Davian skrev:Amund skrev:
Menar du att man i en marxistisk ekonomi inte rationaliserar produktionen om man ges den möjligheten?
Om 1000 anställda i ett marxistiskt samhälle gräver en kanal med skedar och en annan produktionsenhet uppfinner grävskopor, tackar den marxistiske kanalgrävarföreståndaren nej till grävskoporna i så fall eftersom det skulle göra 990 personer arbetslösa?
man rationaliserar som tusan i marxismen.

Det här kravet på kortare arbetstider som förs fram titt som tätt från tex V är ett resultat av marxismens rationalisering. Idag behöver vi inte jobba så mycket som vi gör eftersom vi har massvis med teknik som kan sköta mycket, vilket lämnar människorna fria att ta hand som sig själva och göra stimulerande saker
I ditt exempel hade man garanterat använt grävskopan, eftersom det befriar 990 personer från att slita ut sig i förtid med grovt fysiskt arbete. De här 990 människorna kan istället jobba med något annat som behövs göras. Bygga fler kanaler, blir lärare, bygga träkojor för barnen eller nåt sånt. De blir inte avhysta utan försörjningsmöjlighet som du så fint framställer det :p
Tack för ditt svar Davian! Jag anade att man även i en marxistisk ekonomi rationaliserar och blir effektivare hela tiden, åtminstone i teorin, men det är hur och om det fungerar som våra tolkningar skiljer sig åt. Vad gäller grävskopan så tror jag inte att någon uppfinner och tillverkar den, och kanalförmannen har heller inga incitament att införskaffa grävskopan, går den sönder så blir det ingen kanal och han hamnar i onåd. Säkrast blir då att behålla de tusen arbetarna med teskedar så har han åtminstone inte gjort något fel. Men det är helt enkelt min bedömning och tro, och jag respekterar andra uppfattningar.
Vad gäller varvsindustrin så uppfattade jag det som att varvsarbetarna hade fått fortsätta att bygga fartyg (som ingen vill köpa), eller att man redan har beslutat att det ska byggas en viss mängd fartyg, dvs. enligt planhushållningsprincipen.
Davian skrev:
Varje företag som delar ut aktieutdelning samtidigt som det ombildar heltidstjänster till deltid eller timanställning gör det här. Almega i tågkonflikten i Skåne sysslade precis med vad jag beskrivit. Varvsindustrin i Sverige på 70-talet gjorde det, bilindustrin i Detroit har gjort det.
Jag kan skriva en flera meter lång lista på företag där ägarnas profit är viktigare än företagets verksamhet och betydelsen av alla jobb det kan generera.
Jag tolkar detta som att du ser varvsnedläggningarna som en girig exit där ägarna skor sig på bekostnad av arbetarnas försörjning, då blir frågan om det vore bättre i fall ägarna fortsatte att bygga båtar som ingen behöver eller att lägga ned varven och istället investera det egna kapitalet i andra lönsamma framtidsbranscher som IT eller bioteknik?
Just problemet att fastställa vad som ska produceras och i vilken mängd och hur länge anser jag vara den svåraste biten att lösa i den marxistiska ekonomin, det fungerar nog bra i en krigsekonomi där det bara finns en målsättning nämligen att vinna kriget. På samma sätt fungerar en rent kapitalistisk ekonomi ofta dåligt när det handlar om att producera enligt en övergripande målsättning, exempelvis (rätt)utbildning och sjukvård åt alla eller t.ex. krigföring. Därför är det nog blandekonomier som visat sig fungera bäst enligt min uppfattning, där utbildas det människor som uppfinner grävmaskiner och även förare till dessa, och om teskedsfabriken tvingas lägga ned så omskolar samhället arbetarna till grävmaskinsreparatörer, det tjänar både näringslivet, arbetarna och hela samhället på.
Blandekonomi är förresten de flesta samhällen mer eller mindre, det är få samhällen som inte kan räknas dit, det tragiska Nordkorea på den vänstra planhalvan och på den högra en stor del av tredje världen där staten/samhällets enda uppgift är att sko ledaren, resten sköter marknadskrafterna om.