Vad vill han säga med detta? Att människor dog? Ja, folk dör faktiskt i krig. Det är det som liksom är mening med krig, att döda fienden, en fiende som vill döda dig.Som min otroligt skickliga historie lärare utryckte det.
Man kan säga vad man vill om Sveriges Neutralitet, men om du åker till något annat land europa, så känner varje person någon som stupade i kriget.
Andreas:
Jo, alla människor är väl rädda för krig, ingen vill dö. Men förklara för mig hur de polska soldaterna tänkte, eller de amerikanska fallskärmsjägarna som kastade sig själv ut ur ett flygplan. Dessa unga grabbar var precis som du och jag. Eller var de inte rädda för döden?rädslan för krig och själva krigets helvete.
När Westerplatte föll och de tyska trupperna intog kasernerna på området så tillfångatogs radiotelegrafisten (kommer inte ihåg hans namn). Han vägrade att avslöja koderna och anropsnamnen till andra befästa positioner, framförallt till Hel. Trots att de tyska utfrågarna hotade med döden så vägrade han. Så småningom drogs han ut och fick ett skott i nacken, men koderna hade han inte avslöjat. Hur skulle du, Andreas, beskriva den här soldatens agerande? Vad tänkte han på? Hade han drömmar om framtiden? Barn? Var han hjärntvättat som gav sitt liv?
Han dog för sitt land. Han dog för sina kämpande kamrater ute vid Hel och andra positioner. Jag vet att de allra flesta på Forumet kommer komma med smarta kommentarer om vad jag har skrivit.
Många er skrattar säkerligen lite när hjältemod visas i krigsfilmer, ni tänker, så var det inte. Cyniska kommentarer, förringanden, förlöjliganden, sånt hör man ofta efter ett biobesök i en svenska salong efter en krigsfilm. Men soldater i alla armeer offrar sig, och enligt mig är det beundransvärt. Att dö är i sig inte beundransvärt, men att utsätta sig själv för fara i syfte att rädda andra, det är beundransvärt. Att förlöjliga det, är tecken på bristande insikt och att man själv kanske egentligen skulle vilja vara modigare men inte vågar.
Beträffande det andra som Andreas skriver, så är jag benägen att hålla med. Det var tur för Sverige att man inte drogs med i kriget. Och att diskutera huruvida Sveriges agerande var riktigt eller ej, det är efterklokhet, och efterklokhet ska inte historiker syssla med.
Diskussioner om den svenska järnmalmens betydelse, om kullagrens betydelse osv är också meningslösa. Hitlertyskland behövde de svenska produkterna och Sverige tillhandahöll dem. punkt.
Mvh artur
