Åldersklassen var mindre än en fältstark bataljon. Om åldersklassen gjort minst tre månaders tjänst kunde den användas efter mobilisering. I annat fall sändes den hem.

Vid mob skulle åldersklassen återlämna vapen m m till mobförrådet. Istället utrustades de vpl med gevär m/38 eller m/96 och avsågs användas som bevakningstrupp och ersättningsreserv. Var de vpl i slutet av utbildningen och hade ca 6 mån tjänst bakom sig, behöll man dem som fältförband och den mobiliserade bataljonen blev ersättningsreserv.