Asagudarnes land: dess början?

[koroshiya]

Ja, när och hur skapades denna religion, och om det var i ogudaktiga länder, när kom de hit?

Eftersom en fråga blev ställd i quiztråden om litauiska gudar kunde det konstateras att åtminstone någon baltisk gud verkar vara tämligen lik gudar här, varför man kan tro att det är en äldre religion, men som har olika namn på gudarna.

Att dessa gudar kom från Atlantis och klev i land på Härmanö någon gång i en grå forntid är väl något som många nutida människor inte längre tror på.

Man kan notera att vissa menar att de här gudarna kanske inte egentligen är så gamla, så att de kanske inte fanns här under bronsåldern ens. Men var kom de ifrån i så fall?

Davian borde ha några tankar om det där, och det har jag väl själv också, även om de inte alls är välutvecklade.

[Markus Holst]

Det verkar ha skett ett religionsbyte i Norden någon gång kring romarrikets sista suckar. Innan dess fanns ju en Nerthus-kult som till viss del överlevde bytet.

Det hävdas emellanåt att vår asatro är en ättling av den romerska religionen - som i sin tur kommer från den grekiska.

Ginge vi längre bak är jag säker på att det går att hitta en samindoeuropeisk polyteistisk religion - som i öst blev hinduismen.

Men för att återgå till Norden så verkar vi ha ett religionsskifte var femhundrade år; Nerthus - asar - katolicismen - protestantismen - ateismen.

Nu vill jag bli motbevisad.

[koroshiya]

Norden påverkades ordentligt av vad som var ett långlivat och mycket framgångsrikt imperium. Det finns också tydliga skillnader i det arkeologiska materialet här från år 0 till år 500.

Många har väl tänkt tanken att något "nytt" skapades av människor som har jobbat i Rom, väl åtminstone organisationsmässigt, och det där hittar vi väl då föga överraskande i Danmark.

Men jag menar, det finns ju klubbegubbar på hällristningar. Någon skulle därför kunna hävda att Tor fanns på bronsåldern.

[Davian]

Det verkar ha skett ett religionsbyte i Norden någon gång kring romarrikets sista suckar. Innan dess fanns ju en Nerthus-kult som till viss del överlevde bytet.

Det hävdas emellanåt att vår asatro är en ättling av den romerska religionen - som i sin tur kommer från den grekiska.

Ginge vi längre bak är jag säker på att det går att hitta en samindoeuropeisk polyteistisk religion - som i öst blev hinduismen.

Men för att återgå till Norden så verkar vi ha ett religionsskifte var femhundrade år; Nerthus - asar - katolicismen - protestantismen - ateismen.

Nu vill jag bli motbevisad.

Vi ska vara tydliga här att asatro inte är en ättling av en romersk religion som är en ättling av en grekisk ättling till samindoeurpiesk religion. Det resonemanget bygger på nån slags jungiansk idé om arketyper. Asatron är kvalitativt skild från romersk religion, romersk religion är kvalitaitvt annorlunda än grekisk osv. En stridsvagn och en personbil är inte släkt med varandra. de är inte ens varianter av samma grundidé. De delar vissa gemensamma drag och kan ha dragit nytta av varandras förfäder, men de är helt skilda saker. lite som att en häst och en flodhäst är helt skilda saker även om de delar vissa gemensamma drag och har dragit nytta av varandras förfäder.

Asar dyker troligen upp runt millenieskiftet. Vi har Odien omnämnd på 400-talet. asatron, som vi vet idag, är nog en vikingatida uppfinning. Vi har fragment av något som skulle kunna vara asatro under vendeltiden. Men vi får inte glömma bort att gudar/gudanamn inte är liktydligt med den religiösa rörelsen asatro. Tiwaz, Tyr, Tiw osv dyker upp runt 500talet. Tiwaz kan sägas vara den yngsta gemensamma guden för germanska folken. Vilka i sin tur utvecklar vidare sina varianter av religiös åskådning.

Det finns ju inget sätt att säga "här börjar den" eftersom allt sker i ett spektrum och över långa tidsrymder. Men runt 700-talet är vi den vikingatida religionen igång. Den börjar nog utvecklas under 500-600talet. men har vissa gemensamma myter och historier med religionen som fanns innan asatron.


ateism är ingen religion heller iofs. men jag antar du menar religionskifte som i att något händer i det religiösa samhället och inte religionsbyte.

