Det dröjer bara fem dagar, festligheterna är över och amiralen i Berlin, när den 28:e mars – ett Spitfire fotospaningsplan uppenbarar sig över Brest och tar denna superba lodbild vilken bekräftar vad britterna gissat, bägge slagskeppen befinner sig där.
Redan två dagar efter fotograferingen – natten till den 30: mars, kommer 134 bombplan
mullrande in över Brest. Fallskärmsljus släpps – dockorna och kajen avslöjas obarmhärtigt – och
etthundraarton ton bomber kommer singlande ned i en till synes aldrig sinande ström.
Bomberna faller med dålig riktning – turen är med tyskarna och inget av slagskeppen skadas.
Något som bekräftas då Bomber Command återvänder den 3:e april – igen med ett hundratal flygplan men igen utan träffar på de
dyrbara skeppen. Det börjar gå upp för Kriegsmarine – att hamnvistelsen i Brest är allt annat än en sinekur.........
GNEISENAU hade tagis in i torrdockan samma dag – men när den torrpumpas den 4:e – hittas en
oexploderad engelsk bomb på dockans botten under akterskeppet.
Den och ett par andra som hittas – är 250-pundare pansarbrytande bomber. Asedda att just
slå igenom överbyggnader/däckspansar och detonera i skeppens känsliga inälvor....
Det är inget annat göra än att fylla dockan igen, ta ut GNEISENAU, tömma dockan för desarmering
av bomben och upprepa dockningen senare. Vilket kommer att få ödesdigra konsekvenser.....
Istället för att vara en tillflyktsort för de bägge slagskeppen – har Brest blivit ett primärt bombmål.
Inom ganska bekvämt räckhåll för brittiskt flyg. Ja, rent av en dödsfälla.....för slagskeppen!!!
Men den verkliga chocken följer tre dagar senare. Den 6:e april, GNEISENAU ligger fortfarande till
ankars innanför vågbrytaren – då sex engelska Beaufort torpedflygplan ur RAF 22nd Sqd. närmar sig......
forts.
Varjag