[Markus Holst]

Även övergången från hednatro till kristendom och även från katolicism till protestantism tog ju några hundra år på sig och på samma sätt tror jag att asarna vandrade in ganska långsamt. Men frågan är: kom de någonstans ifrån eller skapades de av germanerna själva?

Jag kan tänka mig att det var en långsam process som kom underifrån. Genom sekler förändrades legenderna som berättades i vintermörkret och ett som de var hade de förändrats så mycket att de blivit en ny religion. Alltså är det vi och inte de som ser ett religionsbyte.

[Davian]

Allt vad vi vet i dagsläget pekar på att de är inhemskt skapade gudar.

[Markus Holst]

Hur stor spridning hade asagudarna? Fanns de hos stammar på kontinenten?

[Örjan]

Enligt Snorres Edda tillhörde de nordiska gudarna två släkten. Vanerna som var de ursprungliga gudarna och asarna som invandrade senare från Asien (= folketymologi, asar betyder gudar på protogermanska). Sedan länge är väl rådande konsensus bland forskare att det finns en kärna av sanning i Snorres beskrivning av ett krig mellan asar och vaner som slutade med en fred där de bytte medlemmar av de två släktena med varandra. Denna kärna är att kulten av de egentliga asagudarna var något som kom senare från Tyskland och vanerna var de gudar som var ursprungliga i Skandinavien.

De vaner som hamnade bland asagudarna var Njord, Frej och Freja. Den förstnämnde har identifierats som en manlig variant av gudinnan Nerthus (Njärd) som omtalas av Tacitus. Inga av dessa gudar finns bevarade i religiösa ortnamn i Tyskland, men väl i Skandinavien.

Den stora kvinnliga guden i Tyskland var Odens hustru Frigg som fredag är uppkallad efter, men som inte tycks ha lämnat ett särskilt stort avtryck i Skandinavien. De allra mest kända manliga asagudarna är Tor, Oden och Tyr, vilka är de övriga germanska gudar som har fått veckodagar uppkallade efter sig. Namngivningen gick till på så sätt att de kontinentala germanerna översatte latinska namn på veckodagar som innehöll romerska gudanamn med deras egna motsvarigheter. De översatta veckodagsnamnen spreds sedan till Skandinavien i oförändrat skick.

Spridningen av religiösa ortnamn visar dock att kulten av dessa asagudar inte kom till Skandinavien i en samlad trupp. Tor var den i särklass mest populäre guden och det finns orter uppkallade efter honom i hela Skandinavien. Oden däremot saknas helt och hållet i Norge vilket tyder starkt på att han inte dyrkades där och inte heller av förfäderna till de islänningar som skrev ned berättelserna om honom. Tyr var ännu mindre populär och det finns bara kultplatser tillägnade åt honom i Danmark. Svenskarna nöjde sig alltså med att importera Tor och Oden medan norrmännen tyckte att det räckte med Tor. Ju närmre Tyskland, desto fler asagudar blev importerade.

Den troligaste tidpunkten för asarnas "invandring" är folkvandringstiden då skandinavernas kontakter med kontinenten ökade. Det kan ju inte ha legat alltför långt tillbaka i tiden om minnet av händelsen fortfarande levde kvar på Island under 1200-talet. Dessutom verkar ortnamnen med asagudar ha efterleder av yngre datum.

[Markus Holst]

Frigg har ju lämnat en hustyp efter sig: Friggeboden.

[koroshiya]

Örjans iakttagelser var intressanta, och vissa av dessa gudar skulle då ha invandrat.

Man kan undra över när Oden skapades. Han framstår inte som en traditionell gudahärskare, tycker jag. Det här med att han offrade sitt ena öga, exempelvis, vem kom på det?

I många andra indoeuropeiska religioner är väl den högste guden redan väldigt vis.

[Markus Holst]

Örjans iakttagelser var intressanta, och vissa av dessa gudar skulle då ha invandrat.

Man kan undra över när Oden skapades. Han framstår inte som en traditionell gudahärskare, tycker jag. Det här med att han offrade sitt ena öga, exempelvis, vem kom på det?

I många andra indoeuropeiska religioner är väl den högste guden redan väldigt vis.

Intressant reflektion. Det offrade ögat visar ju på att religionen ser något som är större än dess högste gud. Han offrade ögat till en källa för att bli allvetande. Källan kallas Mimers brunn vilket ju ger följdfrågan vem Ymer är.

[Davian]

Hur stor spridning hade asagudarna? Fanns de hos stammar på kontinenten?

Nej. Däremot fanns det gudar som påminner om asagudarna och antagligen en gång i tiden var en generell germansk religion.

Vi har ju Oden i skandinavien, sen finns Wotan i Tyskland och Woden i England osv. Troligen kommer alla från en liknande ursprungsgud vid namn Wodanaz, som kan ha varit aktuell på romersk tid. Etymologiskt kommer Odin, Wotan och Woden från samma rot, Wodanaz, som kommer från ett germanskt ord som handlar om raseri/vansinne. Tex är Wut tyskans ord för ilska fortfarande. I norden betyder Odd också ilska/raseri osv. Att Oden,Woden och Wotan har utvecklats från samma grundmytologi är i stort sett garanterat.

Men odin, Wotan och Woden är tre separata gudar som gör separata saker och har separata platser i de olika pantehons. Tex är oden mer en hövdingarnas gud än Wotan. Oden har också shamanistiska drag som saknas i kontinenten. man tror det beror på kontakter med samiska folk och med "finnar" som båda hade en shamanistisk religion. Desutom är Oden allfadern, det är inte Woden eller Wotan. Oden sysslar också med poesi, hemligheter skriverier mm. Det hittar vi inte i germanska gudarna.

man tror också generellt att Wotan/Woden är mindre krigsgud än Oden, utan har den mer ursprungliga platsen som psykopomp, dvs nån slags gud som sysslar med magi, livet/döden osv. krigsguden är Tiwaz, som i asatro är Tyr, vilken har fått en mer tillbakadragen plats i nordisk religion jämfört med söderut.

Tyr tex är en nordifiering av Tiwaz som ursprungligen har haft samma betydelse som Zeus, Deus osv. Ordet för "gud". Den viktiga guden så att säga. Tyr används i nordiska som ett ord för härskare eller storman, men är inte gudarnas härskare i nordisk mytologi.


kortfattat kan mans äga att det på kontinenten en gång i tiden fanns en generell germansk kultur och pantheon i vad som är norra tyskland och skandinavien, men som genom århundradens gång blev sina egna grenar på samma träd. Släktskap, men inte samma sak.

[Davian]

med det här sagt, oden är den gud vi vet mest om eftersom det är han som har flest källor nedskrivna efter sig. Han är också larvigt komoplicerad för han spelar en sån massa roller i nordisk mytologi.

Det innebär att det är väldigt svårt att veta noggrant hur Oden skiljer sig från andra, eller hur lika de var osv med andra religioner eftersom vi har ytterst lite bevarat.

[Markus Holst]

Tack för denna fina genomgång.

[Örjan]

Oden omnämns flitigt i germansk poesi, men ytterst lite är känt om hans mytologi. I stort sett all vår kunskap om mytologin kommer från de isländska sagorna som nedtecknades av kristna människor vars förfäder med största sannolikhet aldrig dyrkade Oden. Risken är därför mycket hög att dessa islänningar har missuppfattat Odens roll i asatron.

Att Odin, Wotan och Wodan skulle vara tre olika gudar går dessutom stick i stäv mot forskningsläget. De anses allmänt vara tre olika former av exakt samma namn på samma gud. De västgermanska språken behöll nämligen det ursprungliga W:et medan det försvann i nordgermanskan. Jämför word/ord, wulf/ulv och wunder/under för att bara nämna ett fåtal exempel. När Adam av Bremen skrev om Uppsala tempel stavade han Odens namn med W eftersom det var den naturliga stavningen för en tysk.

Rent spontant låter tredelningen av Oden som ett utslag av naiv källkritik. Det är nämligen vanligt att man skapar dubletter om man utgår ifrån att all motstridig information i källorna är sanning. Det mest groteska exemplet på naiv källkritik kommer för övrigt från Roskildekrönikan som skrevs ned på 1000-talet. Dess författare använde sig av flera olika källor som innehöll motstridig information om de danska kungarna och krönikans författare antog därför hela tiden att de syftade på olika kungar. Harald Blåtand har till exempel förvandlats till tre separata individer i den krönikan!

Sedan har vi förstås amatörhistoriker och asatru-fantaster som gärna spekulerar för att komma längre än vad som faktiskt kan bekräftas av källorna. Men med största sannolikhet var asatron inte någon enhetlig religion med ett permanent pantheon av gudar. Istället hade det en mängd regionala varianter i det germanska språkområdet med olika gudar som av olika anledningar kom och gick. Asatron var helt enkelt inte organiserad på ett sätt som gjorde den stabil i tid och rum.